Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Frossa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRO
FRU
493
FROSSA, v. n. FROSSARE, m. fl., se
Frås-sa, &c.
FROSSA, f. 4. (af Frysa) 1) Stark känning
af köld i kroppen, så att den deraf skakas.
Känna f. i kroppen. En stark f. öfverföll honom.
— Syn. Skälfva, Frosskakning. — 2)
Febersjukdom, hvarunder den sjuke vid vissa gifna tider
plågas af en inre köld, så att kroppen skakas,
hvarpå följer stark hetta med hufvudvärk, och
slutligen en ymnig svett, hvarefter den sjuke blir
feberfri. Hafva, få f-n. Se f. ö. Annandags-,
Tredjedags-, Fjerdedagsfrossa. — Syn.
Fross-feber, Intermillent feber.
FROSSBRYTNING, f. 2. Anfall af frossa
(bem. 4), under en frossfeber, eller som förebådar
en sådan.
FROSSDAG, m. 2. Den dag, då en
frosspa-tient har anfall af frossan.
FROSSFEBER, frå’ssfébr, m. 2. Se Frossa, 2.
FROST, m. 3. (af Frysa) Lägre grad af
köld, dock så stark, att vattnet fryser eller luftens
fuktighet i form af fin snö afsätter sig på marken,
på träd, byggnader o. s. v. Del har varit stark
f. i natt. — Jfr. Köld. — 2) Se Rimfrost. —
3) (fig. poet.) Köld, kallsinnighet.
FROSTBITEN, a. 2. neulr. — et. Skadad af
frost. Säges om trädgårds- och åkerväxter.
Po-taleskålen, turska bönorna hafva blifvit f-lna.
FROSTDAM, frå’sstdåmm, n. sing. Små
stoft-partiklar, som fara omkring i luften, och i
solskenet på en frostdag visa sig för ögat som dam.
FROSTFJÄRIL, m. 2. En art af nattfjärilar,
som utvecklas sent om hösten, kort före frosten,
stundom ej förr än efter vinterns början, när
långvarigt töväder inträffar. Geoinctra brumata.
FROSTIG, a. 2. (föga brukl.) 4) Kall. F.
luft. — 2) Utsatt för frost. En f. trakt. — 3)
(fig.) Kall, utan själ och anda, utan värma. Ett
f-l tal. F-a verser,
FROSTJORD, f. 2. sing. Jord, myckel utsatt
för frost.
FROSTKNÄPP, m. 2. (pop. o. fam.) Plötsligt
inbrytande frost af kort varaktighet.
FROSTKNÖL, m. 2. Hård, af förkylning
orsakad svulst på händer eller fotter, åtföljd af
kläda och hetta.
FROSTLÄNDIG, a. 2. Mycket utsatt för frost.
F. åker.
FROSTNATT, f. 3. p). — nätter. Sådan natt,
då det är eller varit frost, annan tid på året, än
under vintern.
FROSTRÖK, m. 2. (föga brukl.) Tjock
dimma, som uppstiger ur sjöar ocb floder vid stark
frost.
FROSTSKADA, f. 4. Skada på
trädgårds-och åkerväxter, uppkommen genom frost.
FROSTSKADAD, a. 2. Se Frostbiten.
FROSTVÄDER, n. 5. Så beskaffadt väder, då
det är frost.
FROTTERA, fråttèra, v. a. 4. (fr. Froller)
4) (i allmänhet) Gnida. — 2) (kir.) Stryka eller
gnida en kroppsdel eller hela kroppen med bara
handen eller med en borste, flanell o. d., för att
gifva den en högre lifsverksamhet. —
Frotterande, n. 4. o. Frollering, f. 2.
FROTTERBORSTE, fråttèrba rrste, m. 2. pl.
— borstar. Borste, som användes till frollering,
vid badning, o. s. v.
FROTTERKONST, f. 3. Konsten att frottera
kroppen vid badning, o. s. v. Se Frottera, 2.
FROTTERLAPP, m. 2. Lapp, som begagnas
vid frollering.
FRU, f. 2. 4) Titel, som tillägges gifta
qvin-nor, då deras män innehafva en samhällsställning,
mer eller mindre upphöjd öfver allmogens eller
den ringare arbetsklassens. Nyttjas både vid
tilltal och äfven i tal om en sådan person, men
begagnas ej om furstliga fruntimmer; för öfrigt om
hertiginnor, markisinnor, grefvinnor, m. fl.
Tillkom, under medeltiden, endast riddares och
riksråds hustrur. Sedan har denna titel småningom
nedgått ända till gränsen af det lägre folket. Alin
f., ursäkta! F. hertiginna, tillåt, all . . . .
Hur mår f. Ceder? F-n i huset, hustrun och
matmodern i någon ifrågavarande familj. — 2) Se
Dam, 4, 3. — Jfr. Freya, 2.
FRUA, v. a. 4. (fam.) Titulera för fru.
FRUGAL, -ål, a. 2. (lat. Frugalis)
Sparsam, tarflig.
FRUGALITET,––––––-ét, f. 3. Sparsamhet,
tarflighet.
FRUKOST, frückå’sst, m. 2. 4) Måltid på
förmiddagen. Äta, spisa f. — Syn. Dagvard,
Morgonvard. — 2) Den mat, som dervid förtäres
eller framdukas. Sälla fram f. En god f. (Fig.
fam.) Del är bara en f., räcker endast till en
sådan måltid. Han vore bara en f. för mig,
honom skulle jag lätt tukta, besegra. — Ss. F-lid.
Anm. Ordet är sammansatt af del tyska früh,
tidig, och Kosl.
FRUKOSTDAGS, frückåsstdåggs, adv. Den
tid på dagen, då man vanligtvis äter frukost. Det
är nu f.
FRUKOSTERA, fruckåsstéra, v. n. 4. Äta
frukost. — Frukosterande, n. 4. o.
Fruko-slering, f. 2.
FRUKT, fruckt, m. 3. 4) (bot.) Del efter
befruktningen utbildade fruktämnet. — 2) (i
allmän mening) a) Den köttiga och saftiga växtdel,
som på vissa träd utbildas af fruktämnet. Delta
äplc är en god f. Gif mig några f-er.
Ollonet är ocksa en f. Brukas ofta kollektivt, helst
när fråga är om ädla fruktträd, t. ex. sådana som
odlas i trädgårdar. Eli träd, som bär god J.
I år blir det mycken f. F-en blir dyr i år.
(Fig.) F-en af kunskapens träd både god och
ond, kunskapens verkningar i menniskosjälen både
goda och onda. (Ordspr.) Godl träd bär god f.,
goda mcnniskor göra gerna det goda. Af f-en
skall man känna trädet, efter handlingarna skall
man bedöma menniskan. — b) Jordens f-er, all
slags frukt (bem. 4), som tjenar menniskan till
föda, icke endast af träden, utan äfven Rotfrukt
och Skalfrukt. — 3) Se Lifsfrukl. — 4) (fig.) a)
Nytta. Hans lärdomar hafva burit god f.,
gjort god nytta. Skörda, njuta f-en af sill
arbete, njuta de fördelar, det inbringar. — Syn. Se
Nytta. — b) Följd, påföljd, resultat. Här ser
man f-en af föräldrars flathet emot sina barn.
Anm. Ordet härledes af somliga från Frö, af
andra från del latinska Fruclut.
FRUKTA, v. a. o. n. 4. 4) (både aktivt och
neutralt) a) Känna olust öfver något hotande ondt,
som man tror sig ej kunna besegra. F. något
ell. för något. F. döden. Han f-r för allt.
F. för något betyder äfv.: känna olust vid
tanken på något som hotar, t. ex.: Afan f-r mycket
för hans lif. F. någon ell. för någon, känna
olust vid tanken på något ondt, som man tror
sig hafva att vänta af någon. Göra sig f-d, så
handla, att man injagar fruktan hos andra. F.
för någon, betyder äfv. och oftare: känna olust
vid tanken på någon, som hotas med ett ondt, L
ex.: Han är mycket sjuk; jag f-r för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
