Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förlamning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556 FOR FOR
ringa. Ett vacklande syslem f-r cn slyrelses
kraft. — Syn. Se Försvaqa. —
Förlamande, n. 4.
FÖRLAMNING, f. 2. 4) Verkningen,
hvarigenom någon eller något förlamas. — 2)
Förla-madl tillstånd.
FÖRLASTA, förlåssta, v. a. 4. (föga brukl.)
Lasta allt för hårdt. — Förlaslande, n. 4. o.
FÖrlaslnin g, f. 2.
FÖRLASTA, fö‘rlåssla, v. a. 4. Se Framlasta.
FÖRLASTIG, fö’rlåsstigg, a. 2. (mindre brukl.)
Framlastad.
FÖRLEDA, förleda, v. a. 2. Genom
lockande exempel eller förespegling af någon fördel vara
orsak dertill, att någon gör, hvad han vet icke
rätt vara. Jfr. Anm. under förföra. Har till
subjekt både person och sak. Ban f-dde honom
genom sitt exempel Ull denna slraffvärda
handling. Hoppet om vinst f-der så mången.
Tillfället f-der stundom äfven den dygdige. —
Syn. Blända, Bedåra, Förblinda.
FÖRLEDANDE, n. 4. Handlingen, då man
förleder eller någon förledes. — Adj. 4. (egentl.
part. akt. af Förleda) Som har den egenskapen,
att lätt kunna förleda. En f. qvinna. F.
behag. skönhet, blick, min, uppsyn. — Syn. Se
Förförisk.
FÖRLEDARE, m. 3. En, som förleder eller
förledt någon. — 2) En, som gjort sig känd för
alt söka förleda andra.
FÖRLEDEN, se Förliden.
FÖRLEDNING, f. 2. Se Förledande, n.
FÖRLEGAD, förlègadd, a. 2. 4) Säges om cn
sak, en vara, som legat så länge, att den blifvit
skadad eller urmodig, så att ingen vill köpa den.
F. vara. F-l siden. — 2) (fig. farn. om person)
Som förlorat kraft, duglighet, behag, skönhet. —
3) (jäg.) Säges om en hund, som så länge saknat
öfning. att ban derigenom blifvit sämre.
FÖRLIDA, förli da, v. n. 3. (böjes som Lida)
Gå förbi, till ända. Säges i fråga om tid. Huru
lång tid har f-dil? Ännu hade icke fullt ell
år f-dil, då .... — Syn. Se Förflyta.
FÖRLIDEN. förlfdänn, ncutr. — et. Part,
pass, af Förlida. Som förlidit. Brukas ofta
nästan adjektivt, t. ex.: Under del f-dna årel. F.
månad, vecka. F-dna nattens händelser. —
Syn. Förfluten, Framliden, Förgången, Framfaren,
Framgången, Tilländagången, Tilländalupen.
FÖRLIG. fö’rligg, a. 2. (sjöt.) F. vind,
medvind. f-are än tvärs, säges om lägel af ett
ntombords varande föremål, när det synes
emellan rätt för-ut och rätt tvärs.
FÖRLIKA, förli ka, v. a. 4. o. 2. 4) Återföra
till enighet och vänskap. F. fiender, ovänner.
F. en person med en annan. — Syn. Försona,
Göra till vänner. — 2) Se Bilägga, 2. F. en
tvist, en strid, en träta. — 3) Finna
öfverens-stämmelse mellan. Huru skall man f. dessa
tvenne så stridiga egenskaper hos en person?
Del är svårt all f. detta yttrande med
konungens kända tänkesätt. — F. sig, v. r. 4)
Återvända till enighet och vanskap. Man bör
vara rcdebogen all f sig med sina ovänner.
Vid denna uppmaning f-kte de sig. — Syn.
Försona sig, Ater blifva vänner. — 2)
Öfverens-stämma. Denna lagparagraf f-r sig ej med
den åberopade. — F-s, v. d. 4) a)
öfvcrens-komma om ömsesidig eftergift af ovissa
ömsesidiga anspråk. De hafva nu f-kls angående den
omlvistade frågan. — b) Se Förlika sig. De
voro länge ovänner, men f-klcs sluleligen. —
c) Vara sams, lefva i endrägt. Med honom kan
ingen f. Han är lätt, svår atl f. med. De
kunna aldrig f. De f. som hund och kalt,
iefva alltjemt i tvist och strid. De f. väl
tillsammans. — Syn. Sämjas. — 2) (fig.)
Öfverensstäm-ma. Färger, som ej f.
FÖRLIKANDE, n. 4. Handlingen, hvarigenom
någon eller något förlikas, a) Tvenne ovänners
f. — b) En trätas f. F-l af en process. — c)
F-l af dessa efter utseende stridiga
lagparagrafer.
FÖRLIKNA, förli kna, v. a. 2. Sätta, ställa i
jemförelse. Man kan f. honom med Cæsar.
Ingen kan f-s med honom. — Syn. Se Jemföra.
FÖR LIKNANDE, n. 4. Handlingen, då man
förliknar; händelsen, omständigbeien, att någon
eller något förliknas. Hans f. med Alexander.
— Syn. Se Jemförande.
FÖRLIKNELSE, f. 3. Se Förliknande.
FÖRLIKNELIG, a. 2. (föga brukl.) Som kan
förliknas. — Syn. Se Jemförlig.
FÖRLIKNING, förlikninng,’ f. 2. 4)
Händelsen, omständigheten, att man förliker sig med
någon: att personer, som varit ovänner, åter blifva
vänner. Efter hans f. med herr N. Deras f.
dröjde ej länge. Träffa, ingå f. Sluta,
afgö-ra en process genom f. (Ordspr.) En mager f.
är bättre än en fel process, det är bättre alt
träffa förlikning, om än med förlust, än att
processa med vinst. — 2) a) (artil.) Ett upphöjdt
korn, som uppsättes på trumfen af en kanon, då
höjdriktningen skall ske med noggrannhet. — b)
Sigte på ett gevär.
FÖRLIKNINGSDOMSTOL, m. 2. Domstol,
inrättad endast för att förlika tvistande parter,
innan de låta vederbörande domstol skilja sig
emellan.
FÖRLIKNINGSRÄTT, m. 3. Se föreg.
FÖRLISA, förli sa, v. n. 2. Förolyckas med
fartyg. — Syn. (äfv.) Förlora.
FöRLISNING, f. 2. Händelsen, då man
förliser. — Syn. Skeppsbrott.
FÖRLITA SIG. förli la, v. r. 4. (äfv. i impf.
Förlel) F. sig på, med fast Öfverlygelse lita på.
Jag f-r mig på ditt löfte. F. sig på Guds nåd
och goda menniskors välvilja. — Syn. Se Lila.
FÖRLITAN, förlflann, f. sing. indef., och
FÖRLITANDE, n. 4. Fast tro på
uppnåendet af ett eflersträfvadt mål eller på andra
personers löften, försäkringar, kännedom af en sak,
insigter, karakter, o. s. v. Brukas mest
adverbi-all i förening med prep. I, t. ex.: / f. på, alt
del skall ske. I f. på ditt löfte, din heder,
din erfarenhet, o. s. v. I f. derpå vågar jag
försöket.
FÖRLJUDAS, förjödass, v. impers. (Brukas
blott i infin. o. pres. indik. sing.) Del f-des, ett
rykte går, del säges, man vill veta, t. ex.: Det
f-des, all England förklarat Frankrike krig. —
Förekommer isynnerhet i tidningsslil; brukas
sällan i talspråket.
FÖRLJUFVA, förjuva, v. a. 4. Göra ljuf,
angenäm. behaglig. En god maka och välartade
barn f-dc hans dagar. Minnet af denna ädla
handling skall f. din ålderdom, dina sista
stunder. — Syn. Försölma, Försockra. —
För-Ijufvande, n. 4.
FÖRLOF. fö’rlå’v, n. sing. Tillåtelse, tillstånd.
Brukas numera icke, utom i advcrbiala uttrycket
Med f. ell Med f. sagdt, hvilket har ungefär
samma betydelse som uttrycken: Om ursäkt! om
förlåtelse! och begagnas nästan endast i skämtsam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
