Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förflygtiga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548 FOR FOR
del får slå öppel för luftens tillträde. Drick,
de f. de susande perlorna, drick! — 2) (fig.)
Småningom försvinna, upphöra. Hans ifver,
hella, vrede f-ger snart. — Syn. Fördunsta,
Förkolna, Afsvalna. — För fly gande, n. 4.
FÖRFLYGTIGA, förfly’cktiga, v. a. 4. (kem.)
Säges om värme, då den upplöser vissa fasta
ämnen och låter dem som gaser uppstiga i luften.
Hcllan f-r lätt arsenik — F-s, v. d. Af
värme förvandlas till ångor, som uppstiga i luften.
Arsenik f-s läll. — För fly g ligande, n. 4.
FÖRFLYTA, förfly’ta, v. n. 3. (böjes som Flyla)
Gå till ända, gå förbi. Säges endast i fråga om
lid. Den bestämda tiden har nu f-flutit. Hans
lif f-flöt under slrid och möda. —- Syn.
Framflyta, Förlida, Förgå, Framgå. Förlöpa, Förrinna,
Framrinna. Passera, Tilländagå, Frainskrida.
FÖRFLYTTA, v. a. 4. Se Flytta, v. a. —
Förflyttande, n. 4. o. För fly Ilning, f. 2.
FÖRFOGA, förföga, v. n. 4. 4) F. öfver
någon, förordna angående en persons krafter, tid eller
ställning, bestämma dess öde, o. s. v. F. öfver
något, förordna, huru något skall användas, huru
dermed skall förhållas. Äga all f. öfver någon
ell. något. F. öfver sin jörmögenhet. — Syn.
Disponera, Förordna om, Bjuda öfver. — 2) F.
om något, foga anstalt om, föranstalta. F. om
en persons inlösande på dårhuset. — Syn. Se
Anslalta. — Förfoga sig, v. r. Se Begi/vasig
(bem. 4). Ordet tillhör isynnerhet
räitegångs-och embetsmannastilen, men användes äfv.
tcm-mcligen allmänt i talspråket, dock mindre i det
egentliga folkspråket. Infördi ifrån det tyska
sich verfügen. F. sig Ull ort och ställe som
vederbör. F. sig bort, undan. — Syn. Se
Be-gifva sig.
FÖRFOGANDE, n. 4. 4) Händelsen,
omständigheten, alt man förfogar (öfver, om något). —
2) Rättigheten att förfoga. F-t deröfver
tillkommer honom. — 3) Hvad som förfogas. Della
f. var alldeles lagstridigl. — Syn.
Förordnande, Disposition.
FÖRFRANSKA, förfrånnska, v. a. 4. (föga
brukl.) 4) öfversälta på franska. — 2) F. ett
ord, gifva det fransk ändelse, likhet med orden
i franska språket. — För franskande, n. 4.
o. Förfranskning, f. 2.
FÖRFRISKA, förfrfsska. v. a. 4. Gifva friskt
mod och friska krafter, gifva ökad lifsverksamhet
(åt den, som känt sig hungrig, törstig, trött).
Vin, måttligt njutet, f-r både själ och kropp.
F. sig med något. — Syn. Vedcrqvicka,
Uppfriska.
FÖRFRISKANDE, n. 4. Händelsen,
omständigheten, att någon förfriskas.
FÖRFRISKNING, f. 2. 4) Se Förfriskande.
— 2) Hvad som njutes, förläres, för alt dermed
förfriska sig, eller hvad dcrtill är ärnnadt eller
tjenligt. Taga sig f. En dryck vallen till f.
Inlaga, bjuda f-ar. Särskilt rum för f-ar. —
Syn. Rafraichissement.
FÖRFRYSA, fÖrfry’sa, v. n. 3. (böjes som
Frysa) Blifva skadad, förderfvad af köld. Brukas
föga och aldrig om person. — Part. pass.
Förfrusen nyttjas deremot äfv. om person, nästan
adjektivt, och betyder: Alldeles slel af köld, t. cx.:
Jag har nu suttit så länge i kylan, all jag är
alldeles f. En f. kroppslem, som genom köld
förlorat all lifsverksamhet. — Förfrysning,
f. 2.
FÖRFRÅGA SIG, förfrå’ga, v. r. 4. På
för-hand genom frågor göra sig underrättad om någoi.
Jfr. Befråga sig. F. sig hos någon om en sak.
— Äfv. Fråga sig fö re.
FÖRFRÅGAN, f. sing. indef. o.
FÖRFRÅGNING, f. 2. Fråga, framställd på förhand till en
person, för att skaffa sig underrättelse angående
något, som är i fråga, påtänkes, förehafves. Göra
en f. hos någon. Göra f-gar.
FÖRFUSKA, förfösska, v. a. 4. Genom
vårdslöshet eller oskicklighet skämma bort något, som
man har för händer. — Förfuskande, n. 4.
o. Förfuskning, f. 2.
FÖRFÅNG, förfå’nng, n. 5. Skada, som
tillfogas någon, genom ingrepp i dess rättigheter.
Göra, lida f. Göra någon f. i dess
rättigheter. Utan all göra någon f. Mig, dig, honom
till f. — Syn. Se Skada.
FÖRFÅNGEN, fÖrfå’nngänn, a. 2. neutr. — el.
(om hästar) Styflemmad.
FÖRFÄA, förfäa, v. a. 4. (fig.) Göra till ett
fä, göra dum, rå, ohyfsad. — Nytt ord, brukadt
nästan endast i skriftspråket.
FÖRFÄDER, fö’rfä’d’r, m. 3. pl. 4)
Benämning på alla manspersoner, från hvilka någon i
rätt uppstigande linie härstammar (med undanlag
af fadern, som icke bland Förfäder inberäknas).
Della svärd hade han är fl ifrån sina f. —
2) Säges äfv. om äldre generationer i hänseende
till yngre. Våra f., Svear och Göter.
FÖRFÄKTA, förfifckta. v. a. 4. (egentl.
Fåk-ta för) Med all ifver påstå. F. en sals, sina
rättigheter. — Syn. Fakta, kämpa, strida för.
Försvara. Påstå, Yrka. — För f äktande, n. 4.
FÖRFÄKTARE, m. 5. En, som förfäktar
något. En läras f. — Syn. Försvarare.
FÖRFÄRA, förfara, v. a. 4. I högsta grad
förskräcka. Hans blotta namn f-de fienden.
Han läl sig ej f. — Syn. Se Förskräcka. —
F-s, v. d. Blifva ytterst förskräckt. Alla f-des
vid denna anblick. — Part. akt. Förfärande
brukas vanligtvis adjektivt, i samma mening som
Förfärlig.
FÖRFÄRAN, f. sing. indef. (mindre brukl.)
Se Förförelse.
FÖRFÄRDIGA, förfärdiga, v. a. 4. Genom
handarbete och med tillhjelp af vunnen
konstfärdighet frambringa ett föremål, som tjenar
antingen till nytta eller nöje. Säges isynnerhet om
handtvcrkarcs arbeten och all slags handaslöjd, och
kan icke användas om sådana arbeten, hvilka mer
uteslutande tillhöra förståndet, t. cx. författande,
o. s. v. F. cn rock, elt par byxor, ett par skor,
elt bord, cn sax, o. s. v. — Syn. Se Göra. —
Förfärdigande, n. 4.
FÖRFÄRDIGARE, m. 3. (föga brukl.) En,
som förfärdigar. Denna rockens f. är hr N.
FÖRFÄRELSE, f. 3. Hög grad af
förskräckelse. — Syn. Se Förskräckelse.
FÖRFÄRLIG, a. 2. 4) I hög grad
förskräcklig. F. menniska, händelse. Del år f-t alt
länka på. — Syn. Se Förskräcklig. — 2) Se
Faslig, 2 o. 3.
FÖRFÄRLIG HET, f. 3. Egenskapen, att vara
förfärlig.
FÖRFÖLJA, förfö’llja, v. a. 2. 4) Hastigt och
ifrigt följa efter någon, i afsigt att uppnå, fånga,
gripa, döda eller tillfoga kroppslig skada. Vid
skalljagl f. en flyende varg. F. fienden, sedan
han blifvit besegrad i slrid. — Syn. Eftersätta,
Eftcrjaga. — 2) (fig.) Genom ett fiendtligt
uppförande beständigt oroa, plåga, för att tillfoga skada.
Den nye favoriten skall icke försumma alt f.
sina gamla ovänner, yälsigner dem, som eder f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
