Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Framglutta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470 FRA
FRAMGLÜTTA, v. n. 4. (pop: •• fam) Se
Framlilta.
FRAMGLANSA, v. n. 2. Glänsande visa sig,
framträda för ögat. — Äfv. Glänsa fram. —
Framglänsande, n. 4.
FRÅMGNÄLLA, v. a. 2. Gnällande framsäga
ell. framsjunga. — Äfv. Gnälla fram. —
Fram-gnällande, n. 4.
FRAMGRÄFVA, v. a. 2. 1) Genom gräfning
framhafva, framskaffa. — 2) (fig.) Leta fram
ibland böcker, papper, o. d. — Äfv. Gräfva.
fram. — Fr amgräf vande, n. 4. o.
Fram-gräfning, f. 2.
FRAMGUNGA, v. a. i. (fig.) På ett
gungande sätt framföra. En lätt vind f-de oss. —
V. n. Liksom gungande framföras. F. i en båt
på insjöns krusiga vågor. — Äfv. (för både
v. a. o. v. n.) Gunga fråm. —
Framgungan-de, n. 4.
FRAMGÅ, v. n. 2. (böjes som Gå) 4) Gå
fram ifrån, framåt eller till ett ställe. Han f-gick
ur sitt gömställe. F. till Herrans bord. —
Syn. Framträda. Framstiga, Framvandra,
Framskrida, Framklifva. — 2) (fig.) a) (om tid)
Förflyta. Tiden f-r långsamt. — Syn. Se
Förflyta, _ b) Se Fortgå. — För alla bem. säges
äfv. Gå fram. — Framgående, n. 4.
FRAMGÅNG, m. 2. God. lycklig fortgång;
lycklig påföljd, lycka. Arbeta, studera med f.
Saken blef ulan f. Hafva f. i allt. Gud är
den, som f. gifver.
FR AMGÅNGEN, part. pret. af Framgå.
Rru-kas näs’an adjektivt i bem. af: Förfluten. Den
f-gångna tiden. — Syn. Se Förtiden.
FRAMGÄSPA, v. a. 1. Gäspande framsäga.
— Äfv. Gäspa fråm. — Fram gäspande,
n. 4.
FRAMHAFVA, v. a. 2. (böjes som Hafva)
i) Se Framföra, bem. 4. — 2) Se Framte. —
Äfv. Hafva fiåm. — Framhafvande, n. 4.
FRAMHALT, a. i. (om hästar, oxar, m. fl.)
Halt på någotdera af frambcnen.
FRAMHALTA, v. n. i. Haltande framgå. —
Äfv. Halla fråm. — Fram haltan de, n. 4.
FRAMKASTA, v. n. 4. Se Framskynda. —
Äfv. Hasta fråm. — Fr am ha stan de, n. 4.
FRAMHICKA, v. a. i. Hickande framsäga.
— Äfv. Hicka fråm. — Framhickande. n. 4.
FR A MHINNA, v. n. 3. (böjes som Hinna)
Komma fram till ort och ställe, dit man ämnat
sig. Han f-hinner aldrig. F. före mörkret,
innan gäslerne satt sig Ull bords. — Ledigare
Hinna fråm. — Framhinna n de, n. 4.
FRAMHJELPA, v. a. 2. o. 3. (böjes som
Hjclpa, men har i impf. endast Framhjelple)
1) Hjclpa någon att komma fram på ett ställe. F.
elt fruntimmer öfver ell dike. — 2) (fig.)
Hjclpa någon att komrna fram i verlden; hjclpa till
försörjning, befordran, lycka. Del var hans
glädje att f. falliga ynglingar. — Äfv. Hjelpa fråm
(för begge bem.). — Framhjelpande, n. 4.
FRAMHJUL, n. 5. Hjul på framdclen af en
vagn.
FRAMHOPPA, v. n. 4. Medelst hoppande
förflytta sig fram. — Äfv. Hoppa fråm. — Syn.
Framskutta. — Framhoppandc, n. 4.
FRAMHOSTA, v. a. i. Hostande framsäga,
framföra. F. en lyckönskning. — Äfv. Hosta
fråm. — Framhostande, n. 4.
FRAMIIVIRFLA, v. a. i. Hvirflandc
fram-drifva. En orkan kom och f-de slora stoftmoln
emol oss. — V. n. Hvirflandc framfara. — För
FRA
hcgge bem. äfv. Hvirfla fråm —
Framhvirf-lande, n. 4.
FRAMHVISKA, v. a. 4. Hviskande framsäga.
F. en kärleksförklaring. — Äfv. Hviska fråm.
— Fr a m h vi sk ande, n. 4. o.
Framhvisk-ning, f. 2.
FRAMHVÄLFVA, v. a. 2. Hvälfva någonting
så, att det kommer längre fram. — Äfv. Hvälfva
fråm. — Framhvälfvande, n. 4.
FRAMHVÄSA. v. a. 2. I en hväsande ton
framsäga. F. en hotelse. — Äfv. Hväsa fråm.
— Framhväsande, n. 4.
FRAMHÅLLA, v. a. 3. (böjes som Hälla)
4) Hålla något framför sig, eller frarn ifrån ett
ställe, för att visa del, eller i annat ändamål. —
Äfv. Hålla fråm. — 2) (fig.) Företrädesvis söka
fästa uppmärksamheten på, erinra om. F. elt
förhållande, en omständighet. —
Framhållande, n. 4.
FRAMHÅR, n. 5. Håret framtill på en
menniskas hufvud.
FRAMHÄFVA, v. a. 2. (böjes som Häfva)
Lyfta något tungt och kasta fram. — Äfv. Hafva
fråm. — Framhäfvande, n. 4.
FRAMHÄMTA, v. a. 4. Framtaga, framföra
något ifrån elt ställe. — Äfv. Hämta fråm. —
Framhämlandc, n. 4. o.
Framhäml-ning, f. 2.
FRAMHÄNGA, v. a. 2. Hänga något fram
ifrån ett ställe. F. en fana genom fönstret. —
Äfv. Hänga fråm. — Fr am hän gande, n. 4.
FRAMHÄRD, m. 2. Framsidan af en härd.
FRAMHÄRDA, v. n. 4. Allt framgent
för-blifva, fortfara, forisätta. Om han f-r, som han
begynt, så skall allt gå väl. F. i sin mening,
Iro, vilja, synd. F. i sill beslul, i sill
lef-nadssält. Brukas nedan under bref i vissa
höflig-hetsuttryck, såsom: Jag f-r en ödmjuk tjenare,
med ulmärkl högaktning, med all aktning, med
vördnad, o. s. v., jag förblifver &c. — Fram är
i denna sammansättning oskiljaktigt. —
Framhärdande, n. 4.
FRAMHÄRDIG, a. 2. Fallen för att
framhärda i hvad man en gång börjat, beslutat o. s. v.
Han är f. så väl i det onda som del goda.
F. i sitt beslul. — Syn. Ståndaktig, Envist
vidhängande, Envis. — Fram härdigt, adv.
FRAMHÄRDIGHET, f. 3. 4) Egenskapen all
vara framhärdig. — 2) (fys.) Se Tröghet.
FRAMHÄSt, m. 2. En af de hästar, som gå
före bakhäslarna eller stånghästarna för en vagn,
hvilken köres med spann.
FR AMI, frånimf, förkortadt af Framuli; se
d. o.
FRAMIFRÅN, främniifrå’n. prep. Från elt
framom beläget ställe. Han kom in i huset f.
galan. — Adv. (fråmmifrå’n) Han kom in f.
FRAMIGENOM, fråmmijcnåmm, prep. 1)
Igenom elt framtill beläget ställe. Han kom in på
gården f. huset ål galan. — 2) Framifrån
igenom ett föremål. Få ell värjstyng f. armen.
— Adv. Från framsidan igenom. Del är bäst
all gå in f.
FRAMILA, v. n. 4. Med hastigaste fart
framfara, framspringa, o. s. v. — Äfv. Ila fråm. —
Syn. Se Framskynda. — Fr a mila nde, n. 4.
FRAMJAGA, v. a. 4. 4) Jaga ut ifrån elt
ställe. F. villebrådet ur skogen ut på fältet.
— 2) Jaga framåt eller fram till etl ställe.
Hun-darne f. villebrådet Ull skyltarna. — Syn. (för
begge bem.) Se Framdrifva. v. a. — V. n. Med
stark fart drifvas fram. Helst i poetisk stil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
