Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Ful ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r>04 FUL
FUL, a. 2. i) (i Tys. bem. om personer och
ting) Som har ett obehagligt utseende. En fl
menniska, karl, qvinna. F. hund, häst. F-t
ansigle. F. trakt, natur. Den flickan är icke
f, &r rätt vacker. F. som synden, ganska ful.
F-l väder, då del regnar, snöar, eller himmelen
Är mycket mulen, luften kall och dimmig. —
Motsats: Skön. — Syn. Stygg till utseendet,
Otäck, Gemen. — 2) (fig.) I sedligt hänseende
för-kusllig. En f. handling, gerning. Det var f-t
af honom gjordt, illa, skamligt. Spela någon
ett f-t streck, spratt, på ett skamligt sätt
bedraga; äfv. tillfoga någon en svår skada, förlust,
ådraga stort obehag, mycken ledsamhet, förargelse.
— 3) Som uttrycker, röjer sedlig förkastligbet.
F. min, uppsyn. — Syn. Stygg, Otäck, Vidrig,
Gemen.
FULBOM, fhlbömm, m. sing. (bot.) Se Fläder.
FULGURIT, fullguri t, m. 3. (geol.) Rör i
sandmark, genom bliitens inverkan bildadt af till
hälften smälla, sammanhopade delar utaf qvarzkorn,
och ofla ägande en längd af 30 fot. Kallas äfv.
Blixtrör, Äskvigg.
FULHET, f. 3. Egenskapen att vara ful (i
alla bem.).
FUL1NG, rn. 2. (fam.) i) Ful karl, gosse.
Kan äfv. sägas om djur. — Syn. Oläcking.
Babian. — 2) (skämlv.) Elak karl, gosse. Din f. —
Syn. Oläcking, Stygger.
FULISSA, füli’ssa, f. 1. (fam.) 1) Ful qvinna.
— Syn. Otäcka. — 2) (skämlv.) Elak qvinna. —
Syn. Elakt stycke, Otäcka, Stygga.
FULL, a. 2. 1) Säges om något, som innehåller
allt, hvad det kan rymma, upptaga. Konstrueras
med prep. med. Ett f-l ylas. Slå glaset f-l,
slå i ett glas, tills del blir fullt. En (unna f.
med vin. En korg f. med frukt. Skrifva
sidan fl En hand fl, så mycket som kan rymmas
i eller lagas med handen, t. ex. En hand fl
vatten; en hand f. mjöl; äfv. (fig.) helt litet antal,
t. ex.: En hand f. soldater. Taga munnen fl,
(egentl.) införa deri så mycket mat, som får rum,
t. ex.: taga munnen f. med gröt; äfv. (fig.) tala
utan all försyn, skrytsamt, trotsigt och drygt. En
vagn fl, fullastad. (Fig.) Hafva händerna f-a
med arbete, vara alldeles öfverhopad deraf.
Gifva med f-a händer, frikostigt. F-a segel, då
vinden spänner seglen så, att de ej lefva eller
fiaddra, utan hafva en jemn, bukig yla. Gå för
f-a segel. Ljuga en f., ljuga mycket för någon,
och så, all han tror derpå. (Ordspr.) När kärlet
blir för fulll, rinner del öfver, en ytterlig sorg,
harm, vrede, som man bemödar sig att hålla inom
sig, yppar sig till slut. — Har
sammansättningarna Bräddfull, Öfverfull, Öfverstfull. — Syn.
Uppfylld. — 2) Som innehåller ganska myckel, en
stor myckenhet. Konstrueras för denna bem.
vanligen med prep. af. Hans spannmålsbod är fl
af säd. Hafva fickorna f-a af penningar.
Detla äple är f-t af saft. En kropp, fl af blod,
af vätskor. Salen är f. af folk. Hans hus är
alltid f-l af folk. Del var alldeles f-t af folk
i kyrkan. F. af mal, alldeles mätt. F. af vin,
berusad deraf. (Fam.) Hafva buken f, vara
alldeles mätt. — Syn. Uppfylld. — 3) (både egentl.
o. fig.) Som har öfverflöd på. Konstrueras, i
egentl. bem., både med prep. af och med, eljest
vanligtvis med prep. af. En trädgård, f. af,
med frukt. En flod. f. af, med fisk. Ett land,
f-t af villebråd. Ett kabinett, f-t med taflor.
En rock, fl med dam, dun, fläckar, ohyra, hål.
Väggen är f. med ohyra. En hund, f. med
FUL
loppor. (Fig.) En bok, f. af lärdom. En
öf-versältning, f. med fel. F. af mod, nit,
högmod, ganska modig, nitisk, högmodig. F. af lifl
helsa. En qvinna, fl af behag. Milt hjerla
är f-l, ÖfverflÖdar af känslor. (Fam. skämtv.)
F. af fan, af hin, af hin håle, af hin håles list,
full af elakhet, list, illparighel. — Syn. Uppfylld,
Öfverflödande. — 4) Hel, hel och hållen. 1 f-a
tio år. En f. timma. EU f-t år. F-a
summan. Antalet är f-t. Månen är f. — 5)
Fullkomlig, fullständig. Hafva f-a skäl till något.
Med f-t skäl. Han har fåll f. betalning,
ersättning. Gå i f. borgen för någon. Med fl
makt och myndighet. Med fl beslutande rätt.
Vara vid sitt f-a förstånd. Arbetet är nu i fl
gång. Med f. sansning. En f. kavaljer. F.
musik, f. orkester, med alla behöriga slämmor.
F-l krig, Öppet krig. F. seger. F. rustning.
I f. säkerhet. Hafva f. frihet alt göra och
låta. En f. röst, hvars ljud med lätthet fyller
ett större rum, klar och klingande tränger till
dess afiägsnaste delar. — Brukas i vissa
uttryck och talesätt, för att beteckna hög grad,
höjden af något. Del är nu f. vinter, sommar.
Arméen är i f. marsch. Landet är i f-l
uppror. Fienden är i fl reträtt, flyr, så fort han
hinner. Skrika med f. hals, af alla krafter. /
f-l språng, traf. Säden är nu i fl blomma.
Vid f. dager. — 6) (fig.; genom ellips) Drucken
(full af vin, o. s. v.). Supa sig fl Vara f. som
en kaja, alldeles drucken.
FULLBAKAD. a. 2. Fullkomligt gräddad.
FULLB1LDAD, a. 2. Som fått fullkomlig
utbildning, utveckling. EU f-l foster.
FULLBLOD, n. sing. 1) (i fråga om
hästar) Ädel ras och härkomst, som man har noga
reda på i flera leder tillbaka. — 2) (fig. spefullt)
Adelig börd. — Ss. F-shing st, -shäsl,
-sras.
FULLBLODA, v. a. 1. Nedfläcka, besudla
med blod. — Fullblodande, n. 4.
FULLBLODIG, a. 2. Som är af fullblod (se
d. o.). — Bör ej förblandas med Blodfull.
FULLBLÄCKA, v. a. 1. Nedfläcka, besudla
med bläck. — Fullbläckan de, n. 4.
FULLBLÖDA, v. a. 2. 1) Genom blödning
fylla med blod. — Bättre Blöda full. — 2)
Genom blödning nedfläcka, besudla med blod. — Äfv.
Blöda full. — Fullblod ande, n. 4. o.
Fullblödning, f. 2.
FULLBORDA, v. a. 1. Göra fullkomligt
färdig, bringa till slut. F. ett arbete. F. ett
giftermål, etl äktenskap, genom samlag gifva den
slutliga befästclsen ål bröllopsceremonien. Väl f.
sill lopp, sill lefnadslopp, lefva gudfruktigt ända
till lifvets slut. — Syn. Fullända, Fullgöra,
Fär-diggöra, Fullfölja, Fullkomna.
FULLBORDAN, f. sing. indef. i) Se
Fullbordande. Arbetets f. är af stor vigt. — 2)
Fullbordadt skick, tillstånd. Gå i f., blifva
fullbordad. Se der fl af hans spådom, hans
spådom har slagit in. / tidens f., då den af
Försynen beslämda tiden hunnit komma.
FULLBORANDE, n. 4. Handlingen, då man
fullbordar. — Syn. Fullbordan, Fulländande,
Färdiggörande, Fullgörande.
FULLBORDARE, m. 5. En, som fullbordar.
FULLBRÄDDA, v. a. 1. Ihälla så myckel af
etl flytande ämne i etl kärl, all del blir alldeles
bräddfullt. — Part. pass. Fullbräddad brukas
nästan adjektivt, i samma mening som Bräddfull.
EU f-dt glas. — Fullbräddande, n. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
