- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
554

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förklarande ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

564 FÖR

lele sade hon till dc kringstående. F. min,
blick.

FÖRKLARANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom något förklaras (bem. i o. 2). o) Delta
ords f. möter mänga svårigheter, b) Redan
före krigets f. inbröt konungen i fiendens land.
— Förklaring brukas oftare.

FÖRKLARING, f. 2. 4) Se Förklarande,
a) Bibelns f. — b) Krigets f. F. af missnöje.
— Bildar sammansättningarna Bibel-, Lag-, Krigs-,
Sjöförklaring. — 2) Innehållet af hvad som
blifvit meddeladt, yttradt, för att förklara något.
Skriftlig f. öfver en bok. Hans f. öfver delta
mörka slälle i bibeln har vunnil myckel bifall
bland exegelerna. — Syn. Tolkning, Tydning,
Uttjdning, Uttolkning, Upplysning. — 3)
Yttrande, utlåtande, lillkännagifvande (med afseende på
sjelfva innehållet). Han lät dem förslå, all han
förr ville dö än samlycka derlill; denna hans
f. hade lill följd, all .... — 4) a)
Handlingen, hvarigenom man förklarar sig Öfver något
(se Förklara sig, begge bem.). Fordra, gifva,
afgifva f. öfver något. Han har gifvit mig f.
deröfver. Hafva en f. med någon. — b)
Innehållet af hvad sålunda blifvit yttradt, för att
förklara sig. Hans afgifna f. befanns
tillfredsställande. — 5) (bibi.) Förherrligande. Chrisli
f., den händelsen, då Christus på ett högt berg
förklarades för sina lärjungar, d. v. s. att hans
ansigte sken som solen och hans kläder voro
hvita sorn ljus, och bredvid honom syntes Moses
och Elias, talande med honom. De utvaldes f.,
förherrligande.

FÖRKLEMA, förklèmma, v. a. 4. Genom
klemande bortskämma. — Förklemande, n. 4.
o. För kl em ning, f. 2.

FÖRKLENA, förklena, v. a. 4. I tal eller
skrift nedsätta värdet af en person. F. en
person hos någon. — Syn. Nedsätta, Förringa,
Förtala.

FÖRKLENANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom någon förklenas. — Adj. 4. Se
För-klenlig.

FÖRKLENARE. m. 5. 4) En. som förklenar
eller förklenat någon. Hans f., herr N. — 2)
En, som gerna söker att förklena andra.

FÖRKLENING, f. 2. (mindre brukl.) Se
Förklenande, n.

FÖRKLENLIG, a. 2. Som nedsätter ens
heder, goda namn och rykte eller allmänhetens
tanka om någon. F-a ullålelser om någon.
Utsprida f-l lal om någon. — Syn. Se Skymflig.

FÖRKLENL1GT. adv. På ett förklenligt sätt.
Yttra sig f. om någon. — Syn. Se Skymfligt.

FÖRKLINGA, förklinnga, v. n. 4. Säges om
ett klingande ljud, som långsamt försvagas och
slutligen bortdör. — Nytt ord, bildadt efter det
tyska verklingen och användt förnämligast i
poesi. — Förklingande, n. 4.

FÖRKLOK, fø rklék. a. 2. 4) Sorn på förhand
vet, hvad som skall hända och derefler rättar sig.
— 2) Som vill gälla för att vara mycket klok och
vid alla tillfällen söker visa sin klokhet.

FÖRKLÄDA, förklä da, v. a. 2. Kläda ut
någon på ett sätt, att han blir oigenkånnclig och
liknar en person af någon viss samhällsklass. F.
någon lill bonde, herde. — F. sig, v. r.
Sålunda utkläda sig sjelf.

FÖRKLÄDANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom någon förklädes.

FÖRKLÄDE, förkläde (i dagligt tal: förr k le),
n. 4. 4) Etl slags klädesplagg af hvarjehanda

FÖR

slags tyg, som af fruntimmer, kypare, m. fl.,
bin-des om lifvet frammanför nedre, stundom äfven
Öfrc delen af klädningen eller kläderna, för att
skydda dem för fläckar. Bära ell f. Binda på
sig ell f. — 2) (fig. skämtv.) Säges om en
person, som man har med sig eller hos sig, för alt
skyla Öfver något olofligt förhållande, något som
eljest skulle se oanständigt ut. Han är bara etl
f. för sin hustru. Hon är med blott såsom f.
för flickorna.

FÖRKLÄDMNG, f. 2. 4) Se Förklädande,
n. 4. — 2) Kläder och annat, hvarmcd någon är
förklädd. Aflägga sin f.

FÖRKNAPPA, förknåppa, v. a. 4. Göra
knappare, mindre. F. malen, lönen, inkomsterna för
någon. — Syn. Se Minska.

FÖRKNAPPANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom någol förknappas.

FÖRKNAPPNING, f. 2. 4) Se
Förknappande. Ställa någon på f., förknappa (mat, lön,
o. s. v.) för någon. — 2) Det. som afminskas,
bortlngcs ifrån något förut befintligt slörre. F-en
på hans lön, förut 600 r:dr, var hela 100r:dr.
— Syn Nedsättning. Afminskning, Minskning.

FÖRKNIPPA, förknippa, v. a. 4. (t.
ver-knüpfen) Brukas endast figurligen i samma
mening som Förena, Förbinda. F. tvenne idéer.
Hvad begrepp f-r du dermed? — Nvare ord;
brukas nästan endast i skriftspråket.

FÖRKNIPPANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom något förknippas med ett annat.

FÖRKMPPELSE, f. 3. ell. FÖRKNIPPMNG,
f. 2. Se Förknippande.

FÖRKOFRA. förkavra, v. a. 4. (af gamla
verbet Kofra) Föröka ens egendom, välmåga,
kunskaper, sedlighet. Flit och ordenllighet f.
hvar och en. Herren f-re eder i del goda! —
F. sig, v. r. Tilltaga i välstånd; göra framsleg
i kunskaper, i del goda. Han har f-l sig genom
flit och ordenllighet. F. sig i kunskaper, i del
goda. — Har stundom äfv. sak lill subjekt, t. ex.:
Kassan har under hans förvaltning myckel
f-l sig. Riket f-de sig under hans slyrelse,
tilltog i makt och välstånd. — Syn. Se Tilltaga.

FÖRKOFRAN, f. sing. indef. o FÖRKOFRING,
f. 2. Tilltagande, tillväxt (i förmögenhet,
välstånd. kunskaper, i det goda, o. s. v.). F. i
ägodelar, i kunskaper, i dygd. Andelig f., i
del goda.

FÖRKOLA, fÖrkå’la, v. a. 4. Förvandla till
kol. — För kolande, n. 4.

FÖRKOLLRA, förkå llra, v. a. 4. Göra
koll-rig. — För koll r an de, n. 4.

FÖRKOLNA, förkå’lna, v. n. 4. 4) Säges om
eld, som småningom slocknar, tilMcss endast svarta
kolen återstå. Elden var redan f-d i kaminen.
— 2) (fig.) Långsamt aftaga och upphöra. Hans
ifver, kärlek, vänskap har f-t. — Syn. Se
Minskas. — Förkolnande, n. 4.

FÖRKOLNING, förkå Ininng. f. 2. 4) (af
Förkola) Etl ämnes förvandling till kol. — 2) (af
Förkolna) Långsamt utslocknande (både i egentl.
o. fig. mening). Jfr. Förkolna.

FÖRKOMMA, förkåmma, v. n. 3. (böjes som
Komma) Säges om något, som kommer bort, så
all man ej vet, hvar det är. Jfr. Anm. under
Borlkomma.

FÖRKONSTLA. förkånnstla, v. a. 4. Göra
alltför konstig. — Förko n sllan de, n. 4.

FÖRKONSTLING, f. 2. 4) Handlingen,
hvarigenom någol förkonstlas. — 2) En saks lillslånd,
då den blifvit förkonstlad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0564.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free