Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Frånslägtas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRA
FRA
499
FRÅNSLÄGTAS, v. d. 4. (föga brukl.) Se
Vansläglas.
FRÄNSMYGA, v. a. 3. (böjes som Smyga)
I smyg fråntaga. F. en något. — Äfv. Smyga
fran. w
FRÄNSMÄLTA, v. a. 2. Genom smältning
frånskilja. — Äfv. Smälla ifrå n. —
Frånsmäl-lande, n. 4. o. Fränsmältning, f. 2.
FRÄNSNAPPA, v. a. i. Hastigt och
oförmo-dadt fråntaga. — Mindre ofta Snappa frå n.
FRÅNSNATTA, v. a. 4. Genom snalleri
fråntaga, beröfva. — Äfv. Snatta frå’n.
FRÄNSPARKA, v. a. i. Med stöt af foten
frånlossa. — Äfv. Sparka ifrån. —
Från-sparkande, n. 4. o. Frånsparkning, f. 2.
FRÅNSPRINGA, v. a. 3. (böjes som
Springa) Springa bort ifrån. — Vanligare Springa
fran.
FRÄNSPRÄNGA, v. a. 2. Genom sprängning
frånlossa. — Äfv. Spränga ifrå’n. — Syn.
Af-spränga, Lösspränga, Rortspränga. —
Från-sprängande, n. 4. o. Frånsprängning,
f. 2.
FRÄNSPRÄTTA, v. a. 1. o. 2. Genom
sprätt-ning frånskilja. — Äfv. Sprätta ifrå n. —
Från-sprättande, n. 4. o. Frånsp rät In ing, f. 2.
FRÅNSPÄNNA, v. a. 2. i) Se Afspänna, 4.
— 2) F. hästarna, lösgöra hästar, som varit
förspända för en vagn. — För begge hem. säges äfv.
Spänna ifrån. — Fr ån spän nan de, n. 4. o.
Fr å n s p ä n n i n g, f. 2.
FRÅNSTJÄLA, v. a. 3. (böjes som Stjäla)
4) Stjäla något ifrån någon. Man har f-slulil
mig hela min kassa. — 2) (fig.) Utan lof
fråntaga. — För begge bem. äfv. Stjäla fran.
FRÄNSTYRKA, v. a. 2. (föga brukl.) Se
Af-styrka.
FRÄNSTÄNGA, v. a. 2. 4) Genom stängsel,
stängning afhålla från. — 2) (tig.) Hindra från,
utesluta från. — För begge bem. brukas
vanligtvis Slänga ifran. — Frånslängande, n. 4.
o. Frånstängning, f. 2.
FRÄNSTÖTA, v. a. 2. i) Stöta bort, undan,
ut ifrån. F. en båt, stöta ut den ifrån en
brygga, bort ifrån sidan af ett fartyg, o. s. v. —
Vanligare Stöta frå n. — 2) (fig. absolut)
Förefalla vidrig, väcka ett obehagligt intryck. EU
ansigle, en blick, en min, som f ter. — Part,
akt. Frånstötande brukas för denna bem.
nästan adjektivt, under betydelsen af: Vidrig,
motbjudande, t. ex.: Ett f-l ansigle, en f. min, blick,
o. s. v. — Frånstötande, n. 4.
FRÄNSTÖTNING, f. 2. i) Handlingen, då
man frånstöter eller något frånstötes. — 2) (fys.)
Se Repulsion.
FRÄNSUGA, v. a. 3. (böjes som Suga)
Genom sugning afskilja, utdraga från. — Äfv. Suga
frå’n.
FRÄNSÄGA, v. a. 4. Genom sågning afskilja.
— Äfv. Såga ifrån. — Fr ån så g ande, n. 4.
o. Frånsägning, f. 2.
FRÄNSÅLLA, v. a. i. Genom sållning
frånskilja. — Äfv. Sålla fran. — FränsåIlande,
n. 4. o. Frånsålln ing, f. 2.
FRÄNSÄGA SIG, v. r. 2. (böjes som Säga)
Se Afsäga sig.
FRÄNSÄLJA, v. a. 2. (böjes som Sälja) 4)
Genom försäljning afsöndra. F. ett par
hemman, som ligga under ett gods. — 2) F. sig,
genom försäljning afhända sig. — Från
säljande, n. 4. o. Frånsäljning, f. 2. (båda
för bem. 4).
FRÄNSÖNDRA, v. a. 4. Se Afsöndra, 4. —
Afv. Söndra ifran. — Fränsöndrande, n. 4.
o. Frånsöndring, f. 2.
FRÄNTAGA, y. a. 3. (böjes som Taga) 4)
Löstaga en del ifrån något helt. F. ell af
vagnshjulen. — Äfv. Taga ifrå n. — 2) Med handkraft
eller emot ens vilja taga något ifrån någon. Han
f-log mig boken med våld. F. en något, dä
han sofver. — Syn. Borttaga, Frånröfva. — 3)
(fig.) Emot lag och rätt beröfva. F. någon allt
hvad han äger och har. — För bem. 2 o. 3
äfv. Taga från. — Syn. Beröfva, Afhända. —
4) (föga brukl.) Se Undantaga. —
Fråntagande, n. 4. o. Frånlagning, f. 2. (båda för
bem. 4).
FRÄNTRÄDA, v. a. 2. (fig.) Skilja sig ifrån.
F. elt förbund. — Äfv. Träda från. —
Fränträdande, n. 4.
FRÄNTRÖSKA, v. a. 4. Genom tröskning
frånskilja. — Äfv. Tröska frå’n. —
Från-tröskande, n. 4. o. Fråntrösknin g, f. 2.
FRÄNTÖA, v. n. 4. Genom töväder
från-lossna.
FRÅNVARANDE, a. 4. Som ej är
närvarande på ett ställe. Brukas ofta substanlivt, t. ex.:
De f. fä ålnöja sig med de närvarandes
beslut.
FRÅNVARO, f. sing. oböjl. (egeifll. gam.
da-tiv) Vistelse på annan ort än den, bvarom fråga
är. I, under hans f. hände, all .... — Syn.
Bortovaro.
FRÅNVEXLA, v. a. 4. Vid vexling (af mynt)
ådraga förlust af. Jag gaf honom 10 R:dr R:ko
alt vcxla, och han f-de mig hela 5
riksdalerna. — Äfv. Vexla fran.
FRÄNVIKA, v. a. 3. (böjes som Vika)
Genom vikning aflägsna från. — Äfv. Vika ifran.
— Fränvikande, n. 4. o. Från vik ning,
f. 2.
FRÄNVINNA, v. a. 3. (böjes som Vinna)
Vinna något ifrån någon. Han har f-vunnit
mig hela min kassa.
FRÅNVRIDA, v. a. 3. (böjes som Vrida)
Genom vridning frånskilja. — Äfv. Vrida ifrå’n.
— Frånvrida nde, n. 4. o.
Frånvrid-ning, f. 2.
FRÄNVÄGA, v. a. 2. Genom vägning ådraga
förlust af. Han f-vägde sin principal hela 2
S:Q lackjern.
FRÄNVÄLTA, v. a. 4. o. 2. eller
FRÄNVÄLTRA, v. a. 4. Vältra bort ifrån.
— Äfv. Vältra fran. — Fr ån väll rande,
n. 4. o. Frå n vällring, f. 2.
FRÅNVÄNDA, v. a. 2. Se Bortvända o.
Af-vända. — Äfv. Vända från. —
Frånvändande, n. 4. o. Frånvändning, f. 2.
FRÄNVÄNJA, v. a. 2. (böjes som Vänja)
Se Afvänja. — Äfv. Vänja fran.
FRÄNVÄXA, v. a. 2. (böjes som Växa) Under
det man växer upp, glömma (vanor, bruk, o. s. v.),
öf-vergifva (sällskap, m. m.). — Vanligare Växa frå n.
FRÄSSA, v. n. 4. (ursprungl. Frälsa,
fre-qventativ af Fräta) Äta glupskt och öfverdrifvet
mycket. (Fig.) F. i något, öfverdrifvet njuta
der-af. ohejdadt öfverlemna sig deråt, t. ex.: F. i
nöjen, i njutningar, i vällust. [Frossa.]
FRÅSSANDE, n. 4. Förhållandet,
omständigheten, att man fråssar (både egentl. o. fig.). —
Syn. Fråsseri. — Adj. p. 4. (fig.) öfvergifvet
begärlig, glupsk. [Fross—.]
FRÅSSARE, m. 5. En, som öfverlåter sig åt
fråsseri (både egentl. o. fig.). [Fross—.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
