- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
500

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fråsseri ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

300 FRÅ

FRÅSSERI, n 3. 1) Öfverdrifven njutning af
födoämnen. F. och dryckenskap. — 2) (fig.)
Öfverdrifven njutning af hvad som helst. F. i
nöjen, i vällust. [Fross —.]

FRÄCK, a. 2. 1) Som i tal och åtbörder
visar öppet trots för lag, samvete, dygd,
anständighet och seder. En f. brottsling, bof, skurk,
lögnare, bedragare. En f. och liderlig qvinna.
— 2) Som uttrycker, röjer, tillkännagifver
fräckhet. EU f-l ansigle. F. min, blick. F-a ord.
F-l tal, uppförande. — Syn. (för begge bem.)
Oförskämd, Oblyg, Oförsynt, Djerf, Trotsig,
Näsvis, Tilllagsen.

Anm. Ordet helte i fornspråket Frækinn och
betydde då Modig, Oförfärad, men har sedan
fått sin nuvarande dåliga bemärkelse, på sam*
ma sätt som Djerf, jemle sin ursprungliga goda,
äfven fått en dålig betydelse.

FRÄCKHET, f. 3. Egenskapen att vara fräck.
Visa mycken f. i sitt uppförande. Svara med
f. — Syn. Oförskämdhet, Oblyghet, Oförsynthet,
Djerfhet. Trots, Trotsighet.

FRÄCKT, adv. På ett fräckt sätt, med
fräckhet. Bete sig f. Han svarade helt f., alt ....
— Syn. Oförskämdt, Oblygt, Oförsynt, Djerft,
Trotsigt.

FRÄJD, m. 3. sing. (af del gamla Fragd,
namnkunnighet) Allmänna lankan om en persons
sedliga egenskaper. En man af god f. Hafva
god, elak f., vara väl, illa känd. — Syn. Rykte.
[Frejd. Frägd.]

FRÄJDA, v. a. i. Göra berömd, fräjdad. F.
sitt namn genom stora bedrifter. — Rrukas
endast i högre stil. — Fräjdande, n.4.
[Frej-da, Frägda.]

FRÄJDAD, a. 2. (egentl. part. pass, af
Fräj-da) Namnkunnig, berömd. En f. man. — Har
sammansättningarna Vidtfräjdad, Välfräjdad,
Van-fräjdad. [Frejdad, Frägdad.]

FBÄJDSTOR, a. 2. Ganska fräjdad. — Nytt
ord. brukadl endast i högre stil och poesi.

FRÄKEN, fräkn, m. sing. indef. (bot.) i)
Väitslägte af Kryptogamerna. Equisetum. —- 2)
En art af detta slägte, allmän i kärr, vid åar, o.
s. v. Kallas äfv. Knägräs, Ledgräs, Stroppelgräs,
Roxne, Tårne. Equisetum fluvialile.

FRÄKENSYRA. f. i. (kem.) Ett slags
växtsyra i fräken (bem. 2).

FRÄKENTRÄD, n. 3. (bot.) Ett slags träd
på Söderhafsöarna, som till formen liknar
fräken-växlerna; har ovanligt bårdt, fast och tungt virke.
Casuarina equisetifolia.

FRÄKNE, frä kne; m. 2. pl. — nar. (brukas mest
i plur.) Liten lefverbrun fläck, som till följe af
solhettan uppkommer på huden bos somliga
rnen-niskor, mest i ansigtet och på händerna. Hafva
/-nar.

FRÄKNIG, a. 2. Som har fräknar.

FRÄKNIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
fräknig.

FRÄLSA, v. a. i. o. 2. (i fornspråket
Frial-sa, Frælsa) Refria, rädda. F. sitt lif, f. lifvet.
F. någons lif. F. någon ifrån en stor fara.
Fräls oss ifrån ondo. F. sin heder, bevara
den. (Gam.) F. ett gods, friköpa det ifrån vissa
skatter, förskaffa dci frälse natur. — Syn. Se
Befria.

Anm. Grimm anser, all del gamla Friaha är
förkortadl af Frihalsa, från Fri-hals, hvilket
i Fornhöglyskan betydde: Fri man (egentl. Fri
hals). Frälsa skulle således ursprungligen
hafva bclydl Befria från träldom, det latinska
Emancipare.

FRÄ

FRÄLSANDE, n. 4. Handlingen, då man
frälser, då någon frälses. — Syn. Se Befriande.

FRÄLSARE, m. 5. 1) En, som frälser eller
frälst. Brukas i denna mening sällan. — 2)
Benämning, som tillägges kristna religionens stiftare,
Jesus, emedan han frälser ifrån synd och
syndastraff dem, som efterfölja hans lära. Vår F.
Jesus Chrislus. Man säger äfv. i bestämd form
Frälsaren. — Syn. Frälserman, Förlossare.

FRÄLSE, frallse, a. 1. oböjl. i) (om person) a)
Sades om den, som åtnjöt skattefrihet, emot
skyldigheten att uppsätta häst och karl till krigstjenst.
— b) Brukas nu någon gång i samma mening
som Adelig, af adelig börd. — 2) (om jord) a)
(ford.) Som åtnjöt frihet ifrån skatt emot
rusl-ningsskyldighet. — b) (nu) Som åtnjuter vissa
friheter. — 3) F. friheter, sådana, som tillhöra
Frälsejord. F. natur, se Frälse, n. A. 2.

FRÄLSE, n. (i gamla språket Fradse, frihet)
A. 4) (ford.) Frihet ifrån skatt till kronan emot
rustningsskyldighet. — 2) (nu) En egen jordnatur,
hvars egenskap består deruti, att icke kronan,
utan en enskilt ägare besitter räntan, dessutom
förknippad med åtskilliga friheter, Frälse friheter
kallade. — Syn. (för begge bem.) Frälserält. —
B. (i bestämd form, kollektivt) Frälsel: a) (ford.)
All den jord i riket, som hade skattefrihet emot
åliggande rustningsskyldighet. Kallades äfv.
Verlds-liga F-l till skilnad ifrån Andeliga F-l, som
åtnjöt ren skattefrihet utan motsvarande
ruslnings-skyldighet. — b) (nu) All den jord i riket, hvars
ränta äges icke af kronan, utan af en enskilt, och
som dcrjemte åtnjuter vissa friheter (Frälse
friheter). Bent f., då både jord och ränta tillhöra
samma person (till skilnad ifrån Frälse-skatte). —
Syn. Frälscegendom. — 2) (ford.) De af landets
besulne män, som rustade för sin jord och
der-emol ålnjöto skattefrihet. — 3) Brukas någon
gång i samma mening som Adelsståndet.

FRÄLSEBREF, n. 5. Af regeringen utfärdadt
öppet bref, hvarigenom någon försäkrades om
åtnjutande af skattefrihet för sin jord, så länge han
uppfyllde den åtagna ruslningsskyldigheten.

FRÄLSEEGENDOM, m. 2. eller

FRÄLSEGODS, n. 3. Landtgods. som har
frälse natur (se Frälse, a).

FRÄLSEGÄRD, m. 2. (föga brukl.) Se följ.

FRÄLSEHEMMAN, n. 5. (kam.) Hemman,
som har frälse natur (se Frälse, a).

FRÄLSEJORD, f. 2. (kam.) Jord, som har
frälse natur (se Frälse, a).

FRÄLSEMAN, m. 3. pl. - män. i) (ford.)
Jordägare, som emot åtagen rustningsskyldighet
åtnjöt skattefrihet. — 2) (nu) a) (kam.) Den, som
äger räntan af ett skattefrälse-hemrnan. — b)
Adelsman.

FRÄLSEMANNARÄTT, m. 3. sing. En
frälsemans fri- och rättigheter. Innehafva under f.,
med åtnjutande af frälse friheter.

FRÄLSEQVARN, f. 2. Qvarn, som
innehaf-ves under frälsernannaräll.

FRÄLSERMAN, m. sing. (i kyrklig stil)
Frälsare.

FRÄLSERÄNTA, f. 1. (kam.) Räntan af
frälsejord, hvilken tillhör, ej kronan, utan enskilt man.

FRÄLSERÄTT, m. 3. eller

FRÄLSERÄTT1GHET, f. 3. 1) (ford.)
Skattefrihet. — 2) Rättighet till räntan af frälsejord
jemte dermed åtföljande frälse friheter.

FRÄLSESKATTE, frä’llseskåttc, n. sing. (kam.)
Sådan frälsejord, der olika personer innehafva
jorden och räntan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free