Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förbehållande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR
FÖR
555
f-llet all hafva så lyckliga idéer, det händer
ingen annan än honom att &c. Honom f-llet
all . . . med rättighet för honom att ... .
Han vet ej, hvad lyckan har honom f-Uet,
beskärdi. — 2) F. sig. fordra på grund af något
slags rättighet eller blott på grund af billighet.
Jag f-ller mig, all du hädanefter är lydig, alt
ni hädanefter förskonar mig för era eviga
klagovisor. Jag f-ller mig att få se dig åler.
FÖRBEHÅLLANDE, n. 4. Handlingen, då
man förbehåller något (se Förbehålla, 4).
FÖRBEHÅLLSAM, a. 2. Som af försigtighet
håller inne med något, det man vet eller tänker.
En f. menniska. Vara f. emot någon. Han
är alllid myckel f. med mig.
FÖRBEHÅLLSAMHET, f. 3. 4) Egenskapen
att vara förbehållsam. — 2) Se Förbehåll, 4.
Tala ulan f.
FÖRBEHÅLLSAMT, adv. På ett
förbehåll-samt sätt, med förbebållsamhcl. Tala myckel f.
med någon.
FÖRBEMÄLT, fö’rbemä’lt, a. 4. Förut
om-nämd. Brukas i skrift, helst i juridisk och
administrativ stil. — Syn. Förberörd, Förbcnämd,
Förcnämd, Ofvan berörd, Ofvan bcmält, Ofvan
sagd. Ofvan omtalt.
FÖRBENA, förbcna, v. a. 4. (velensk.)
Förvandla till ben. — F. sig, v. r. Förvandlas
till ben.
FÖRBENING, f. 2. (anat.) 4) Aflagring af
benämne i sådana organiska delar, der det eljest
icke förekommer. — 2) Det beniga ämne, som
sålunda bildat sig.
FÖRBENÄMD, a. 2. Se Förbemält.
FÖRBEREDA, fö’rbcréda, v. a. 2. Förut, på
förhand bereda. Allting är f-dl till prinsens
emollagande. F. någon för ell nytt lefnadssäll.
Jag f-der dig på en sträng tillrättavisning,
om du icke lager dig i akt. Jag var redan
f-dd på hvad som skulle hända. Jag har f-dl
mig på, all del blir elt svårt arbete. — Syn.
Se Bereda.
FÖRBEREDANDE, n. 4. Handlingen, då man
förbereder. — Part. akt. brukadt som adjektiv.
Som tjcnar till förberedelse. En f. inledning,
kurs.
FÖRBEREDELSE, f. 3. 4) Handlingen, då
man förbereder något, då man förbereder andra
eller sig sjelf. Tala, predika utan f. Göra f-r
till en fest, en belägring. Hela vårt lif bör
vara en f. Ull döden. — Syn. Bercdelse. Se
äfv. Anstalt. — 2) Förberedande tal, inledning,
afhandling, o. s. v. F-n (parasceven) i cn
predikan.
FÖRBERÖRD, fö’rberö’rd, a. 2. Se
Förbe-mäll.
FÖRBI, förbi’, prep. 4) Utmärker rörelse
fram på sidan om ett ställe, föremål. Vi gingo
f. husel. Besa. [ara f. en stad. Segla f. en
udde. Han gick f. honom, utan att helsa. —
2) Brukas, för att uttrycka, att man vid göromål,
förrättning antingen med flit eller af glömska
åsidosätter något, lemnar det orördl, ogjordt.
oför-rättadt eller ulan uppmärksamhet, och Öfvergår
till ett annat. Gå f., se Förbigå. Hoppa f.
något vid läsning, af brist på uppmärksamhet
eller med afsigt utelemna, ej uppläsa. — Förbi
ingår, under bem. 4. i åtskilliga
sammansättningar, hvilka af sig sjelfva förslås, såsom: För
bidraga, -drifva, -fara, -flyga, -flyta,
-fösa, -jaga, -kryssa, -köra, -leda,
-löpa, -mota, -resa, -rida, -rinna.
-segla, -skymta, -skynda, -smyga,
-strömma, -låga, draga, drifva, fara
förbi, o. s. v. — Adv. Betecknar en förfluten
tid eller fullbordad förrättning. Den utsatta
tiden är nu f. Riksdagen är f. Nu är del f.,
nu är tiden ute; äfv. nu är det gjordt, uträttadt,
fullbordadl; äfv. nu är allt hopp förloradt, det är
ej värdt alt länka derpå. Allt hopp är nu f.,
förloradt. Allt är f., allt är slut; intet hopp
mera. Nu är del f. med honom, han är
förlorad; äfv. han är död. — Syn. Slut; Ute.
FÖRBIDA, förbi da, v. n. 4. o. 2. 4) Vänta
på hvad som komma skall, afbida tiden. Lålom
oss f. så länge, få vi väl se, hvad som är att
göra. — 2) Dröja, stanna qvar. F. hos någon.
FÖRBIDAN, förbfdan, f. sing. indef.
Händelsen, omständigheten, att man förbidar.
FÖRBIDANDE, n. 4. Se föreg. ord.
FÖRBIFARANDE, n. 4. Händelsen, att man
far förbi. — Pari. prcs. (af Förbi fara) Som
far förbi. Brukas stundom substanlivt. Några f.
FÖRBIFART, förbi’fart, c. 3. Se
Förbifa-rande, n. I f-en, vid, under f.
FÖRBIGÅ, förbfgå’ (äfv. fö’rbigå’), v. a. 2.
(böjes som Gå) 4) (egentl.) Gå, segla förbi. I
denna bem. säges nästan alltid Gå förbi’. — 2) (fig.)
a) Af glömska, vårdslöshet eller med flit lernna
orörd, ogjord, oförrättad, obemält; utelemna;
åsidosätta. F. elt ord vid läsning. Med
stillatigande f. något. F. någon vid befordran, vid
tillsättning af embete, tjenst, icke utnämna en
person, som kunde vara derlill berättigad. — Äfv.
Gå förbi. — Syn. Underlåta, Åsidosätta; Hoppa
förbi. Öfverhoppa, Utelemna. — V. n. (om lid)
Förflyta, förgå. När ett år f-lt. — Vanligare
Gå förbi’. — Syn. Se Förflyta.
FÖRBIGÅENDE, förbi gå’ännde o.
fö’rbigå’-ännde, n. 4. Handlingen, då man förbigår (i
begge bem.). F. af ell ställe vid läsning. En
persons f. vid befordran. — 1 f., adverbiall
uttryck, som begagnas för bem. 4. af verbet, t. ex :
Han kom in Ull mig i f., när han gick förbi.
Tilla in Ull mig i f. — I f. brukas äfv.
figur-ligen och betyder då: I anledning af tillfället,
ulan alt vara förut påtänkt och utan att dervid
fästa någon vigt, t. ex.: I f. får jag erinra,
att ... . I f sagdt, borde man förfarit litet
varsammare. Nyttjas då vanligtvis, när man
vill göra någon höflig anmärkning, lemna någon
mindre vigtig upplysning, o. s. v. — Part. pres.
Som går förbi. — Brukas ofta substanlivt. De f.
Några f.
FÖRBIGÅNGEN, förbi’gå’nng’n o.fö’rbigå’nng’n,
part. pass. o. pret. af Förbigå. Antager stundom
adjektiv natur, t. ex.: Alla de vid
befordringarna f-ngne o/ficcrarne äro ganska missnöjde.
FÖRBILDA, förbfllda. v. a. 4. Gifva en
bildning, som är skadlig, slappande, förvekligande,
som ger en falsk riktning ål förstånd och vilja.
— Nytt ord, lånadt ifrån tyskan och bcgagnadt i
litterär stil. — Förbildande, n. 4. o.
Förbildning, f. 2.
FÖRBINDA. fö’rhi’nnda, v. a. 3. (böjes som
Binda) I. Binda något före, framför. F. ett
kläde (t. ex. för ögonen). Har äfven till objekt
det, som sålunda beläckes. t. ex.: F. ögonen på
en blindbock. — Äfv. Binda fö r.
FÖRBINDA, förbfnnda, v. a. 3. (böjes som
Binda) II. 4) Ombinda Säges isynnerhet om
sår och andra kroppsskador. F. ell sår. Har äfv.
till objekt den sårade personen: F. en sårad.
Herr N. har blifvit f-bundcn. — 2) Förena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
