Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förargerlig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
FOR
FÖR
hvarandra. — Syn. Se Vrede. — 2) Obehag,
ledsamhet, förebråelse, förtret. Hafva mycken
f. för ens skull. Pigan fick f. af sin matmor,
för det hon slog sönder ell fal. Denna
ledsamma händelse skaffade mig mycken f. — 3)
Känsla af harm öfver något, som strider emot
religion, seder, anständighet. Hans vanvördnad
för del heliga väckte hos alla f. Man bör
icke gifva f. — Syn. Skandal, Anstöt. — 4)
Förarglig person, sak, händelse. Han är en f.
för dem. Min befordran är deras största f.
(I bibeln) Judomen en f. — Syn. Förtret,
Förarglighet.
FÖRARGERLIG, se Förarglig. Förekommer
Isynnerhet för bem. 3, helst i skämtsam stil.
FÖRARGLIG, a. 2. 1) Som förorsakar,
väcker förargelse (bem. 1). En f. mcnniska. F.
min. F-a ord. — 2) Som medför, orsakar
obehag, ledsamhet, förtret. Hvilken f. händelse!
Så f-l, all del skulle inträffa just nu! — Syn.
Se Förtrellig. — 5) Se Anslöllig. Föra en f.
lefnad. F-a skrifter.
FÖRARGLIGHET, f. 3. 1) Egenskapen alt
vara förarglig. — 2) Förarglig sak, händelse. —
Syn. Se Förargelse, 4.
FÖRARGLIGT, adv. På ett sätt, som väcker
förargelse (bem. 4, 2 o. 3).
FÖRARM, fö’rårrm, m. 2. Se Underarm.
FÖR ATT, c. Se under För, prep.
FÖRAUKTIONERA, föraucktschonèra, v. a. 4.
Försälja genom auktion. —
Förauklionerande, n. 4. o. Förauklioncring, f. 2.
FÖRBAKA, förbåka, v. a. i. Genom bakning
bereda till bröd. Vid delta bageri f-s årligen
så och sä mycket mjöl.
FÖRBAND, fö rbannd, n. B. Del, hvarmed ett
sår eller annan yltre kroppsskada förbindcs. Taga
f-et af såret. — Syn. Förbindning.
FÖRBANNA, förbanna, v. a. 4. 4) Nedkalla
Guds fördömelse, straffdom öfver någon.
Välsig-ner dem, sorn eder f. Han f-r dem, som
gifvit honom delta dåliga råd. Absolut säges:
Svära och f. — Molsals: Välsigna. — 2) (om
Gud) Fördöma. Kain blef af Gud f-d.
Förekommer äfv. i flera grofva svordomsuttryck,
såsom: Gud f.! m. fl. — 3) Känna eller yttra afsky
för. Han f-r den dag och den slund, han blef
född. F. sill öde. Man kan icke annat än f.
del olycksaliga brännvinet. — Syn. Fördöma.
— F. sig, v. r. Nedkalla Guds fördömelse öfver
sig. Svära och f. sig. F. sig på, alt något
är sant, nedkalla Guds fördömelse öfver sig, orn
något icke är sant sagdt eller uppgifvet. Äfven
anmärkcs svordomsuttrycket F. mig! t. ex.: F.
mig, är del icke sant!
FÖRBANNAD, part. pass. Som blifvit
förbannad. Af Gud och menniskor f. — Adj. 2.
(fam. o. pop.) 4) Ganska elak. Den f-e
menni-skan, som icke låter folk lefva i fred! — Syn.
Se Elak. — 2) Ganska dålig, elak. F. väg. F-l
väglag. — Syn. Fördömd: se f. Ö. Dålig, 2. —
3) Säges om person eller sak, då man med vrede
eller otålighet beklagar sig deröfver. Den f-e
menniskan är skulden, all jag tappar min
process. Den f-e pojken har förstört min
rock. — Syn. Fördömd, Elemcntskad,
Sakra-mentskad. — Substantivt förekommer ordet i
bibeln, der det säges: Gån, j f-e, i evinnerlig eld!
FÖRBANNANDE, n. 4. Handlingen, då man
förbannar; händelsen, omständigheten, alt någon
eller något förbannas.
FÖRBANNADT, adv. (pop. o. fam.) I hög grad.
F. god, elak, högfärdig. F. bra, illa. Det
tror jag f. väl, ganska väl. — Syn. Se Ganska.
FÖRBANNELSE, f. 3. 4) Handlingen, då man
förbannar; händelsen, omständigheten, att någon
eller något förbannas. Frukta Guds f. Tyrann,
frukta dina undersälers f-r. Under lusen f-r
öfver sill olyckliga öde .... — Syn.
Fördömelse. — 2) Nedkallande af Guds fördömelse, såsom
svordom. Svordomar och f-r. Ulösa f-r. —
3) Olycksöde, såsom följd deiaf, att Gud eller
menniskor förbannat någon eller något. F-n
hvilar öfver honom, öfver del husel. — Syn.
Fördömelse. — 4) Person eller sak, så
förderf-och olycksbringande, alt de tyckas vara liksom
pinoredskap i Guds hand. Han är en f. för
mensklighclen. — Syn. Plågoris.
FÖRBANNIGEN, förbånnigänn, adv. (fam.)
Lenare svordomsuttryck, svarande mot
Förbanna mig!
FÖRBARMA SIG, förbårrma, v. r. 4. (af
fordna verbet Barma, ömka sig öfver, utaf Barm)
Af medlidande hjelpa någon, som är i nöd. F.
sig öfver någon. F. sig öfver de fattiga.
JTerre. f. dig öfver oss! Gud f-me sig!
uttryck, då man befinner sig i yttersta nöd, fara,
och ej vet någon hjelp; brukas äfv. (fam.), för
alt uttrycka högsta grad af harm, ovilja, afsky,
otålighet, medlidande, o. s. v., t. ex.: Gud f-me
sig, så elak, ful. trasig, eländig den
menniskan är! Gud f-me sig, så illa du skrifver!
— Syn. Miskunda sig, Varkunna sig, ömka sig.
FÖRBARMANDE, n. 4. 1) Handlingen, då
man förbarmar sig. — 2) Barmherlighel. Utan
f. dref han dem ut i kalla vintern. — Syn.
Miskund, Miskundsamhet, Varkunnande.
Varkunn-samhet, Medlidande, Barmherlighet. — Part,
pres. Som förbarmar sig. Brukas någon gång
adjektivt i samma mening som Barmberlig, t.ex.:
F. Gud!
FÖR B ARMARE, m. 5. En, som förbarmar
sig. Nyttjas föga, utom i kyrklig stil. Den evige
F-n. Gud.
FÖRBARMELSE, f. 3. (mindre brukl.) Se
Förbarmande, n.
FÖRBASKAD, a. 2. (fam. skämtv.) Se
Förban nad, adj.
FÖRBEHÅLL, fo rbehå’ll, n. 3. 4)
Handlingen, då man förbehåller sig något. Göra f. Han
har gifvit bort all sin egendom, med f. af en
pension. Med f. af min räll. Tyst f., hemligt
vilkor, som man af list i tysthet för sig sjelf gör,
vid aftal, öfvcrenskommelser, besvärjandet af en
sak, o. s. v. Kallas äfv. F. i tankarna. — 2)
Innehållet af hvad sålunda blifvit förbehållet, med
fästadt afseende på dess beskaffenhet och
uppfyllande. Delta f. i kontraktet kommer alt
förorsaka många Ivisligheter. — Syn.
Undantags-vilkor. — 3) Vilkor. Jag förlåter dig, med f.
all du hädanefter bällrar dig. — 4)
Innehållande i tal af åtskilligt, som man vet, men ej
anser klokt att yppa. Tala och döma ulan f.,
säga allt, hvad inan vet, tänker. — Syn.
Förbe-hållsamhct.
FÖRBEHÅLLA, v. a. 3. Jböjes som Hålla)
1) Såsom undanlag behålla något af hvad man
aflåler. Förmyndaren har nu sålt sin
myndlings landlcgendom. men har dervid f-llil
honom jagl- och fiskerällighelcn. Konstrueras
vanligtvis med pron. rcfl. sig, t. ex.: Han har
af-slåll fabriken åt sin son. men f-llil sig en
viss summa i underhåll om året. Förekommer
i några talesätt, såsom: Det är honom ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
