Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förbjuden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR
FÖR
535
hvarigenom man uttrycker sin önskan, att något
icke måtte hända. (Man säger äfv. Gud bevare
oss! Gud bevars! Bevare Gud! Gud bättre!) —
Syn. Förmena, Förvägra. — Förbjudande, n. 4.
FÖRBJUDEN, part. pass. Brukas nästan
ad-jektivt i några uttryck, såsom: F-dna varor,
hvilkas bruk eller införande i landet är af
regeringen förbjudet. Den f-dna frukten, (bibi.)
frukten af kunskapens träd (se Frukt); (fig. skämtv.)
hvarje förbjuden sak, som lockar till njutning.
(Jäg.) Den f-dna tiden, emellan d. <5 Mars och
d. 1 Aug., då jagt och fånge äro förbjudna.
FÖRBLANDA, förblannda. v. a. 1. Misstaga
sig om personer eller saker, så att man tager den
ene för den andra. F. en person, en sak med
en annan. Del är lätt att f. personer, saker,
som man setl blott en gång. — Syn. Förvexla.
— Förblandande, n. 4. o.
Förblandning, f. 2.
FÖRBLEKA, förblèka, v. a. 2. Göra alldeles
blek. — Nytt ord, mindre brukligt.
FÖRBLEKNA, förblekna, v. n. 4. Helt och
hållet blekna. Rosorna på hennes kind ha f-t.
— Kan ej brukas i aktiv betydelse; man kan då
nyttja Förbleka, Bleka. — Förbleknande, n. 4.
o. Förblekning, f. 2.
FÖR BLIFVA, förbli’va, v. n. 3. (böjes som
Blifva) 4) Fortvara i samma oförändrade tillstånd,
skick. Allt måste f., som det är. Han är och
f-ver altlid en slackare. Den frågan är och
f-ver oafgjord. Han har f-vil sig lik. F. vid,
se Vidblifva: äfv. qvarslanna vid, behålla, t. ex.:
Han har fåll f. vid arrendet, lägenheten,
sysslan. Brukas äfv. impersonelt; se Blifva vid. —
F. brukas äfv. i slutet af bref på samma sätt och
i samma bem. som Framhärda (se d. o.), t. ex.:
Jag f-ver städse en ödmjuk tjenare, din
Ull-gifne vän, en lydig son; jag f-ver med
vördnad &c. — Syn. Blifva. — 2) Qvarstanna,
qvar-blifva. F. hemma. Länge f. borta. Han kom
dit på aftonen och f-blef der öfver natten. —
Syn. Se Qvardröja. — Förblifvande, n. 4.
FÖRBLINDA, förblinnda, v. a. 4. 4) Göra
liksom blind, så att man för tillfället ej ser. Snön
f-r. — 2) (fig.) Betaga förnuftets bruk genom
yttre bedrägligt sken, falska förespeglingar,
lockelser, retelser, o. s. v. Hennes skönhet f-de
honom, så alt han lät snärja sig i hennes nät.
F. någon genom list, skänker. Han är f-d af
sin passion, af lyckan. Icke låta f. sig af
smicker. — Syn. Blända, Bedåra. —
Förblindande, n. 4. (mindre brukl.)
FÖRBLINDELSE, f. 3. 4) Händelsen, då
någon förblindas. — 2) Tillstånd, då man blifvit
förblindad (helst i fig. mening). Hans f. räckte
lyckligtvis icke länge; han kom snart åler Ull
sitt förnuft. — Syn. Bedårelse, Förbländning.
FÖRBLOMMÉRA. förblomméra, v. a. 4. (t.
verblümen) På ett förtäckt, figurligl eller
allegoriskt sätt framställa. F. sina tankar, sitt tal.
— Förblomméra nde, n. 4.
FÖRBLOMMERAD, part. pass. o. adj. 2.
Förtäckt, figurlig, allegorisk. F-l lal, talesätt,
uttryck.
FÖRBLOMMERADT, adv. På ett
förblom-meradt sätt; förtäckt, figurligt, allegoriskt. Tala,
uttrycka sig f.
FÖRBLÖMMERING, fö’rblommérinng, f. 2.
Förblommerad framställning. — Syn. Förtäckta
ord; Allegori.
FÖRBLUFFA, förbluffa, v. a. 4. (t. verbluffen;
fam.) Göra så försagd, att man alldeles förlorar
besinningen. Han blef alldeles f-d. Han lät
sig f- — $Vn’ Förbrylla. —
Förbluffande, n. 4.
FÖRBLÄNDA, förbla nnda. v. a. 4. Helt och
hållet blända (se d. o. 3). Låta f. sig af skenet.
— Förbländande, n. 4.
FÖRBLÄNDNING, f. 2. 4) Händelsen,
omständigheten, att någon förbländas. — 2)
Tillståndet, då någon blifvit förbländad. — Syn.
För-blindelse, Bedårelse.
FÖRBLÖDA, förblö’da, v. n. 2. 4) Förlora all
sin blod genom blödning, så att man dör deraf.
— 2) Förlora mycken blod genom blödning. —
För b löd an de, n. 4. o. Förblödning, f. 2.
FÖRBOMMA, fö’rbörnma, v. a. 4. 4) Stänga
genom att skjuta bom för. F. en dörr. — 2)
(fam.) Väl stänga och förvara (en dörr, o. s. v.)
på hvarjehanda sätt. — För begge bem. äfv.
Bomma för. — F ör bommande, n. 4. o.
Förbomning, f. 2.
FÖRBORG. fÖ’rbå’rrj, m. 2. (gam. krigsk.)
Skans framför ett citadell (Adelhus) till dess
försvar. Kallades äfv. Förvard, Värn.
FÖRBORGA, förbå’rrja, v. a. 4. (af Borga,
dölja) Se Dölja. Har ej person till objekt.
Börjar föråldras; man brukar hellre Dölja, Gömma.
— Part. pass. F-d har nästan adjektiv betydelse
i åtskilliga uttryck, med bem. af: Dold, hemlig,
t. ex.: F-de ting, konster, medel. —
Förborgande, n. 4.
FÖRBORR, fö’rbå’rr, m. 2. Borr, som-
användes till förborrning. Jfr. Förborra.
FÖR BORRA, fö’rbå’rra, v. a. 4. Först med
en mindre borr borra ett hål, som sedan utvidgas
med en större. — Äfv. Borra for. — För
borrande, n. 4. o. Förbor r ning, f. 2.
FÖRBOVEN, fö‘rböv’n. Benämning i
sjöväsendet, som egentl. betyder: Öfver, i förlacklingen,
t. ex.: Förbovenbramrå,
Förbovenbram-segel, bovenbramrån, bovenbramseglet på
förmasten. Jfr. Boven.
FÖRBRAMRÅ, fö’rbramrå’, f. 3. (skepp.)
Bram-rå (se d. o.) på förmasten. — I samma mening säges
äfv. Förbramsegel, Förbramslång, m. fl.
FÖRBREDA, förbrèda, v. a. 2. (t. verbreilen)
Utbreda. — Nytt ord, lånadt ifrån tyskan och
sällan begagnadt. — För bredande, n. 4.
FÖRBRINNA, förbri’nna, v. n. 3. (böjes som
Brinna) Förtäras af eld, d. v. s. under ljus- och
värmeutveckling förenas med luftens syre. Ordet
brukas mest i det vetenskapliga språket. — Syn.
Uppbrinna.
FÖRBRUKA, förbruka, v. a. 4. Genom bruk,
begagnande, göra ända på; använda, bruka något
så, att det dervid åtgår. F. varor, lifsmedel,
ved. F. säd till brännvinsbränning. — Syn.
Uppbruka, Konsumera, Göra ända på. —
Förbrukande. n. 4.
FÖRBRUKARE, m. 3. En, som förbrukar.
F. af socker, tobak. — Syn. Konsument.
FÖRBRUKNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
förbrukar; omständigheten, att något förbrukas.
Sädens f. Ull brännvin. F. af socker, vin. —
2) Hvad som förbrukas. F-cn af socker sliger
Ull så och så många millioner skålpund, det
socker, som förbrukas, &c. — Syn. (för begge
bem.) Åtgång, Konsumtion.
FÖRBRYLLA, förbry lla, v. a. 4. (af Bry)
(fam.) Göra någon så brydd, förlägen, att han
alldeles förlorar besinningen. — Part. pass. F-d
antar stundom adjektiv bemärkelse. — Syn. Se
Förvirra. — Förbryllande, n. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
