Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förregla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566 FÖR
konungen, nuvarande konungens företrädare. F-e
borgmästaren N. N. (äfv. F. d. borgm. Jec.),
som tillförene varit det. Hans f-a liflighet är
försvunnen. Sälla allt åler på sin f-a fot. —
2) Som går före, i afseende å ordningen. F-a
delen af ett arbete. Den f-e och den sednare.
FÖRREGLA, fö’rrégla, v. a. 4. Skjuta regeln
för. F. en dörr. — Förreglande, n. 4. o.
Förregling. f. 2.
FÖRRESNING, fö’rrésninng, f. 2. (skepp.) Den
del af ett fartygs resning, som utgöres af
fock-masten, förslången, för-, bram- och
bovenbram-stången med till dem hörande rår och tacklage.
FÖRRGÅR, se Förgår.
FÖRRIDA, fö’rri’da, v. n. 3. (böjes som Rida;
mindre brukl.) Rida förut.
FÖRRIDARE, fö’rri’dare, m. 5. Ridknekt,
som rider framför en furstlig eller herrskaplig
vagn, för att uppmana mötande att hålla ur vägen.
FÖRRIGE, m. FÖRRIGA, f. o. n. adj. 2. Se
Förre. Brukas numera sällan.
FÖRRINGA, fönTnnga, v. a. 4. Göra ringa,
ringare, mindre. Brukas icke gcrna med person
till objekt. Detla f-r ingalunda hans förljensl.
— Syn. Se Minska. — Förringande, n. 4.
FÖRRINNA, förrfnna, v. n. 3. (böjes som
Rinna) 4) Helt och hållet bortrinna. Blodet
f-nner honom. — 2) (fig. om tid) Förflyta.
FÖRROSTA, förrå’ssta, v. n. 4. o.
FÖRROSTAS, v. d. 4. Blifva alldeles öfverdragen med,
förstöras af rost. — Förroslande, n. 4. o.
Förroslning, f. 2.
FÖRRUTTNA, förrüttna, v. n. 4. Alldeles,
helt och hållet ruttna. — För rull na n de, n. 4.
FÖRRUTTNELSE, f. 3. Den naturens
verkning, då en organisk kropp genom luftens
inflytelse småningom sönderdelas i sina beståndsdelar,
förlorar sin form och blifver till stoft.
FÖRRYCKA, förry‘cka, v. a. 2. (föga brukl.)
Rycka något ur dess rätta läge. —
Förryckande, n. 4. o. Förryck n in g, f. 2.
FÖRRYCKT, förryckt, a. 4. (egentl. part,
pass, af Förrycka) 4) Som icke har sitt förnuft
i behåll. Göra någon f. Han är alldeles f. —
2) (om sak) Som röjer, uttrycker, tillkännagifver
frånvaro af sundt förnuft. Ett f. handlingssätt,
beteende. — Syn. (för begge bem.) Se Vansinnig.
FÖRRYCKTHET, f. 3. Egenskapen att vara
förryckt. — Syn. Se Vansinnighet.
FÖRRYMD, förry*mmd, a. 2. Som rymt bort
ifrån ett ställe. En f. fäslningsfånge. — Syn.
Borllupen. Förlupen.
FÖRRÅD. förrå’d, n. 3. o. 3. På förhand
anskaffad och förvarad större eller mindre
myckenhet af en vara, ett ämne, för att hafva till hands
att taga af vid förefallande behof. F. af
lifsme-del, proviant, krigsförnödenheler. F. af salt,
sill, spannmål. Hafva ell slorl f. af en vara.
Hafva något i f. — Syn. Reserv.
FÖRRÅD, fö’rrå’d, n. sing. Förekommer
endast i uttrycket: F. är bättre än eflerråd, efter
gjord gerning kommer rådet för sent.
FÖRRÅDA, förrå’da, v. a. 2. 4) Bryta den
trohet, man är någon skyldig, i det man
antingen för en annan, helst en fiende, en ovän, yppar
någon af den förre anförtrodd hemlighet eller på
något sätt handlar emot dess fördel. F. sin vän.
F. konung och fädernesland. Han f-dde hela
hären åt fienden. F. en oskyldig för
penningar. Judas f-dde vår Frälsare. Har äfven
ofta sak till objekt, t. ei.: F. den sak. man
åtagit sig att försvara. F. ens fördelar, ens
FÖR
förtroende. (Fig.) F. sanningen, med vett och
vilja tala eller skrifva emot den. F. sin pligt.
uppsåtligen handla dcremot. — Syn. Svika.
Be-svika. — 2) Röja, yppa (med eller ulan afsigt).
F. en sig anförtrodd hemlighet. Han ville
vara okänd, men hans röst f-dde honom. —
Syn. Se Röja. — F. sig, v. r. Antingen af
tillfällighet eller oförsigtighel yppa, hvad man
velat dölja. Han f-dde sig genom ell ord, tom
undföll honom. — Syn. Röja sig. Yppa sig.
FÖRRÅDANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom någon eller något förrådes.
FÖRRÅDSGODS, n. 5. (skepp.) Sådana
skepps-förnödenheler (spiror, tåg o. d.), som medföras på
fartyg under segling, för att i händelse af behof
kunna ersätta motsvarande dylika, hvilka vid
utlöpande ur hamn göra tjenst.
FÖRRÅDSHUS, förrå’dshüs, n. 5. Hus, der
hvarjchanda förråder förvaras. — Syn. Magasin.
— I enahanda mening brukas äfven orden:
Förråd skamm are, F-srum, F-skällare.
FÖRRÅDSHVALF, n. 5. (fortif.) BombfriU
hvalf under vallarna, eller ock ofvan jord i en
fästning, till tygförråder för det artilleri, som icke
tjenstgör, till ammunitions- och munförråd, m. m.
FÖRRÅRET, fÖ’rrå’rätt, n. S. sing. def. (fam.
o. pop.) Förra året.
FÖRRÄDARE, m. 3. — DERSKA, f. 4. 4)
Den, som begår eller begått förräderi. F. mot
fäderneslandet, mot vänskapen, mot ärans bud.
— Bildar sammansättningarna Högförrädare, Lands
-förrädare. — 2) Trolös älskare. F., mins dina
eder! — Syn. Trolös.
FÖRRÄDERI, n. 3. Den handling,
hvarigenom man förråder någon. Jfr. Förråda, 4. F.
mot en vän, emot konung och fädernesland.
Fästningen intogs genom f. I fig. mening säges
äfv. F. mot pligt och samvete, mot vänskapen,
o. s. v.
FÖRRÄDISK, a. 2. 4) (om person) Van eller
böjd för att förråda andra; äfv. som förrådt
någon. En f. menniska. F-e bof, som brutit din
trohet emot fäderneslandet! — Syn. Svekfull.
— b) Trolös i kärlek. — 2) (om sak) Som
innefattar förräderi; falsk, opålitlig. F. handling.
En f. is. F. dryck, som ej smakar stark, men
är mycket berusande; äfven sådan, som söfver,
vållar sinnesyrsel, kärleksraseri, o. s. v. — Syn.
Se Falsk, 40.
FÖRRÄDISKT, adv. På ett förrädiskt sätt,
såsom en förrädare. Handla f. emot någon. —
Syn Falskt, Bedrägligt. Svekfullt.
FÖRRÄKNA SIG, förrä kna, v. r. 4. Begå fel,
misstag i räkning. — Syn Missräkna sig.
FÖRRÄN, förä’nn, konj. Innan. F. han gick.
Han hade knappl slutat, f. . . . . — Skrifves
af några äfv. Förän.
FÖRRÄNKA, förrä’nngka, v. a. 4. (I.
verren-ken) Vrida ur led. — Brukas sällan.
FÖRRÄNKNING, f. 2. (t. Verfenkung) Se
Ledvridkning
FÖRRÄNTA, förrä’nnta, v. a. 4. Utsätta
(penningar) på ränta. F. sina penningar. — Syn.
Utsätta, utlåna på ränta, Placera. —
Förräntande, n. 4. o. Förräntning, f. 2.
FÖRRÄTT, fö rrä tt, m. 3. Benämning på hvar
och en af de maträtter, som vid måltid förtäras,
(i Sverige) före soppan, eller (i de flesta utrikes
länder) omedelbart efter soppan och före
hufvmi-rättcn.
FÖRRÄTTA, förrä’tla, v. a. 4. Verkställa,
utföra göromål, som tillhöra en tjenst, syssla, o. s. ▼.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
