Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Föreslå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544 FOR
FÖRESLÅ, v. a. 3. (böjes som Sid) Muntligen
eller skriftligen för en person framställa sin tanke
om något, som man anser lämpligt, tjenligl.
råd-ligt, nyttigt alt göra, på det han må öfverväga
det och antingen bestämma sig derför eller icke.
F. en lag. F. någon ell giftermål, en resa.
Han f-slog mig, alt vi skulle gå ul och
promenera. F. någon lill en syssla, framställa,
anföra någon såsom passande att erhålla en ledig
syssla. — i dagligt tal brukas ofta Slå fö’re. —
Syn. Projektera. — Föreslående, n. 4.
FÖRESPEGLA, v. a. i. Med afsigt gifva en
person falsk förhoppning om något. F. någon
stora fördelar. — Ordet, nytt, bildadt efter
tyskan, brukas numera allmänt. —
Före’speglan-de, n. 4.
FÖRESPEGLING, f. 2. 1) Handlingen, då
man förespeglar en något. — 2) Det, som man
förespeglar någon. Dclla allt var blott en falsk f.
FÖRESPEL, se Förspel.
FÖRESPRÅK, n. 6. (föga brukl.) 1) Företal.
F-et till Eddan. — 2) Förbön. — 3) Förord,
rekommendation.
FÖRESPRÅKARE, m. 5. — KARINNA ell.
— KERSKA, f. 1. 4) En, som faller förbön för
någon. — Syn. Förebedjare. — 2) En, som
förordar. rekommenderar någon.
FÖRESPÅ, v. a. 2. 4) Såsom siare, profet,
spåman förutsäga. Chrislus f-dde Jerusalems
förstöring. — Syn. Förutspå. — 2) (i utsträckt
mening) Förutsäga. Man f-r krig lill nästa år.
— Syn. Förutspå, Förutsäga. — 3) Se Förebåda.
— Förespående, n. 4.
FÖRESTAFVA, v. a. 4. 4) Slafva före någon,
som skall stafva efter (vid undervisning i
innanläsning). — 1 denna mening säges oftare Stafva
fö’re. — 2) Förut säga eller uppläsa, hvad någon
skall säga efter. F. någon eden. — 3) (fig.)
Ingifva, lägga någon i munnen, hvad han skall
säga. Det behöfver ingen f. honom, hvad han
skall säga; han vel del nog ändå. —
Förestaf-vande, n. 4. o. Förestafning, f. 2.
FÖRESTUNDA, v. n. 4. Se Tillslunda.
FÖRESTÅ, v. n. 2, (böjes som Slå) 4) Stå
förut (i bok, skrift). Brukas i denna mening
mest i part. pres. — 2) Säges om det, som man
med säkerhet vet eller med visshet väntar snart
skola ske. Julhelgen f-r nu snart. Ingen vet,
hvad som f-r. Én olycka f-r oss. — Syn.
Instunda, Tillstunda, Stunda; Vänta. — V. a.
Sköta, hafva styrelsen öfver något, som blifvit
anför-trodt åt ens uppsigt, vård. F. ell embete, en
syssla, ell pastoral, ell hushåll. — Syn.
Förvalta, Sköta.
FÖRESTÅENDE, n. 4. 4) (neutralt)
Omständigheten, alt något föreslår. — 2) (aktivt)
Omständigheten, att man förestår något, alt något
förestås. — Part. pres. (af Föreslå, v. n.) Som
förestår. Brukas ofta nästan adjektivt, under
följande bemärkelser: 4) Förut omnämd, förenämd;
förut anförd. F. berättelse, bref, anekdot. F.
sida, förra sidan. — 2) Som instundar. Under
f. marknad, helg. — Syn. Se Tillslundande.
FÖRESTÅNDARE, m. 3. — DERSKA, f. 4.
Den, som föreslår något. Har
sammansällningar-na Riksföreståndare. Fattigföreståndare.
FÖRESTÅNDERSKAP, n. 5. En
föreståndares befattning.
FÖRESTÄLLA, v. a. 2. 4) Utgöra
afbildnin-gen af något. Denna lafla f-ller den heliga
familjen. Teatern f-ller ett palats. Hvad skall
delta f.? — Syn. Framställa, Afbilda. — 2) (med
FOR
person till subjekl) Framställa i bild. Man f-ller
Jupiter under bilden af en vördnadsvärd åldrig
man med åskviggen i ena handen, spiran i
den andra och en örn vid sina fotter. F. i
brons, genom bilder, tecken, i målning, o. s. v.
— 3) I tal och ålbörder eflcrhänna. Säges
isynnerhet om skådespelare. F. någon på scenen.
Han f-llde Cæsar. — Man säger vanligare
Agera. — 4) Innehafva en eller flera personers ställe,
i krafl af derlill uttryckligen förlänad rättighet.
En vice konung f-ller den konung, hvars makt
han ulöfvar. En ambassadör f-ller sin konungs
person. — Syn. Representera. — 3) Säges äfven
om den, som har särskilt fullmakt att göra något
å annan persons, vare sig furstes eller enskilt
persons vägnar. En fullmäktig f-ller den
person, af hvilken han har sin fullmakt. En
riksdagsfullmäktig f-ller samleliga sina
kom-millenler. — Syn Representera. — 6) Säges äfv.
om dem, som vid vissa offentliga ceremonier äro
tjenstförrätlande i stället för andra personer,
hvilka ägde rättighet derlill, i fall de vore
närvarande. Vid Ludvig XR; kröning f-llde hertigen
af Orléans hertigen af Bourgogne. — Syn.
Representera. — 7) Föra någon till sinnes det
orätta uli, olägenheterna af något, som han gjort
eller ämnar alt göra. Han f-llde honom i de
allvarligaste ordalag den orättvisa, man hade
begått emot honom. Man f-llde honom, att
han skulle störta sig i fördcrfvet, om ... .
Det tjenar lill ingenting all f. honom
olägenheterna af delta steg. Tillål mig f. er, all....
— Syn. Förehålla, Förebrå. — 8; För en person
framställa en annan för honom obekant, med
uppgift af dennes namn och karakler. F. en person
for någon. — Vanligare säges Presentera. — F.
sig, v. r. 4) Tänka sig. F. sig något. F-ll
er följderna, hvad som skulle hända, om ni
gjorde del. F-ll er en man, fordom rik, nu
bragl lill liggarstafven. Ingen kan f. sig,
hvad jag led vid denna anblick. Man f-Ue
sig deras förvåning och harm. Jag f-llde mig
henne såsom en god och älskvärd qvinna.
Huru f. sig hans (örlviflan vid denna
oväntade förlust! — 2) Hoppas, förmoda, tro, antaga.
Jag f-ller mig, all del lyckas bättre, än man
tror. Jag f-ller mig, all saken egentligen
förhåller sig så. F-llom oss för ell ögonblick,
alt så vore.
FÖRESTÄLLANDE, n. 4. Handlingen, då
man föreställer; händelsen, omständigheten, alt
någon eller något föreställes. Eli ämnes f. i
målning, i brons. En hjelles f. på scenen.
Berättigad lill f. af konungens person. Genom
f. af alll dclla lyckades han slutligen all
beveka monarken. En persons f. för någon.
FÖRESTÄLLARE, m. 3. (arlil.) Den
fram-vagn, som uppbär en kanonlavett, och för hvilken
hästarne spännas. Borde rättare skrifvas
Förstäi-lare (fö’rställare).
FÖRESTÄLLNING, f. 2. 4) Se
Föreställande. Brukas mindre än detta, utom i bem. 8.
Vid hans f. (ej Föreställande) för fursten. —
2) Säges om föremål, som man föreställer genom
målning, bildhuggeri, gravur. F-cn af en batalj.
Denna basrelief är en f. af den heliga
familjen. — Syn. Afbildning, Afmålning. Skilderi. —
3) Offentlig framställning på scenen af leaterpjeser
eller förevisning af hvarjehanda konster lill
allmänhetens förlustande. Första, andra f-en af
en lealerpjes. Lindansarlruppen ger i afton
en f. i cirkus. — Syn. Representation. — 4)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
