Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fyllpråm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
FYL
FYR
FYLLPRÅM, m. 2. (fam.) Se Fyllhund.
FYLLPUPPA, f. 1. (fam.) Se Fyllkaja.
FYLLSTEN, se Fyllningssten.
FYLLSVIN, n. 3. (fam.) Se Fyllhund.
FYND, n. 3. (i fornspråket Fundr) 1)
Forn-saker, som blifvit funna i jorden eller annorstädes.
F. af nedgräfda skaller i jorden delas emellan
jordägaren och den, som hittade skatten, med
undantag af gamla mynt och konststycken,
hvilka måste hembjudas kronan. — 2) (fig.)
Oförväntad, tillfällig förmån. Göra ett godt f.
FYNDIG, a. 2. (af Finna) 1) Som lätt
finner, påhittar utvägar, medel, råd. En f. man.
Etl f-t hufvud. — Bildar sammansättningen
Svarfyndig. — Syn. Finllig, Rådig. — 2) (bergsbr.)
Så benämnes cn malmgång, som innehåller de
malmer, hvilka utgöra föremål för grufdriften.
FYNDIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
fyndig. — Syn. Finllighel, Rådighet.
FYNDIGT, adv. På ett fyndigt sätt, med
fyndighet. F. uttänkt. Svara f. — Syn. Finlligt,
Rådigt.
FYR, m. 2. 1) (ursprungligen) Eld. Brukas
numera icke i denna bem., utom i de militära
uttrycken: Gifva f., afbränna ett gevär; ge f.!
eller blott F.! kommandoord af samma betydelse.
— 2) (sjöf.) Ett eller flera, på eller vid en strand,
i toppen af tornformiga byggnader (fyrtorn) eller
fastliggande fartyg (fyrskepp) anhragta ljus, i
ändamål att vägleda seglare och varna för i
grannskapet befintliga grund eller klippor. Se vidare
Blänkfyr. Dubbelfyr. På fyrtorn reflekteras
ljusen vanligtvis medelst paraboliska metallspeglar.
Stadig f, med jemt lysande sken. — 3) (fam.) Se
Fyrsprång. Köra i f., på f-en. — 4) (fam.)
Gäckeri. Förekommer endast i talesättet: Hålla
f. med någon, gäckas med honom. I denna och
föreg. bem. är ordet oböjligt.
Anm. Ordet hette äfven i fornspråkel Fyr eller
Fur, beslägladt med del grekiska Pyr.
FYR, m. 2. (prov.) Gosse.
FYRA, v. n. i. <) Elda. Brukas mest i
följande sammanställningar: F.åf, sc A/fy ra. (Fam.)
F. på’, (aktivt) tända upp; (neutralt) äfv. lägga
mer på elden; äfv. elda dugtigt. — 2) (sjöf.)
Underhålla en fyr.
FYRA, grundtal. Tre och en tillsammans.
F. års tid. De voro f. F. gånger. (Fig. fam.)
Gå på f. fotter, på händer och fötter. Sträcka
alla f. ifrån sig, ligga utsträckt rak lång utan
tecken till rörelse. Talas vid emellan f. ögon,
säges om två personer, som talas vid utan vittnen.
Se äfv. Emellan-fyr a-ögon. (Ordspr.) F. ögon
se mer än två, del är i många fall bättre, att
vara två än en, vid arbete, förrättning, o. s. v.,
emedan den ene ser, märker, påfinner, hvad de.i
andre icke ser, o. s. v. — S. f. 1. I) Siffra, som
betecknar talet fyra. — 2) Kort med fyra tecken
eller s. k. ögon. Spader f.
FYR A BEND, fyräbännd, m. sing. oböjl.
(för-vrängdt af t. Feierabcnd) Ledighet ifrån arbete
på aftonen. Hålla f. Arbete på f., särskilt
arbete utom det vanliga, under den tid, då man
eljest har ledigt om aftnarna.
FYRAHANDA, a. oböjl. Af fyra slag, fyra
slags.
FYRAHUNDRA, grundlal. Fyra gånger hundra.
FYRAHUNDRADE, ordningslal. Som i
ordningen följer näst efter den trehundrade nittionde
nionde.
FYRAPUNDIG, a. 2. F. kanon, som
afskju-ler cn kula om fyra skålpunds vigt.
FYRAPUNDING, m. 2. 1) Fyrapundig kanon
(se föreg. ord). — 2) Vigtlod, som håller fyra pund.
FYRATAL, n. 5. Räknetalet fyra.
FYRATIO, grundtal. Fyra gånger tio. F. år
gammal. — Sammandrages ofta till Fyrtio
(uttalas i dagligt tal fy’rrli ell. fö’rrti, hvilket äfven
gäller om häraf hänledda och sammansatta ord).
FYRATIONDE, ordningstal. Som i ordningen
följer näst efter den tretlionionde. Jfr. Fyralio.
FYRATIOÅRIG, a. 2. 1) Fyratio år gammal.
— 2) Som varar eller varat fyralio år.
FYRATUSEN, grundtal. Fyra gånger tusen.
FYRATUSENDE, ordningstal. Som är i
ordningen näst efter den trelusendc nlohundradc
nittionde nionde.
FYRAÅRIG, a. 2. 1) Fyra år gammal. — 2)
Som varar eller varat fyra år.
FYRBENT, a. 1. Som har fyra ben.
FYRBLADIG, a. 2. Som har fyra blad.
Säges om blomkronor, äfv. om skärande verktyg.
F. blomkrona, pennknif.
FYRBOLL, fyrbåll, m. 2. Se Fyrkula.
FYRBÅK, m. 2. (sjöf.) Båk (se d. o.),
försedd med fyr (bem. 2).
FYRBÅT, m. 2. Benämning på ett slags
fordom brukligl mindre brännarefartyg med tvär
framslam.
FYRBÖSSA ell. FYRBYSSA, f. 1. Ell slags
fordom bruklig grof artilleripjes, ej mer än fyra
fol lång, hvarmed kastades Fyrkulor.
FYRDELA, v. a. 1. o. 2. Dela i fyra delar. —
Fyr delan de, n. 4. o. Fy r delning. f. 2.
FYRDELT. a. p. 1. Delad i fyra delar.
FYRDUBBEL, a. 2. t) Fyra gånger så stor.
— 2) Säges om något, som består af fyra
likadana eller liknande saker, eller blott varande af
samma natur, samma art. Jfr. Dubbel, 2.
FYRDUBBELT, adv. Fyra gånger; fyra
gånger så mycket. F. så stor. Gifva f. igen.
FYRDUBBLA, v. a. 1. 1) Göra fyra gånger
så stor. — 2) Upprepa fyra gånger. — 3)
Fram-le, framställa, åtcrgifva i fyra lika exemplar. —
Fyr dubb l ande, n. 4. o. Fyrdubbling, f. 2.
FYREGGARE, m. 3. Se Knäfvelsspjul.
FYRFALDIG, a. 2. Se Fyrdubbcl.
FYRFALDIGA, v. a. 1. Se Fyrdubbla. —
Fyrfaldigandc, n. 4.
FYRFALDIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
fyrfaldig.
FYRFALDT, adv. Se Fyrdubbell.
FYRFAT, n. 5. Stort kärl af metall, hvari
glöd lägges, för att uppvärma rum, värma mat,
äfv. till te- och kaflckokning, m. m.
FYRFINGRAD, a. 2. (hot.) F-l blad,
fin-gerlikt blad, som har fyra småblad, hvilka utgå
från spetsen af bladskaftet.
FYRFOTA, f. 1. 1) (pop.) ödla. — 2) (i
finare umgängesspråket, tillgjordt eller skämlv.) Svin.
FYRFOTAD, a. 2. Som har fyra fötter.
FYR FOTA DJUR, n. 5. Djur, som har fyra
fötter.
FYRHUGGA, v. a. 3. (böjes som Hugga) Hugga
fyrkantig (timmer, slen). F-ggen sten, se Qvaderslen.
— Fyrhuggandc,n.4. o. Fyrhuggning, f.2.
FYRHÄNDNING, m. 2. (nat. hisl.) Djur,
tillhörande andra ordningen af däggdjuren, med
händer på alla fyra lemmarna. F-arne innefatta
Apor och Markattor.
FYRHÄNDT, a. 1. (nat. hist.) Säges om djur,
som hafva händer på alla fyra lemmarna.
FYRHÖFDAD, a. 2. (i myt och saga) Som
har fyra hufvuden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
