Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fragmentarisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRA
FRA
475
FRAGMENTARISK, fraggmannlärissk, a. 2.
Afbruten, osammanhängande. —
Fragmentariskt, adv.
FRAKT, fräckt, c. 3. 1) Last af varugods,
som en skeppare mot öfvcrenskommen betalning
intagit i sitt fartyg, för att föra till annan ort. —
2) Den betingade betalningen för varugods, som
fraktas. Huru mycket betalas i f. för
varorna? Gå för f, föra fraktgods. — Sä.
F-pennin gar, -afgift. [Fragt.J
FRAKTA, v. a. 4. i) a) Föra varugods
sjö-ledcs ifrån ett ställe till ett annat, emot viss
öf-verenskommen betalning. Skeppar N. har f-l en
last hvete Ull Slockholm. — b) F. ell fartyg,
hyra ett fartyg af redaren eller-skepparen, för att
föra varor sjöledcs. — 2) (fam. o. pop.) Oskadd
framföra en sak till ett ställe. Om jag visste,
huru jag lyckligt och väl kunde f. den här
basfiolen dil ul på landet! — Syn. Se Föra.
— F. sig, v. r. (fam. o. pop.) Hjelpa sig fram.
— Fraktande, n. 4. [Fragta.]
FRAKTARE, m. 3. (mindre brukl.) Den,
som fraktar en vara. [Fragt —.]
FRAKTBREF, n. 3. Se Fraktsedel. [Fragt-.]
FRAKTFART, c. 5. Sådan slags segelfarl,
som har till föremål fraktande af varugods emot
betalning.
FRAKTHANDEL, m. sing. Se Fraktfart.
FRAKTION, fracklschön, f. 3. (pol.) Del af
ett parti, som i vissa meningar, åsigter eller
af-sigler afviker ifrån detsamma. Brottdel,
Utbrytning. [Fract —
FRAKTNING, f. 2. Varors förande sjöledes
till en ort. emot viss Öfverenskommen betalning.
FRAKTPENNINGAR, m. 2 pl. Se Frakt, 2.
FRAKTSEDEL, m. 2. pl. — sedlar. Den
öppna skrifvelse, som meddelas en skeppare,
angående honom till fraktning anförtrodt gods,
innehållande: ortens narnn, hvarifrån, årtal, månad
och dag, då varorna blifvit afsända; emottagarens
adress; skepparens och fartygets namn;
förteckning på de afsända varorna, med uppgift af
märken, nummer, vigt och emballage; den betingade
frakten, jemte afsändarens egenhändiga underskrift.
Kallas för den utrikes sjöfarten vanligtvis
Kon-nossement. — Syn. Fraktbref, Befrakmingsbref.
FRAKTSKEPP, n. 3. Skepp, som användes
att frakta varor, eller som har fraktgods om bord.
FRAKTUR, fracktur, f. 3. 1) (kir.) Benbrott.
— 2) (boktr.) Benämning på den kantiga, skarpa
eller uddiga tyska stilen, till skilnad ifrån den
Schwabachska. — 3) (i skönskrifning) Stor eller
så kallad kanslistil. [Frac-.]
FRAKTURBOKSTAF, fracktdrbökstav, m. 3.
pl. — boksläfver. Bokstaf, tillhörande den stil,
som kallas fraktur (bem. 2). [Frac —.]
FRAKTURSTIL, m. 2. Se Fraktur, 2.
(Frac —.]
FRAM, framm, adv. Betecknar: 1) Rörelse
från något bakom beläget ställe. Gå, stiga, träda
f. ifrån dörren. Stig längre f. på golfvel.
Han gick så långt f., alt han blef
tillbakavisad. Gå f. och tillbaka. (Fig.) Del går
hvarken f. eller tillbaka, står på sarnma punkt, blir
hvarken bättre eller sämre. Visa, skicka någon
f. och tillbaka, f. och åter. Skjuta, flytta f.
och tillbaka. Kom f., min vän! Träda f. för
domaren. En hind skymtade f. mellan
buskarna. Rusa f. mol en fiende. Tilla f. under
bordel. En liten bäck forsade f. ur klyflan.
(Fig.) Få sin vilja f., få sig beviljadt, hvad man
önskar, få sin vilja uppfylld. Barnet vill gerna
ha sin vilja f. Vill gerna, att det får, att mau
gör, hvad det önskar. Låla någon få sin vilja
f., ehuru ogerna, göra eller bevilja, hvad någon
önskar. — Syn. Framåt. — 2) Fortsatt rörelse;
äfv. rörelse förbi ett ställe, clt föremål. Bålen
gungar sakta f. på vågen. Ulan fruktan gå
sin väg f. Fartyget seglar f. efler stranden.
Störta f. förbi, jöre någon. Bålen sköl f. i,
genom vallnel. genom bron. Gå f. om någon,
gå förbi någon. Fienden ryckte f. ål ån till,
öfver bron. Rätt f., i rät linie fram; äfv. (fig.)
uppriktigt, oförtäckl, rent ut, t. ex.: a) Han gick
rätl f. Ull konungen; — b) Jag säger dig rätt
f., all du har orält. Jfr. Rättfram. — 3)
Rörelse till ort och ställe, dil man ämnat sig. Han
kom f. efter två dagars resa. Vi ha ännu två
mil f., ell godt stycke f. Fara ända f. Gå
dit f., så skall du få se något. — 4) Hvila,
befinnande på ell rum, ett ställe, en ort, med
afseende fäsladt på något antingen uppgifvet eller
blott tänkt, bakom beläget ställe. F. på fältet
ligger en sluga. F. på golfvel slod en stol.
Åtföljes vanligtvis af något annat bestämmande
adverb eller substantiv, t. ex.: Byn är belägen
längre f., etl stycke längre f. Eli godt slycke
f. på fältet. Han slod så långt f., all alla
sågo honom. F. emot, f. åt, i närheten af etl
ställe, på denna sidan derom, t. ex.: Stället är
beläget ell stycke f. emot, f. åt staden. — Syn.
Framme. — 3) En kommande tid. F. i nästa
vecka, sedan några dagar lilländagått af n. v.
F. på nästa år. F. på sommaren. De sullo
uppe långt f. på nallen. Vi få se längre f,
efler någon tid. — 6) F. och bak, framtill och
baktill. — Inl. Framåt! F.! f.! korsmän!
krislmän! kungsmän! Brukas äfv., ålföljdt af
prep. med, v!d anmaningar all framtaga något,
eller all säga ut, hvad man tänker, t. ex.: F. med
hvad du har gömt! F. med punsch! F. med
hvad du har all säga! F. med sanningen!
F. dermed! — Fram ingår i sammansättning
med en mängd verber ocb nomina, nästan alltid
skiljaktigt, under följande bemärkelser: a)
Rörelse från något bakom beläget ställe, t. ex.:
Framgå, framträda, framsliga, framblixlra; — b)
Fortsalt rörelse; äfv. rörelse til! ort och ställe,
dit man ämnat sig, t. ex.: Framhinna,
framkomma; — c) Läge framom något ställe,
föremål, någon annan del o. s. v., l. ex.: Framarm,
frambog, framvagn. — d) En fortgående tid,
t. ex.: Framflyla, framlida.
FRAMALSTRA, v. a. 4. Se Alstra, 4. —
Äfv. Alstra fråm. — F-s, v. d. Se Alstras.
— Fr a mal st rande, n. 4. o.
Framalsl-ring, f. 2.
FRAMANDAS, v. d. 4. (fig.) Helt sakta,
liksom blott med andedrägten, framföra. Brukas
endast i poesi och högre stil. F. en suck, en
bön. — Äfv. Andas fråm.
FRAMARBETA, v. a. 4. (mindre brukl.)
Genom arbete laga, att något kommer fram. F.
en stor slen ur väggen i en grotta. — Äfv.
Arbela fråm. — Fr a m ar b elände, n. 4.
FRAMARM, m. 2. (anat.) Den del af
armen, som har sitt läge mellan armbågen ocb
handlofven.
FRAMAXEL, fråmmåcksl, m. 2. pl. — axlar.
Axel till framdelen af en vagn. — Motsats:
Bakaxel.
FRAMBEN, n. 5. Ett af de två främsta
benen på ett fyrfola djur. I lägre språket:
Fram-skank. — Motsats: Bakben.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
