Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fullbygga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FUL FUL 508
FULLBYGGA, v. a. 2. Med byggnader helt
och hållet fylla. — Fullbyggande, n. 4.
FULLDAMMA, v. a. 4. Alldeles neddamma.
— Äfv. Damma full. — Fulldammande, n. 4.
FULLDREGLA, v. a. i. Alldeles nedväta
genom dregling. — Äfv. Dregla full. —
Full-dreglande, n. 4.
FULLDRYPA, v. a. 5. (böjes som Drypa)
Genom drypning fylla. — Äfv. Drypa full. —
FulIdrypande, n. 4.
FULLDUNA, v. a. 4. Alldeles nedduna. —
Äfv. Duna full. — Ful Id unande, n. 4.
FULLELIG, a. 2. (föråldr.) Se Fullkomlig.
FULLELIGEN, adv. (föråldr.) Se
Fullkomligt-
FULLER. füllr, adv. (garn, fam.) Se Väl, 2.
FULLFJÄDRAD, a. 2. Säges om ungfågel,
på hvilken fjädrarne fullkomligt utvuxit.
FULLFLUGEN, a. 2. neulr. — el. 4) Säges
egentl. om en ung fågel, som fullkomligt lärt alt
flyga. I denna bem. mindre brukligt. — 2) (fig.
fam.) Väl bevandrad, hemmastadd, erfaren i något.
FULLFÄRDIG, a. 2. Fullkomligt färdig.
FULLFÖLJA, v. a. 2. 4) Fortsätta. F. sill
arbele. F. sin plan, fortfora efter samma plan.
F. sin föresals, vidblifva den. F. sin rätt,
fortfara i påslåendet deraf. — Syn. Se Fortsätta. —
2) Se Fullborda.
FULLFÖLJANDE, n. 4. Handlingen, då man
fullföljer; händelsen, omständigheten, att något
fullföljes.
FULLFÖLJELSE, f. 5. Se Fullföljande.
FULLGILT1G, a. 2. Fullkomligt giltig.
FULLGILTIGHET, f. 3. Egenskapen all vara
fullkomligt giltig.
FULLGOD, a. 2. Fullkomligt god, giltig,
duglig, gällande. En f. vara. F-l mynt. F.
arbetare. F-t vittnesmål. F. borgen.
FULLGODHET, f. 3. Egenskapen alt vara
fullgod.
FULLGRÄDDAD, a. 2. Fullkomligt gräddad.
FULLGÄNGEN, a. 2. neulr. — el. 4) Som
är i sista stadium af hafvande tillståndet. Hon
är snart f. — 2) F-el foster, som varit sin
behöriga lid i moderlifvel och således blifvit
fullkomligt ulbildadt.
FULLGÖRA, v. a. 2. (böjes som Göra)
Riktigt och ordentligt verkställa, uppfylla. F. sin
skyldighet, sina åligganden, en befallning, ett
löfte, ett uppdrag, ett kontrakt, ens önskan.
F. ett testamente, till alla delar verkställa det.
F. en dom, verkställa hvad den ålagt. F. ett
slra/f, undergå det. — Syn. Se Göra, Fullborda.
FULLGÖRANDE, n. 4. Handlingen, då man
fullgör eller något fullgöres.
FULLHALTIG, a. 2. 4) Som har den af lag
föreskrifna halt. — 2) (fig.) Fullkomligt god, duglig.
FULLHALTIGHET, f. 3. Egenskapen all vara
fullhaltig.
FULLHET, f. 3. Egenskapen att vara full
(bem. 4—4). (Fig.) Hjertats f., dess
öfverflödan-de af känslor (goda, ömma). En rösts f., dess
egenskap att tränga till de aflägsnasle delar af ett
rum och der höras klart och tydligt.
FULLHOFVAD, a. 2. F. häst, hvars hof är
hög och alltför trång.
FULLHÅGAD, a. 2. (mindre brukl.)
Fullkomligt hågad att göra något.
FULLHÅRA, v. a. 2. Hölja med hår och
dymedelst osläda.
FULLHÄNGA, v. a. 2. Hänga så mycket
på någon eller något, att ej rum för mera finnes;
äfv. hänga ganska mycket på någon eller något.
F. en krok med rockar. F. en vägg med
laf-lor. — Äfv. Hänga full, — Full hän
gande, n. 4.
FULLKLADDA, v. a. 4. (fam.) Fylla med
kladdverk. — Äfv. Kladda full. —
FulIkladdande, n. 4.
FULLKLAPPAD, a. 2. (fam.) F. skälm,
utlärd, genomdrifven. — Syn. Se Fullärd.
FULLKLOTTRA, v. a. 4. Klottra så mycket
på något, alt intet rum der mera finnes öfrigt.
F. ett papper. — Äfv. Klottra full. —
Full-kloll rande, n. 4. o. Fullklotlring, f. 2.
FULLKLÄDD, a. 2. Färdig klädd, fullkomligt
klädd.
FULLKOKA, v. a. 4. o. 2. Fullkomligt koka.
Brukas mest i part. pass. Fullkokt.
FULLKOMLIG, - kå’mmligg, a. 2. 4) (i
absolut mening) Som har alla möjliga goda
egenskaper i högsta mått, utan någon dålig. Endast
Gud är f. — 2) (relativt) Som i sitt slag har
.alla vederbörliga egenskaper. Han är en f.
hof-man, kavaljer. En f. skönhet. En f. narr,
stackare. En f. enighet råder emellan dem. —
Syn. Fulländad, Fullständig, Komplett.— 3)
Fullständig. Ett f-t mörker. F. hvila, ensamhet.
Hans återslällelse är icke f. — Syn. Se
Fullständig.
FULLKOMLIGEN, adv. Se Fullkomligt.
FULLKOMLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att
vara fullkomlig, n) Absolut f. finnes endast hos
Gud. — b) Ett arbetes, ett tings f. — c) F-en
af en persons återslällelse till helsa. — 2) God
egenskap. Hafva alla slags f-er, många f-er.
— Syn. Dygd, Förträfflighet.
FULLKOMLIGT, adv. 4) På ett fullkomligt
sätt, med fullkomlighel. Allt, hvad han gör, gör
han f. Han skrifver, spelar alldeles f. — 2)
Helt och hållet. Vara f. läkt. Han är f.
tokig. — Syn. Alldeles, Totalt, Till alla delar, I
alla afseenden. Fullständigt, Helt och hållet. Till
fullo, I all måtto.
FULLKOMMEN. fullkå’mmänn, a. sing. indef.
oböjl. (gam.) Se Fullkomlig.
FULLKOMNA, v. a. 4. 4) Göra fullkomlig.
F. en uppfinning. — Syn. Fullända, Gifva
fullkomlighet, Bringa till fullkomlighet. — 2)
Fullborda. Fader! det är f-dl. — F. sig, v. r.
Göra sig fullkomlig. F. sig i ett språk. — Syn.
Evertuera sig.
FULLKOMNANDE, n. 4. Handlingen, då
man fullkomnar eller något fullkomnas.
FULLKOMNA RE, m. 5. En, sorn fullkomnar.
FULLKOMNELIG, a. 2. Som kan fullkomnas.
FULLKRITA, v. a. 4. Krita mycket på
något. — Äfv. Krita full. — Fu ll kr i lan de,
n. 4.
FULLASTA, v. a. 4. Pålasta så mycket, alt
icke mera får rum. — Äfv. Lasta (ull. —
Fulla sta nde, n. 4. o. Fullaslning, f. 2.
FULLJUGA, v. a. 3. (böjes som Ljuga) Se
Ljuga full (under Full, 2).
FULLMAKT, f. 3. 4) Rättighet att göra och
låta för en annan, efter dertill af honom
formligen afgifvet tillstånd. Handla efter, enligt f.
Hafva f. af någon att utföra dess talan. Jag
har hans f. Gifva, få, erhålla f. — 2)
Kong-lig f. eller blott f, af konungen meddelad
rällig-het alt innebafva ett embele, en syssla, o. s. v.
Hafva, få, erhålla f. på en syssla. — 3)
Dokument, som innehåller den formliga öfverlåtelsen af
rättighet att handla å ens vägnar; äfy. af
konun
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
