Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fotmur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
FOT
FRA
FOTMUR, m. 2. Se Grundmur.
FOTMUSKEL, fötmüsskl, m. 3. pl. —
muskler. (anat.) Muskel, som tillhör foten.
FOTNERVIG, a. 2. (bot.) F-t blad, grenigt
blad, hvars skaft delar sig i tvenne större, starkt
divergerande grenar (nerver), som endast på inre
sidan åter förgrena sig.
FOTOMETER, fotåméter, m 2. pl. — metrar.
Instrument, som begagnas, för att finna den
relativa ljusstyrkan hos tvenne lysande kroppar.
Skrifves äfv. Pholomcler.
FOTPÅSE, m. 2. pl. — påsar. Stor,
skinn-fodrad påse af något grofl tyg. som begagnas atl
deri hålla fölterna varma. Kallas äfv. Fotsäck.
FOTRESA, f. 4. (föga brukl.) Resa, som sker
till fots.
’• FOTRYGG, m. 2. (anat.) Den öfre, hvälfda,
utåt sluttande delen af foten ifrån vrislcn till
tårna.
FOTSBREDD, f. 3. Den rymd, som bredden
af en fot upptager. (Talesätt) Icke vika en f.r
icke det ringaste.
FOTSID, a. 2. Säges om kläder, som räcka
ned ända till fötterna.
FOTSOCKA, f. 1. Se Socka.
FOTSPJERN, n. 5. Det, som tjenar till att
spänna emot med foten, för att bättre kunna
spjer-na emot. [- spjärn.]
FOTSPÅR, n. 5. Spår (på mark, i snö o.
s. v.) efter fot af menniska eller djur. Rrukas
dock mest i fråga om menniskor; om djur säges
vanligen endast Spår. Gå, träda i ens f.. gå
efter någon, som går eller gått förut; (fig.) följa
ens föredöme, exempel.
FOTSTATY, fötstaty’, m. 3. Bildstod, sorn
föreställer någon stående (Statue pédestre), till
skilnad ifrån Ryttarstaty, Staty till häst (Statue
équestre). Nytt ord, ännu föga brukligt.
FOTSTEG, n. 3. 1) Fotens upplyftande från
ett ställe och förflyttning till ett annat, då man
går. Taga ell f. 1 denna bem. säges vanligen
blott Steg. — 2) Den rymd, som ligger emellan
stället, hvarifrån man sålunda upplyfiat foten, och
det, till hvilket man flyttat den. Vanligare Steg.
— 3) På sidan af en vagn, inrättning af jern,
med små afsatser, kallade steg, hvarpå man stiger
upp i och ut ur vagnen.
FOTSTIG, m. 2. Se Stig. I.
FOTSTYCKE, n. 4. 1) Nedersta stycket på
vissa föremål. — 2) Se Fotställning. — 3) (i
va-penk.) Planet, hvarpå en vapensköld hvilar. — 4)
(mindre brukl.) Porträtt i kroppsstorlek. — 3)
Nedersta stycket på cn fagott.
FOTSTÄLLNING, f. 2. Ställning, underlag,
hvarpå en stod, en pelare o. s. v. hvilar. — Syn.
Piedestal. Fotstycke, Fotlag.
FOTSVETT, m. 2. sing. Svett, som utbryter
på fötterna.
FOTSÅLA, f. 4. Undra, flata sidan af foten
ifrån hälen till tåspetsarna.
FOTSÄCK, m. 2. Se Fotpåse.
FOTTVAGNING, f. 2. Handling, förrättning,
då någons fötter tvås. Förekommer i bibeln, då
det omtalas, huru Christus tvådde lärjungarnes
fötter. F-en i katolska kyrkan är en på
skär-thorsdagen öflig ceremoni, då påfven, biskopar
och krönta hufvuden två fölterna på 12 fattiga
och sedan uppassa dem vid bordel.
FOTTÄCKE, n. 4. Täckc, som bredes öfver
fölterna.
FOTVATTEN, n. 3. 1) Vatten, som begagnai
vid fotbad. — 2) Se Fotbad. Taga f.
FOTVINGE, m. 2. pl. — vingar. Vinge,
som enligt grekiska och romerska mytologien
Mer-curius hade på foten, vid hälen.
FOT VRIST, m. 3. Se Vrist.
FOTVÄRM ARE, m. 3. Ett med små hål
ge-nomborradt kärl af messingsbleck, hvaruti en
likaledes mcd små hål genomborrad ocb mcd
glödande kol fylld fyrpanna sättes, för att
vintertiden, i oeldade rum cllcr i fria luften, värma
föt-lerna dervid.
FOTÅDER, f. i. pl. — ådror. Åder, som har
sitt läge i foten på menniska eller djur.
FOURAGE, m. m., se Fourrage.
FOURIER, se Furir.
FOURNERA, furrnèra, v. a. 4. (fr. Fournir)
Anskaffa; förse (mcd). — Fournerande, n. 4.
o. Fournering, f. 2. — Man har äfv. börjat
skrifva Furnera.
FOURRAGE, furåsch, n. sing. (fr.) Foder för
en trupps hästar. — Skrifves äfv. Furage. [-[Fou-rage.]-] {+[Fou-
rage.]+}
FOURRAGERA, furaschèra, v. a. 4. (fr.
Four-rager) Anskaffa och hämta från marken {f. grönt)
eller från byar och gårdar {f. lorrl) foder för en
trupps hästar. — Skrifves äfv. Furagera. —
Fourrag er an de, n. 4. o. Fourragering,
f. 2. [Fouragera.]
FOURRAGEUR, furaschö r, m. 3. (fr.)
Fo-derhämtare. [Foura —.]
FOYER, fåajé ell. fåjc, m. 3. (fr.)
Värm-ningsrum för skådespelarnc i clt teaterhus.
FRACK, m. 2. Rock, som framtill vid
mid-ten af lifvet är urskuren, men baktill har skört,
hvilka räcka ned till knäet eller på halfva låret.
Bruket deraf uppkom först i början af 18:de
århundradet, på det sätt, att framskörten på den
dåvarande statsklädnaden, cn kort öfvcrrock,
uppfästes på sidorna. Fracken bibehåller sig ännu
som högtids-, ceremoni- och visilrock i de flesta
europeiska länder.
FRADGA, fråddga (i dagligt tal frågga), f. 4.
sing. 1) Skum (se d. o.), som bildar sig och
simmer på ytan af vatten och åtskilliga andra
flytande ämnen, då dc häftigt uppröras. Ösas eller
komma i jäsning. Om vatten säges oftare Skum.
F-n på ölet i clt nyss islagel glas, på
vispad choklad, på äggöl, på såpvatten, m. m.
— 2) Skummande saliv kring munnen på vissa
djur, då de blifva mycket upphetsade eller
uppretade. Säges i samma mening äfv. om
menniskor. Tlundcn är så het, så arg, all f-n slår
om munnen på honom. Hästen luggar f.,
luggar på betslct, så alt fradgan står honom om
munnen. Han blef så arg, han talade med en
sådan ifver, all f-n stod honom om munnen.
FRADGA, v. n. 4. 4) (om flylandc ämnen)
Bilda fradga (sc förcg.) på ytan. Vattnet, Ölel f-r.
I denna mening säges oftare Fradga sig. — Syn.
Skumma, Skumma sig. — 2) (om djur och
menniskor) Blifva så häftigt upphetsad, uppretad eller
upprörd, att saliven bildar fradga i och omkring
munnen. F. af raseri, af vrede. — Syn.
Skumma. — Fr ad g ande, n. 4.
FRADGAS; v. dep. o. FRADGA SIG, v. r. i.
Se Fradga, v. n. 1.
FRADGIG (uttalas vanligtvis fråggigg), a. 2.
Som fradgar. fradgande, betäckt med fradga.
FRAGMENT, fraggmä nnt, n. 3. o. 3. (lat.
Fragmcnlum) 4) Afbrulet eller ifrån det hela
skildi stycke. Brottstycke. — 2) (vanligast)
Stycke af eti icke fulländadt eller förloradt, isynnerhet
gammalt klassiskt, litterärt verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
