Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fuskverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÜS
FYL
509
— 3) Svek vid byte. — 4) Lönligt förehafvande.
Jfr. Fuska, 4.
FUSKVERK, n. 3. Se Fuskeri, 2.
FUTTIG, a. 2. (pop. o. fam.) Se Lumpen.
FUTTIGHET, f. 3. (pop. o. fam.) Se
Lumpenhet.
FUTTIGT, adv. (pop. o. fam.) På ett
lum-pet sätt. Lefva f. Bära sig f. ål,
FUTURUM, fulurumm, n. pl. — ra. (lat.;
gram.) Den form af tidsord, som uttrycker något
tillkommande.
FUX. m. 2. (t. Fuchs, räf.) 4) Röd häst, af
samma färg som räfven. — 2) (tekn.) Öppningen
i en reverberugn, hvarigenom lågan och röken
utgå till skorstenen. — Skrifves äfv. Fuchs.
FUXRÖD, a. 2. Röd som räfven. Äfv.
Fuchs-röd.
FUXSTO, n. 4. Slo af fuxröd färg. Äfv.
Fuchsslo.
FUXSVANSA, v. n. 1. (t. fuchsschwänzen)
Se Lisma. — Äfv. Fuchssvansa. —
Fuxsvansande, n. 4.
FUXSVANSARE, m. 5. (t. Fuchsschwänzer)
Se Lismar e. — Äfv. Fuchssvansare.
FUXSVANSERI, n. 3. Se Lismeri. — Äfv.
Fuchs svanse r i.
FY! int. Utrop, som betecknar afsky, harm,
ovilja. F., så ful hund! F., så du bär dig ål!
F., hvilken elak, oläck menniska! F. baj!
F. då! — Syn. Usch! Baj!
FYLGDARMÄN, m. 5. pl. Sä kallades i
ford-na tider de stridsmän, som närmast omgåfvo
konungen i striden.
FYLGIA, fy’llgja, f. 4. (nord, myt.)
Benämning på ett slags qvinliga skyddsandar, som
troddes komma till hvarje barn, när del föddes, för
alt bestämma dess lefnadslopp och sedermera
under hela lifvet följa (deraf namnet), ledsaga och
skydda samma person.
FYLKA, fy’llka, v. a. 4. Så kallades i fordna
tider, att uppställa en här i slagordning. —
Fyl-kande, n. 4.
FYLKE, fy‘llke, n. 4. (ford.) 4) Större
af-delning af en krigshär, svarande mot bataljon i
vår tid. — 2) Landskap, hvaröfver en
fylkesko-nung slyrde.
FYLKESKONUNG, m. 2. Höfding, som
styrde ett landskap och hade befälet öfver det
krigsfolk, som deraf uppställdes till rikets försvar.
FYLLA, v. a. 2. (af Full) 1) Göra ett rum
fullt (kärl, mått, o. s. v.). F. en så med vallen.
F. en kruka med öl. F. en bulelj, ell
kann-målt. F. en säck med säd. F. en ko/fcrl, ell
skåp med kläder. Har äfv. stundom del ämne,
hvarmed fylles, till objekt, l. ex.: F. dricka på
lunnor, säd på säckar, o. s. v. (Fig.) F. med
ed, med ed fästa, styrka. F. i’, igén, pa, ut,
se Ifylla, &c. Absolut sägcs: Vinden f-ller i’,
fyller seglen. — 2) Göra ett antal fullt. F.
antalet, summan. Han har fyllt tio år, hunnit
till en ålder af fulla tio år. F. bristen, tillägga
hvad som brister, felas i mängd eller myckenhet.
— 3) Helt och hållet, fullt upptaga ett rum.
Han f-ller stolen fullkomligt. Vinden f-ller
seglen, håller dem stinna. (Fig.) F. sin plats,
väl uppfylla sina åligganden. F. ens rum, plats,
väl sköta dc sysslor, åligganden o. s. v., som
förut tillhört en annan. — Syn. Uppfylla. — 4)
(kök.) se Färsera. — 5) (fig. pop. o. fam.) Berusa
med starka drycker. F. någon med brännvin. —
Syn. Se Berusa, 4. — F. sig, v. r. 4) Blifva
full. — 2) Berusa sig. F. sig med vin, brännvin.
FYLLA, f. 4. sing. (fam.) Rus. I f-n, äfv.
i f-n och villan, under ruset.
FYLLANDE, n. 4. Handlingen, då man
fyller; händelsen, omständigheten, att något fylles.
FYLLBOBBA, FYLLBYTTA, f. 4. (fam.) Se
Fyll kaja.
FYLLBULT, m. 2. Se Fyllhund.
FYLLE, n. 4. sing. Fullhet. Månen är i
sitt f., det är fullmåne.
FYLLEKO, f. 3. pl. — kor. (fam.) Se
Fyll-kaja.
FYLLELSE. f. 3. (gam.; bibi.) F. och tårar,
hård och blöt frukt.
FYLLERI, n. 3. 4) Berusadt tillstånd. Han
gjorde del i f. — Syn. Se Bus. — 2) Vanan
alt omåttligt förtära starka drycker, isynnerhet
brännvin. — Syn. Se Dryckenskap, 1. — Ss.
F-förordning, -lasl.
FYLLERIRÖDNAD, m. 3. Kopparröd färg i
ansigtet såsom följd af fylleri.
FYLLEST. FYLLESTGÖRA, se Tillfyllest,
Tillfylleslgöra.
FYLLHUND, m. 2. (pop. o. fam.) En, som
är begifven på att supa. — Syn. Fyllbult,
Fyll-racka, Suput, Fyllsvin, Fyllpråm.
FYLLHUS, n. 5. Hus eller rum vid ett
sockerbruk, der sockerlagen fylles i formarna.
FYLLIG, a. 2. (af Full) Som har utseende
af fullhet. 4) (om kroppsdelar) Köttfiill och
rundad. F-l ansigle. F-a kinder, vador. — Syn.
Se Fel. — 2) (fig.) F-l ljud, f. ton, som tyckes
liksom fylla örat, gör på hörselorganen ett intryck
af fullhet. F. röst, som har fyllig lon. F.
period, hvars sammanfogning och slutfall göra ett
intryck af fullhet. F-t rim. bestående af flera
bokstäfver eller slafvelser. så alt ett fylligt ljud
deraf uppkommer.
FYLLIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara fyllig.
FYLLIGT, adv. På ett fylligt sält. Låta f.,
ha ett fylligt ljud.
FYLLKAJA, f. 4. (pop. o. fam.) Qvinna,
begifven på att supa. — Syn. Fyllbytta, Fylleko,
Fyllbobba, Fyllpuppa.
FYLLKORG, m. 2. (bergsbr.) Korg, hvari
malmen fylles uti grufvor.
FYLLKÄRING, f. 2. (fam.) Gammal qvinna,
begifven på fylleri.
FYLLNAD, m. 3. Det. hvarmed en brist
fylles eller blifvit fylld. Låta någon få sin f. i
hvad som brister. Till f. i räkningen, i en
arfslott. Ordet står endast som f. i versen.
FYLLNADSDAGAR, m. 2. pl. De fem, och
i skottår sex, dagar, som lillades i den fordna
franska republikanska kalendern till de, hvardera
af 50 dagar bestående, tolf månaderna, för alt få
året fullt.
FYLLNADSORD, n 5. Se Flickord.
FYLLNADSSTYCKE, n. 4. Stycke, som tje—
nar till fyllnad.
FYLLNADSSUMMA, f. 4. Summa, hvarmed
bristen i en annan större summa fylles.
FYLLNING, f. 2. 1) Se Fyllande. — 2) Det,
hvarmed något fylles eller blifvit fyldt. F. under
golf, på en väg. — 3) (kok.) Se Färs. F. i
gäss, sviskon, äplen o. d., som inläggas uti gäss,
när de skola slekas.
FYLLNINGSGRUS, n. 5. sing. Grus, som
användes till fyllning (bem. 2).
FYLLNINGSJORD, f. 2. sing. Jord, som
användes till fyllning (bem. 2).
FYLLNINGSSTEN, m. 2. sing. kollektivt. Slen
(kollektivt), som användes till fyllning (bem. 2).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
