Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förenande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR
blott tänkt). F. flera folk, stater, länder under
en regenl, en spira. F. tvenne församlingar
Ull en. F. menniskorna i samhälle. Genom
äktenskapets band f. tvenne personer med
hvarandra. En nära vänskap, gemensamma
intressen f. dem. F. nytta med nöje. F. sina
vapen emot någon. F. sina krafter, sina
bemödanden. F. sina böner med en annans.
Vi f-c våra helsningar till .... F.
skiljaktiga förhållanden under en synpunkt, bedöma,
betrakta dem efter cn och samma grund. — Syn.
Förbinda, Förknippa. — 2) På en gång äga,
in-nehafva (olika attributer, egenskaper). Han f-r
i sin hand både den verldsliga och andliga
makten. F. klokhet med mod, behag med
värdighet. Hon f-r i sin person alla älskvärda
egenskaper. — Syn. Förbinda. — 3) Gifva
samma riktning, syfte, mål. F. skiljaktiga
meningar Ull ell gemensami beslut. Denna
omständighet f-dc alla rösterna till förmån för
honom, f-de dem i den åsiglcn alt . . . . — 4)
Förlika. F. stridande partier, stridiga
tänkesätt. Delta uppförande slår väl all f. mcd ..
låter sig väl förlikas mcd ... — F. sig. v. r.
1) om personer) Ingå i förbindelse i och för
något gemensamt ändamål. F. sig med någon emot
en gemensam fiende, Ull ernående af ell
gemensamt syfte. F. sig om ett förelag, ell
beslut. Alla dessa stater f-de sig Ull en
republik. Om vi f. oss, så lyckas del nog. Han
har f-t sig mcd molparliel. — Syn. Förbinda
sig; Slå sig tillsammans. — 2) Komma
tillsammans och blifva ett. Båda arméerna f-de sig
vid . . . Floden Sau f-r sig der med Donau.
3) Finnas tillsammans. Hos honom f-de sig de
mest skiljaktiga egenskaper. — Förenad ell.
För enl, part. pass. Som är förenad, förbunden.
Brukas nästan adjektivt i vissa ordasätt, t. ex.:
Med f-e bemödanden, krafter. F-nla
Nederländerna, förra republiken Holland.
Nordamerikanska F-nla Staterna, den förbundna
Nordamerikanska republiken.
FÖRENANDE, n. 4. Se Förening, 1.
FÖRENBAR, förènbar, a. 2. (föga brukl.)
Som kan förenas. F-a ämnen.
FÖRENING, f. 2. 1) Handlingen, då man
förenar; händelsen, omständigheten, atl något
förenas (i alla bem ). a) Tvenne olika ämnens f.
Arbela på tvenne floders f. genom en kanal. —
b) (fig.) Dessa tvenne folks f. skedde genom
honom. Den verldsliga och andliga
maklens f. i hans hand. En krislelig äkta f.
Genom alla de olika mcningarnes f. Ull ett helt
lyckades han all .... De stridande
partiernas nu ändlligen tillvägabragta f. hade Ull
följd, att . . . . — 2) Förbindelse, som äger rum
mellan personer, samfund, stater, i och för ett
gemensamt ändamål. Deras äktenskapliga f.
var icke välsignad med några barn. F-en
emellan Sverige och Norge. F-en för trogcl
tjenslefolks belönande. Vara i f. mcd någon.
Sverige i f. med Frankrike. — Syn.
Förbindelse, Förbund. — 3) Den blandning eller
sammansättning, som uppkommer, då tvenne eller flera
olika ämnen förenas till ett. En f. af metaller.
Kemisk f., kroppars tillstånd, då de äro förenade
till ett likariadt helt. — Syn. Sammansättning.
FÖRENINGSBAND, n. 3. (fig.) Det, som
förenar, förbinder menniskor, stater o. s. v. mcd
hvarandra. Brödrakärlcken borde vara f-et
emellan menniskor, men egennytlan är det i
allmänhet. F-el emellan själ och kropp.
FÖR 543
FÖRENI5GSFRÄNDSKAP, f. 3. (kem.) Se
Valfrändskap.
FÖRENINGSFÖRDRAG, n. 3. (i
samhällslä-ran) Statsborgarncs antagna öfvcrenskommelsc alt
inbördes akta och försvara rättigheter samt
befrämja hvarandras fullkomnande.
FÖRENINGSLÄNK, m. 2. (fig.) Sc
Föreningsband.
FÖRENINGSMEDEL, n. 3. Medel, som
förenar eller kan tjena till att förena.
FÖRENINGSPUNKT, m. 3. Punkt, ställe,
der förening, sammanträffande äger rum. F-en
emellan tvenne floder, arméer. Detta ställe är
cn f. för stadens invånare.
FÖRENKLA, förä’nngkla, v. a. 4. Göra
enkel eller enklare. F. en metod. F.
uppbörds-väsendel. — Förenklande, n. 4. o.
Förenkling, f. 2.
FÖRENLIG, förènligg, a. 2. Som låter förena
sig (med), sorn öfverensstämmer (mcd). F. med
god ordning. — Syn. öfvcrensstämmande.
FÖRENLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
förenlig (med). Dessa åtgärders f. med förnuft
och rättvisa låter sig belvifla.
FÖRENÄMD, a. 2. (egentl. part. pass, af
obrukl. verbet Förenämna) Förut omnämd. F-e
person. — Syn. Förbemält, Föresagd, Ofvan
berörd, Förr ell. ofvan omtalad, Förberörd; se äfv.
Bemäld.
FÖRESAGD, a. 2. (egentl. part. pass, af
FÖ-resäga) 4) Se Förenämd. — 2) Förut sagd,
utsatt. På f. dag.
FÖRESATS, fö’resålts, m. 3. Den själens
handling, hvarigenom viljan fast bestämmer sig
till görande eller låtande i öfverensslämmelse med
ell klart uppfattadt mål. Har endast afseende på
det kommande, hvarcmot Beslut är resultatet af
en öfverläggning, och på en gång afser både
denna och det efterföljande. Del är en f. af mig
alt icke mera besöka honom, all icke mera
länka på den saken. I den fulla och fasla f.,
all ... . Med f., med flit, afsigt. Utan f.,
utan afsigt, ouppsålligt.
FÖRESE, fö‘resé, v. a. 3. (böjes som Se) Se
Förutse.
FÖRESEENDE, n. 4. Se Förutseende.
FÖRESKICKA, v. a. 4. Se Förulskicka. —
Föres k i ekan de, n. 4. o. Före sk i ckning, f.2.
FÖRESKJUTA, v. a. 3. (böjes som Skjuta)
Skjuta någonting framför. — Vanligare Skjuta
fö’r ell. fö’re. — Föreskjulande, n. 4. o.
Föreskjulning, f. 2.
FÖRESKRIFT, f. 3. Hvad som blifvcr eller
blifvit någon föreskrifvet till efterföljd,
iakttagande. Sedelärans f-er. En läkares f-er. Noga
följa de f-er, man fåll. Gifva någon f-er. —
Syn. Förhållningsregel, Förhållningsordcr, Bud,
Instruktion.
FÖRESKRIFVA, v. a. 3. (böjes som Skrifva)
4) Noga och uttryckligt (egentl. skriftligt) gifva
tillkänna, hvad man vill att någon skall göra.
Jag har verkställt allt, hvad han f-vil mig.
Hans läkare har f-vil honom en annan regim.
F., huru någonting bör vara. Jag vill häruli
ingenting f. F. lag för någon. Icke låta f.
sig lagar, vara mån om sin frihet,
sjelfständighet. — 2) (jur.) F. dag, se Förelägga. —
Föreskri fvande, n. 4.
FÖRESKYGGA, v. a. 2. (föga brukl.) Tjena
till, utgöra skvgd för något.
FÖRESKÄRA, FÖRESKÄRARE, sc Förskära,
Förskärare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
