Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förordning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR
dokument, hvarigenom någon formligen ulnämnes
att sålunda förestå cn syssla, o. s. v.
FÖRORDNING, f. 2. i) Hvad som förordnas
eller blifvit förordnadt: a) Af regering eller
annan behörig myndighet utgifven stadga till
efterrättelse för dem som vederbör, angående lagarnes
verkställighet eller sådana ämnen, sorn icke
kunna blifva föremål för lagstadgande. Regeringen
har ulgifvit en f. om fiskerällighel. Kongl.
f-en af d. 5 Ok t. 1830. — Syn. Kungörelse,
Författning, Edikt. Påbud. — b) Af enskilt
person gifven föreskrift. Det har blifvit gjordl
efter hans f. — Syn. Förordnande, Föreskrift. —
>3) Det skrifna eller tryckta dokument, som
innehåller. hvad af regering &c. förordnadt blifvit.
En skrifven, tryckt f. En samling af f-ar.
FÖRORSAKA, förorsaka o. fö’rorsäka, v. a. 4.
Vara orsak till. F. någon skada, bekymmer.
F. sig sjelf ledsamheter. Delta f-de, all ... .
— Syn. Orsaka, Verka, Föranleda, Alstra,
Frambringa, Framalstra. Medföra, Framkalla, Föda,
Vålla. Förvålla. — Förorsakande, n. 4.
FÖRORT, fö’rört, m. 3. (I. Vororl)
Hufvud-stad i en schweizisk kanton.
FÖRORÄTTA, fö’rorä’tta, v. a 4. Tillfoga
oförrätt. F. någon. — Syn. Se Förfördela. —
Föror ältande, n. 4.
FÖRPAKTA, förpåckta, v. a. 4. Se
Arrendera. — Förpaktandc, n. 4.
FÖRPAKTARE, m. 5. Se Arrendalor^
FÖRPAKTNING, f. 2. 4) Handlingen, då
man förpaktar. — 2) Se Arrende.
FÖRPANTA, förpånnta, v. a. 4. Gifva
panträtt till något. Brukas i fråga om fast egendom.
F. sina egendomar till någon. — Syn. Gifva
inteckning i. — Förpanlan de, n. 4.
FÖRPANTA RE, m. S. Den, som förpantar
eller förpantat något.
FÖRPANTNING, f. 2. 4) Handlingen, då
något förpantas. — 2) Det rättsförhållande, då
egendom blifvit till någon förpantad. — 3) Förpanlad
egendom.
FÖRPANTNINGSGODS, n. 5. (mindre brukl.)
Förpantadt gods, intecknad egendom.
FÖRPASSA, förpassa, v. a. 4. 4) Förse
(person) med pass, (vara som skall forslas, fraktas)
ined förpassning (bem. 2). F. en fånge Ull
annan orl. Dessa varor äro vederbörligt f-de.
— 2) (fig.) Bortskicka. F. en misstänkt person
till Siberien. F. Ull evigheten, Ull andra
verlden, döda. — Förpassande, n. 4.
FÖR PASSNING, f. 2. 4) Handlingen, då
någon eller nugot förpassas. — 2) Ett af
tulltjenstc-inan utgifvet skriftligt betyg, att varor
obehin-dradt få föras vidare. — Syn. Varupass,
Förpass-ningssedel.
FÖRPESTA, förpä’ssta, v. a. 4. 4) Smitta
med pesten; uppfylla med peslämne eller för
helsan skadliga dunster. Eli farlyg ifrån
Anlwcr-pen medförde bomull, som f-de hela släden.
Liken efter de fallna f-de luflen. — 2) (fig.)
Uppfylla med slank, elak lukt. Denna snuskiga
menniska skulle snart f. rummet. —
Förpestande, n. 4.
FÖRPJES, fö’rpjä’s, m. 3. 4) Teatcrpjes, som
på samma afton gifves först på en teater. —
Motsats: Efterpjes. — 2) Se Förspel, 2.
FÖRPLIGTA, förplfckta, v. a. 4. Göra
plig-tig, skyldig; ålägga som piigl, skyldighet. Vårt
gifna löfte f-r oss derlill. Hedern f-r honom
att göra del. —- Syn. Förbinda, Förpligtiga,
Ålägga, Bjuda. Mana.
FÖR 565
FÖRPL1GTANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom någon förpligtas.
FÖRPLIGTELSE, f. 3. Förhållandet, att man
är förpligtad till något. Det är för alla en f.
alt tala sanning. — Syn. Se Förbindelse, 2, e.
FÖRPLUMPA SIG, förpliimmpa, v. r. 4.
(Egentligen: Göra en plump, då man skrifver) Af
oakt-sambel, tanklöshet eller dumhet begå något groft
fel, misstag, i tal eller handling. F. sig i sitt
tal. — Brukas i familier stil. — Syn. Se
Förgå sig.
FÖRPLÄGA, förplä’ga, v. a. 4. 4) Gifva mat
och dryck åt någon, så all han blir mättad och
otörslig. — 2) Sörja för, att en trupp manskap
erhåller de till dess underhåll bestämda
näringsmedel och dryckesvaror. F. en trupp. F.
arbetsmanskap. — Väl f-d brukas nästan adjektivi
i samma mening som: Väl beskänkt.
FÖRPLÄGANDE, n. 4. Handlingen, då man
förplägar; händelsen, omständigheten, alt någon
förplägas.
FÖRPLÄGNING, f. 2. 4) Se Förplägande. —
2) Mat och dryck, hvarmed någon förplägas.
FÖRPORT, fö rpört, m. 2. Port framför en
annan inre.
FÖRPOST, fö’rpå’sst, m. 3. Soldat,
tillhörande en fältvakt och utställd ell stycke framför
denna, närmast intill fienden, för att göra larm,
i händelse af öfverrumpling.
FÖRPROVIANTERA, ––––––tèra, v. a. 4. Se
Proviantera.
FÖRPUFFA, förpüffa, v. n. 4. (kem.) Se
Detonera.
FÖRPÜFFNING, f. 2. (kem.) Se Delonalion.
FÖRPÅLA, förpå’la, v. a. 4. Förse, befästa
med pålar eller palissader. — Förpålande,
n. 4.
FÖRPÅLNING, f. 2. 4) Förseende, befästande
med pålar. — 2) Pålar, hvarmed något blifvit
befäst adt.
FÖRQVICKA, förkvfcka, v. a. 4. (kem.) Se
Amalgamera. — Förgvickning, f. 2.
FÖRQVÄFNING, f. 2. Handlingen, då man
förqväfver; händelsen, omständigheten, att någon
eller något förqväfves (både i egenll. o. fig.
mening). Dö af f.
FÖRQVÄFVA, förkvä’va, v. a. 2. 4) Qväfva
till döds. Amman f-fdc barnet. F. sill foster.
— 2) (fig.) I grund tillintetgöra, utrota. Ogräset
f-ver säden. Despotismen f-ver menniskans
ädlare anlag. — Syn. Se Undertrycka. —
För-q vä f vande, n. 4.
FÖRR, adv. 4) (i fråga om lid) a) Tillförene.
F. i verlden. F. var han dräglig, nu är han
odräglig. — Syn. Se Tillförene. — b) Förut,
före. Komma f. än en annan. Han stannade
ej f. än i Paris. Jag kunde ej skrifva honom
Ull f. än den tionde. Ju f. dess hellre, så fort
som möjligt. F. eller sednarc, någon gång
framdeles, l. ex.: Del skall f. eller sednare komma
till brytning emellan det gamla och det nya.
— Syn. Snarare, Fortare. — 2) Hellre. Jag vill
f. dö än göra del. F. lida allt, än tåla en
fläck på sill namn. — Syn. Se Hellre. —
Förr än, konj. Se Förrän.
Anm. Förr är all betrakta som komparativt
adverb af Före.
FÖRRE, m. FÖRRA, f. o. n. adj. kompar. af
Före. 4) Som näst föregått någon sednarc,
närvarande lid, lidsföljd, händelse eller person. F-a
veckan, året. I f-a lider, förr i verlden. / mitt
f-a bref. F-a regeringen. F-a gången. F-c
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
