Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förkorsa sig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR
FÖR
555
FÖRKORSA SIG, förkärrsa, v. r. i. Se
Förhäpna sig. — Betydde ursprungligen): Göra
korstecknet af häpnad.
FÖRKORTA, förkårrta, v. a. 4. Göra kor<
lare. Brukas både i fysisk och andelig mening.
F. ell skärp, ell bälte, en gördel. F. ell ord.
F. ett tal. F. sill lif, laga lifvet af sig. anlingen
uppsåtligen genom våldsamma medel, eller
ouppsåt ligt genom fråsseri, utsväfningar, o. s. v. F.
liden, sysselsätta sig, roa sig rned något, så att
man ej har ledsamt. — Syn. Se Minska; (ord)
Abbreviera. — F-s, v. d. Blifva kortare,
minskas.
FÖRKORTANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom något förkortas.
FÖRKORTNING, f. 2. 4) Se Förkortande,
n. 4. — 2) Förkoriadt tillstånd. Ordet är i sin
f. oigenkänneligl. Synas i f., se förkortad ut.
— 3) Det, som blifvit borttaget ifrån något, för
alt förkorta det. F-en är hela två tum. — 4)
(gram.) Förkoriadt ord. Förklaring öfver f-arna
i en ordbok. — Syn. Abbrcviation.
FÖRKROSSA, förkrå’ssa, v. a. 4. 4) (egentl.,
föga brukl.) Helt och hållet krossa. — 2) (fig.)
a) I grund förslöra, förderfva. F. cn fiende. —
b) Djupt nedslå ens sinne, förorsaka ytlersta
be-dröfvelse. F. någon med sill förakt. Hans
kallsinnighet f-dc henne. Denna sorgepost f-de
honom, f-de hans hjerta. — Syn. Se h’rossa.
— Part. pass. F-d brukas äfv. adjektivt i bem.
af: Djupt nedslagen, ytterst bedröfvad, l. ex.: Ell
f-l hjerla. En f. syndare, djupt ångerfull.
FÖRKROSSANDE, n. 4. Handlingen, då
man förkrossar; händelsen, omständigheten, då
någon eller något förkrossas.
FÖRKROSSNING, f. 2. 4) Se Förkrossande.
— 2) a) Förkrossadl tillstånd. — b) (leol.) Djupt
ångerfullt tillstånd, hvaruli en syndare sig
befinner. En syndares f. Hjertats f.
FÖRKRÄNKA, förkränngka, v. a. 4. Kränka
ens heder, tala illa om, förtala. Utan alt vilja
på något sätt f. henne, kan man dock säga,
all hon är ganska klandervärd — För kr
änkan d e, n. A o. För kränkning, f. 2.
FÖRKUNNA, förkunna, v. a. 4. 4) Göra en
något kunnigt, gifva kännedom, kunskap om
något. Jag f-r dig på förhand, all jag blir ond,
om du ej gör, som jag sagt. F. någon en
ledsam nyhet. Offentligen f. en seger. F.
fienden krig. F. slraff. F.cndom, se A/kunna. —
Syn. Se Tillkännagifva. — 2) Såsom
förebådande tecken gifva tillkänna något tillkommande.
Delta tecken f-r intet godt. Molnet f-r regn.
— Syn Bebåda. Båda. Belyda. Förebåda.
FÖRKUNNANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom något förkunnas.
FÖRKUNNARE, m. 5. Den, som förkunnar.
FÖRKUNSKAP, förkunnskap, f. 3.
Förberedande kunskap i ett ämne. Brukas föga, och
nästan endast i plur.
FÖRKYLA, förljy’la, v. a. 2. Ådraga
förkylning. Han har f-l fötlerna, magen. — F. sig,
v. r. Ådraga sig förkylning. Han f-lle sig på
sista ba’en så illa, all han sjuknadc och dog.
FÖRKYLNING, f. 2. Den genom en för
kroppen skadlig öfvergång ifrån en varmare
temperatur till en kallare i honom orsakade sjukliga
förändring. Ådraga sig en f. F-ar äro ofta dödliga.
FÖRKÅRTA. se Förkorta.
FÖRKÄNNING. fö’rkä’nning. f. 2. Känning i
kroppen på förhand af något förestående. Hafva
f. (f-ar) af en sjukdom.
FÖRKÄNSLA, fö’rtjä’nnsla, f. 4. Känsla, som
man på förhand tycker sig erfara af något
förestående, tillkommande. En f. af paradisets fröjd,
af helvetets plågor. — Syn. Aning.
FÖRKÄRLEK, fö’rtjä’rlek, m. sing.
Företrädesvis rådande kärlek, tillgifvenhet för någon eller
något. Hysa mycken f, för en person, för en
viss sak. Bland starka drycker har han
synnerlig f. för punsch. Med f. arbeta på något.
FÖRKÄTTRA, förtjältra, v. a. 4. (I.
ver-kelzern) 4) Behandla som kättare; beskylla för
kätleri; räkna bland kättare. — 2) (fig.) Beskylla
någon för att vara tillgifvcn skadliga och
fördcrf-liga läror, idéer, o. s. v. — Förkättrande,
n. 4. o. Förkältring, f. 2.
FÖRKÖP, fö’rtjö’p, n. 5. Handlingen, då man
förekommer någon i uppköpet af en sak. Brukas
mest i uttrycken: Göra f., gå i f. för någon.
FÖR KÖPA SIG, förtjö pa v. r. 2. Köpa sig
till skada, antingen genom öfverdrifvet högt pris,
eller genom någon olägenhet, som åtföljer köpet.
FÖRKÖPARE, förljöpare, m. 3. En, som
gör förköp.
FÖR KÖR A, fört jö’ra, v. a. 2. Köra en häst
så hårdl, att han lager skada. — Syn. Spränga.
FÖRLADDA, förlådda, v. a. 4. (föga brukl.)
Inslöta förladdningcn i ett skjutgevär. —
FÖr-laddande, n. 4.
FÖRLADDNING, f. 2. Det, som instötcs i en
gevärspipa eller i en kanon utanpå sjelfva
laddningen. för att tätt tilltrycka och qvarhålla denna.
FÖRLAG, förlåg, n. 5. (kem.) Det kärl,
som vid distillationer apteras till retorthalsen, och
i hvilket del öfverdislillerade skall cmotlagas.
FÖRLAG, förlåg, n. 3. o. 3. 4) Bekostnaden
af ett arbelsföretags utförande. Säges isynnerhet
om böcker och skrifter. Boken är utgifven på
herr N:s f., på förfallarens eget f. Tryckt på
herr N:s f. — 2) Arbete, ulgifvet eller utfördt på
en persons bekostnad och hvarlill denne i följe
deraf har äganderätt. Boken är hans eget f.
Han säljer blolt egna f-er. Har
sammansättningen Bokhandelsförlag. — Syn. Förlagsvara,
Förlagsartikel, Förlagsbok. — 3) Förråd af
salu-varor eller tillverkningar. En köpman, som har
stort f. (vanligare Varulager). — Bildar
sammansättningen Handelsförlag. — Syn. Lager. — 4)
Förskott till bestridande af kostnaderna vid ett
arbetes utförande, mot vissa betingade vilkor. Gå
i f., ligga i f. för någon.
FÖRLAGSARTIKEL, förlågsarrtfckl, m. 2.
pl. — liklar. Varuarlikel, bok, skrift, tillverkad
eller utgifven på någons förlag. Brukas i
han-delsstil, helst i bokhandelsväg. — Syn. Se
Förlag,
FÖRLAGSBOK. f. 3. pl. — böcker. Bok.
utgifven på någons förlag. — Syn. Se Förlag, 2.
FÖRLAGSHANDEL, m. sing. Handel med
förlagsartiklar.
FÖRLAGSMAN, m. 3. pl — män. 4) Den,
som går i förlag (förskott) för någon (t. ex. en
handlverkare). — 2) (i bokhandelsväg) Den, som
utgifver ett arbete på sitt förlag (bem. 4). — Syn.
Förläggare.
FÖRLAGSOMKOSTNINGAR, f. 2. pl. De
omkoslningar, som åtfölja ett förlag.
FÖRLAGSRÄTT, m. sing. Rättigheten alt
förlägga (t. ex. böcker, skrifter).
FÖRLAGSÄGARE. m. 3. Den, som äger ett
eller flera förlagsarbeten.
FÖRLAMA, förlama, v. a. 4. 4) (egentl.)
Göra lam. — 2) (fig.) 1 hög grad försvaga,
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
