Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Framfalla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
FRA
FRA
475
FR AMF ALLA, v. n. 3. (böjes som Falla)
Falla ut ifrån ett ställe, komma fram derur,
der-ifrån. — Äfv. Falla fram. — Fr
anfallande, n. 4.
FRAMFARA, v. n. 3 (böjes som Fara) 4)
(om person) Färdas fram, öfverallt, der
konungen f-for, hade en mängd folk församlat sig.
— Vanligare Fara fram. — 2) Hastigt drifvas
fram i luften. Molnen f. öfver himmelcn.
Blåsten f-for med ytterlig våldsamhet. —
Vanligare Fara fram. — 3) (om lid) Förlida.
Da-garnc f. hastigt för den arbetsamme. Brukas
i denna bem. sällan, utom i part. prel.
Framfaren, hvilket begagnas som adjektiv. — 4) Falla
fram, falla ut, slippa fram, ut. När jag
öppnade skåpet, f-for ur en hylla ett paket. —
Bättre Fara fram. — 5) (fig. om person) a)
Förfara, uppföra sig, bele sig, förhålla sig. Brukas
oftast i elak mening, vanligast med begrepp af
våldsamhet eller olaglighet. Fienden har illa
f-rit här i landet. F. med mord och brand.
Jag kan undra, huru länge han får f. på det
sättet. — Vanligare och bällre Fara fram. —
Syn. Husera. — b) (föga brukl.) Se Framhärda.
— I denna bem. är Fram oskiljaktigt. —
Framfarande. n. 4. (utom i bem. 3 o. 5, b).
FRAMFAREN, part. pret. af Framfara.
Brukas adjektivt i bem. af: Förliden, förgången,
förfluten. F-farna dagar, tider. — Säges äfv.
stundom om personer, som lefvat för längre lid
tillbaka, i högre, oralorisk och poetisk stil, t. ei.:
F-farna konungars bedrifter.
FRAMFART, c. 3. 4) Färd, resa, fram förbi
något ställe. Brukas i denna bem. löga. Man
säger Förbiresa. — 2) Förfarande. Brukas alltid
med det åtföljande begreppet af våldsamhet.
Våldsam f. Fiendernes förskräckliga f. i landet.
— Syn. Huserande.
FRAMFJERDING, m. 2. En af de begge
främre fjerdedelama ulaf ett slagtadt kreatur.
FRAMFLADDRA. v. n. 4. Fladdrande flyga,
fara fram. — Äfv. Fladdra fram. —
Fram-fladdrande, n. 4.
FRAMFLYGA. v. n. 3. (böjes som Flyga)
4) Flygande fara fram. En fågel kom f-nde. —
2) (i utsträckt mening) Springa, löpa, rusa fram
med en fågels snabbhet. — 3) (fig.) a) Med stor
hastighet framdrifvas i luften. — För alla bcm.
brukas vanligen Flyga fram. —
Framflygande, n. 4.
FRAMFLYTA, v. n. 3. (böjes som Flyta) 4)
(om våta ämnen) Flyta fram eller framåt. En å
f-ter genom ängen. — Syn. Framrinna,
Fram-slrömma, Framforsa, Frambrusa. — 2) Flyta fram
på ytan af vatten eller annat flytande ämne.
Båten f-ler sakta genom brohvalfvet. — 3) (fig. om
tid) Förflyta. Hans dagar f. i frid och lugn.
Brukas för denna bem. mest i poetisk och
orato-risk stil. — För alla bem. säges äfv. Flyta fram.
— Framflytande, n. 4.
FRAMFLYTTA, v. a. 4. Flytta något fram
ifrån eller till elt ställe. F. ett bord, ell par
stolar ifrån väggen midt på yolfvet. F.
visaren på ett ur. F. cn dambricka. F. en slol
till fönstret. — Äfv. Flytta fram. —
Framflyttande, n. 4. o. Fr am fly Ilning, f. 2.
FRAMFORDRA, v. a. 4. (mindre brukl.)
Fordra, att något framtages, framlemnas. — Äfv.
Fordra fram. — Fram fordrande, n. 4.
FRAMFORSA. v. n. 4. 4) Forsande flyta
fram. Vattnet f-r under bron. — 2) Ymnigt
och häftigt utflyta. Bloden f-de ur såret. —
För begge bem. äfv. Forsa fram. —
Framfor-sande, n. 4.
FRAMFORSLA, v. a. 4. Forsla till
bestämmelseorten. — Äfv. Forsla fram. —
Framfor siande. n. 4. o. Framfor sling, f. 2.
FR AM FOT, m. 3. pl. — föller. 4) En af de
begge främsta fötterna på fyrfotade djur. —
Motstycke: Bakfot. — 2) (mindre riktigt) Framben.
— 3) (fig.) Fot under en möbel, på framsidan
deraf. F-föllerna på en slol, ell spegelbord.
FRAMFUS, frammfüs, a. 2. Som hastigt,
djerft och obetänksamt gör eller talar något.
Anm. Är del gamla Frammfus, af Fram och
Fut, hastig ait göra något, strax färdig, beredd.
FRAMFUSIG, fråmmfüsig, a. 2. Se Framfus.
— Framfusigt, adv.
FRAMFUSIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
framfus.
FRAMFÄRD, c. 3. 4) (egentl., mindre brukl.)
Se Framfart. 4. — 2) (fig.) Drift, fart. Han har
ingen f. med sig, del är ingen f. med honom,
han får icke ur händerna, hvad han gör. Det
har ingen f., går långsamt, trögt. — Syn. Se
Drift, 4, c.
FRAMFÄRDAS. v. d. 4. Se Framfara (bem.
4 o 5, a). — Vanligare säges Färdas fråm (för
bem. 5, a, allmänt uttaladt Fälas (råmm).
FRAMFÖDA, v. a. 2. Se Föda, 4. — Äfv.
Föda fråm. — Framfödande, n. 4.
FRAMFÖR, fråmmför o. frammför, prep. 4)
På främre sidan om någon eller något, ett stycke
derifrån. F. huset, muren, gärdesgården. Gå
f. någon. Han gick f. tåget. — Syn.
Fram-manför, Framom; Före. — 2) Inför. Draga
någon f. domstolen. Skrifves bättre fram för. —
3) Betecknar företräde. Tillegna sig hedersrum,
mel f. alla andra. Hafva företräde f.
andra-vara bättre än a. Älska någon f. andra, mer
än a. F. allt, i första rummet, förnämligast,
huf-vudsakligast. F. allt, glöm ej basfiolen. —
Adv. (frammfö r) Se Framföre.
FRAMFÖRA, v. a. 2. 4) Föra någon eller
något fram ifrån eller till ett ställe. En
kammarherre kom och f-rde honom ifrån dörren,
der han slod, Ull [ursten. F. cn ridhäst. Låta
f. ell fortepiano Ull fönstret. — Äfv. Föra fråm.
— Syn. Frambära, Framdraga, Framflytta,
Framsätta. Framställa, Frambringa. — 2) Framsäga.
Han kunde ej f. ell enda ord. F. en klagan,
sitt ärende. F-för min helsning till . . . . —
Mindre ofta Föra fråm. — Syn. Se Framsäga.
— Framförande, n. 4.
FRAMFÖRE. fråmmföre o. frammföre, adv.
4) På främre sidan om någon eller något, ett
stycke derifrån. Gå f. F. slod ell bord. —
Syn. Frammanföre. — 2) Framåt. Brukas i
denna bem. mindre ofta.
FRAMGENT, fråmmjént, adv. Hädanefter eller
dädanefter för beständigt, alltid för framtiden. Du
skall f. finna en vän i mig. Och så f., och
likaså för framtiden. Allt f„ i all framtid.
FRAMGIFVA, v. a. 3. (böjes som Gifva)
Framtaga och gifva. — Vanligare Gifva fråm. —
Framgif vande, n. 4.
FRÅMGL1DA, v. n. 3. (böjes som Glida)
Glida framåt. Bålen f-gled på vattenytan. —
Äfv. Glida fråm. — Framglidande, n. 4.
FRAMGL1MMA, v. n. 4. Synas, visa sig.
framträda för ögat med elt glimmande utseende.
— Äfv. Glimma fråm. — Fram glimmande,
n. 4. — I samma mening kan äfv. sägas:
Fram-glimra, Framglindra, Framglillra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
