Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förloradt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR
FÖR
358
räddning, vederfående. Gifva något f-l,
bortkasta allt hopp om att vinna eller kunna bibehålla,
återfå något. — Syn. Borta, Sin kos. Borttappad.
— Brukas för öfrigt adjeklivt i följande
bemärkelser: a) Till seder och karakter förderfvad.
Ven f-e sonen. — b) Olycklig, utan hopp om
räddning. Han är en f. menniska. — c) Endast
för tillfället. i största hast gjord, tilldess man
hunnit få bättre. — Syn. Provisorisk.
Provisio-nel. — d) (tekn.) F-e hufvudel. Öfvermetall vid
kanon- och andra gjulningar, som sedan afskäres
ifrån det gjutna.
FÖRLORA DT. adv. Säges om något, som
endast för tillfället, i största hast och ulan all
noggrannhet göres. Sy f., tråckla ihop.
FÖRLORANDE, n. 4. Händelsen,
omständigheten, att något förloras. — I allmänhet brukas
Förlust.
FÖRLORBAR, a. 2. (föga brukl.) Som kan
förloras.
FÖRLOSSA. förlå’ssa, v. a. 4. Egcntl.: Göra
lös ifrån hand, fängsel. 4) Befria från tvång,
lidande. Döden f-r oss ifrän allt ondl. ifrån
all smärta, från allt denna verldens elände. —
Syn. Se Befria. — 2) Se Förlösa.
FÖRLOSSANDE, n. 4. Händelsen,
omständigheten, alt någon föriossas.
FÖRLOSSARE, m. 5. 4) Den, som förlossar
eller förlossat någon. — Syn. Se Befriare. —
2) (i biblisk och kyrklig stil) Benämning på
Chri-stus, såsom verldens frälsare. Chrislus är
men-niskoslägtets f. — Syn. Se Frälsare.
FÖRLOSSNING, f. 2. i) Se Förlossande.
F. ifrån nöd, elände, smärta, lidande. — Syn.
Se Befrielse. — 2) (i kyrklig stil) Befrielse ur
syndens och djefvulens våld genom tron på
Chri-stus. — 5) En hafvande qvinnas entledigande från
fostret. — Syn. Förlösning, Börd.
FÖRLOSSNINGSKONST, f. sing. Konsten att
förlösa hafvande qvinnor.
FÖRLOSSMNGS-VETENSK AP, f. sing. Läran
om förlossningskonsten.
FÖRLOSSNINGSVÄRKAR, m. 2. pl. Sc
Barnvärkar.
FÖR LOTT, fö’rlå’tt, m. 3. Lott, som någon
vid skifte äger alt före sjelfva delningen ullaga,
utom den lott, som honom dervid tillkommer.
FÖRLUPEN, förlüpänn, a. 2. neulr. — cl.
Som lupit bort, rymt. En f. munk. — Syn.
Förrymd.
FÖRLUST, f. 3. 4) Händelsen,
omständigheten, alt något förloras, a) F-en af lif och gods.
Lida en f, stora f-er. Vid f. af sin rällighet,
med äfventyr att förlora &c. Del är förbudet
vid varans f., vid lifvet» f. — b) F-en af en
öm maka nedslog honom djupl. — c) F. af
helsa och krafter. F. af aktning och
förtroende. — d) F-en af en hall, som kommil bort.
— e) Jemnviglens f. F-en af allt hopp. —
f) F. af tid kan ej lätt ersättas. — g) F-en
af en batalj, en process. — h) Han säljer med
f., under inköpspriset. Silla i f., hafva gjort f.
på något. — Bildar åtskilliga sammansättningar,
såsom: Penning-, Tidsförlust, m. fl. — Syn.
Af-bräck. Skada, Afbränning, Bekostnad. — 2) Hvad
som förloras. Hans f. på denna spekulation
gick till icke mindre än 1000 r:dr. Fiendens
f. i delta fältslag var ganska ansenlig.
FÖRLUSTA, förlussta, v. a. 4. Roa genom
tillställda nöjen. Stadens invånare hade gjort
stora tillställningar, för att f. de kongliga.
F. sinnet, muntra sinnet. — Syn. Sc Boa. —
F. sig, v. r. Roa sig med något nöje. F. sig
med musik, dans, o. s. v.
FÖRLUSTANDE, n. 4. 4) Roande medelst
nöjen. — 2) Se Förlustelse.
FÖRLUSTELSE, f. 3. 4) Se Förlustande.
Sörja för en persons f. — 2) Större nöje, som
tillställes, för att roa. Offentliga, enskilla f-r.
F-rna vid kröningen. — Syn. Se Nöje.
FÖRLUSTIG. a. 2. Som förlorar eller
förlorat något, bcröfvad. Göra (en något) f., beröfva.
Blifva, göra sig (något) f, förlora. Vara
(nå-gol) f., hafva förlorat. Göra sig f. en persons
förtroende, mista det genom eget förvållande.
FÖRLUTERA, fö’rlutéra, v. a. 4. Se Lutera.
FÖRLYFTA SIG, förly’ffta, v. r. 2. Skada
sig genom lyftning.
FÖRLYFTNING, f. 2. Händelsen, då man
förlvfter sig.
FÖR LÄ F, FÖRLÅFVA. se Förlof. Förlofva.
FÖRLÅT, fö’rlå t, m. 3. (bibi.) Se Förhänge.
F-en i templet, förhänge framför det allra
heligaste i Jerusalems tempel. — Brukas stundom äfv.
i skämtsam stil. — Syn. Ridå, Förhänge.
FÖRLÅTA, förlå’ta. v. a. 3. (böjes som Låta;
har i part. pass. Förlåten) 4) (ursprungl.)
Öfver-gifva, lemna; låta blifva, lemna ogjordt. Gud
f-ler (bem. 2) icke synderna, ulan det är
men-niskan, som genom Guds nåd f-ler dem (afslår
derifrån). Denna bem. är numera föråldrad. —
2) öfvergifva, upphöra med sin ovilja, vrede mot
en person för någon dess handling, hvarigenom
han förorsakat denna ovilja. F. en något Jag
f-ler dig del för din svaghels skull. Förlåt
mig del, jag ber. Kristne böra f. hvarandra.
Gud f-le mig! äfv. Gud f-le mig mina synder!
uttryck, som ofta brukas i det lägre
samtalsspråket, stundom äfven skämtvis i skrift, för all
beteckna öfverraskning. förundran eller gifva
starkare uttryck åt meningen, t. ex.: Gud f-le mig,
tror jag icke ni vågar motsäga mig! —
Förlåt mig! eller blott Lörlål! höfligt uttryck,
hvarmed i samtal en rättelse, motsägelse, invändning
o. s. v. åtföljes, för att lillkännagifva, all afsigten
icke är alt såra, t. ex.: F. mig, del gick ej så
Ull. F., all jag faller er i talcl. Användes
äfv. ofla i sarkastisk eller ironisk lon. — Syn.
Tillgifva, Benåda, Gifva nåd. — F. sig, v. r.
(föråldr ) Förlita sig. F-ler eder icke uppå
förslår, icke uppå herrar. — Förlåtande, n. 4.
FÖRLÅTELIG, se Förlåtlig.
FÖRLÅTELSE, f. 3. Öfvcrgifvande af den
ovilja, vrede, man hyst emot en person, för
någon dess handling, hvarigenom han väckt denna
ovilja. Bedja någon om (. för något. Få,
vinna, erhålla f. för något. Syndernas f.,
upphörandet af Guds ovilja mot någon för dess
synder (enligt annan tolkning: syndens
öfvergif-vande genom Guds nåd). — I samtalsstil brukas
ganska allmänt uttrycken: Jag ber om f., eller
Om f.. jag ber! eller blott Om f.! i samma
mening som Förlåt mig! (se Förlåta, 2, t. ex.:
Om f., min herre, ni har dcruli orätt. — Syn.
Tillgifvelsp. Nåd, Benådning.
FÖRLÅTLIG, a. 2. Som kan förlåtas,
förtje-nar alt förlåtas. En f. synd. Eli ganska f-l
misstag. — Syn. Ursäktlig. — Förlållighel, f.3.
FÖRLÄGEN, förlä’gänn, a. 2. neutr. — et.
(t. verlegcn) Som är i ett tillstånd af förlägenhet
(se d. o.). Blifva f. Han säg ganska f. ut.
F. för svar, sorn icke vet. hvad man skall svara.
Göra en flicka f. — Syn. Brydd. Förbryllad,
Flat, Skamflal. Handfallen, Försagd. Förvirrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
