Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förstörande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
FÖR
FÖR
man förstört sin helsa, att man lider af sorg,
bekymmer eller blifvit i hög grad förskräckt,
oroad, &c.
FÖRSTÖRANDE, n. 4. Se Förstöring, i.
__ Adj. 4. (egenll. part, akt.) Som förstör,
orsakar förderf, förstöring, undergång. En f. lyx.
FÖRSTÖRARE, m. 6. 4) Den, som anställer
förstörelse. Stora eröfrare^ äro alltid stora f.
— 2) Den, som orsakat någons förderf,
undergång. Herr N., den olyckliga familjens f. I
denna bem. föga brukligt. — 3) Den. som genom
slöseri o. s. v. förstör (penningar, egendom). En
f. af penningar. Äfv. i denna mening föga
brukligt. — 4) Den, som tillintetgör, stör något.
Denne fredens f., denne f. af all vår glädje. —
Har sammansättningen Frcdsförstörare.
FÖRSTÖRBAR, a. 2. (föga brukl.) Som kan
förslöras.
FÖRSTÖRBARHET, f. 3. (föga brukl.)
Egenskapen att kunna förstöras.
FÖRSTÖRELSE, f. 3. 4) Se Förstöring, 4,
a, c (a, fl, y, d, s). Brukas i denna bem.
mindre än detta ord, utom för bem. c (/). — 2)
För-stördt tillstånd. F-n efter en jordbäfning. F-n
på /ältcn efter en orkan. Se, hvilken f.! —
Syn. Förstöring.
FÖRSTÖRING, f. 2. i) Handlingen eller
verkningen, hvarigenom någon eller något förstöres.
a) En stads f. ell. f-cn af en stad. — b)
Grödans f. genom hagel. — c) a) Spel och
ulsväf-ningar orsakade hans f. Eli lands f. genom
krig. — fl) Hans helsas f. eller f-en af hans
helsa var en oundviklig följd af dessa svåra
strapatser. — /) Helsans, kreditens /. — För
denna bem. brukas bällre Förstörelse eller
Förstörande. — d) F. af penningar. F-en af hans
arf var snart gjord. — #) Magens f. genom
sött. För denna sista bem. säges hellre
Förstörande. — 2) Se Förstörelse, 2.
FÖRSUMLIG, försümmlig, a. 2. Som
försummar sig, låter försummelse komma sig till last,
antingen i något visst förevarandc fall eller i
allmänhet. Jag har varit mycket f.. som på så
länge icke besvarat dill bref. F. i sina
sysslor. En f. menniska. — Man säger äfv.: Ell
f-l uppförande, beteende.
FÖRSUMLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
försumlig.
FÖRSUMMA, försumma, v. a. 4. (t.
versäu-men) 4) Icke sköta eller sysselsätta sig med
något, som bör göras, iakttagas, uppfyllas. F. sin
Ijensl, sin syssla, sina affärer, sina studier.
F. sin fördel, sin pligl, sina göromål. F. sin
helsa, en sjukdom. F. alt göra någon sin
uppvaktning. — Syn. Åsidosätta, Eftersätta. —
2) Icke använda, bruka, begagna något, som
borde användas &c. Han har f-l enda medlet alt
lyckas i sill förelag. Han har ingenting f-l,
hvarigenom han kunnat blidka sin fiende. F.
ell tillfälle, icke begagna sig deraf, låta det gå
sig ur händerna. — Syn. Uraktlåta, Underlåta.
— 3) F. någon, icke besöka någon så ofta, man
borde; icke visa någon den uppmärksamhet, ens
egen fördel kräfde. F. sin hustru, icke visa
henne den ömhet, hon har rätt att vänta. — F.
sig, v. r. Icke iakttaga sin pligt. skyldighet,
fördel; äfv. icke iakttaga tiden, infinna sig för
sent.
FÖRSUMMANDE, n. 4. Omständigheten, alt
någon eller något försummas.
FÖRSUMMELSE, f. 3. Uraktlåtande af pligt,
skyldighet, fördel; underlåtenhet att iakttaga
nå
got, som borde iakttagas; underlåtenhet att passa
på sin tid; uraktlåten inställelse på rättan lid.
Göra sig skyldig Ull f. Låta en f. komma sig
Ull last.
FÖRSUPEN. försüp’n, a. 2. neutr. — el.
Genom fylleri förstörd.
FÖRSVAGA, v. a. 4. Göra svag, svagare,
be-röfva kraft, styrka. Säges både i egentlig och
fig. mening. Rost f-r jernel. Vlsväfningar f,
kroppen, helsan. Dryckenskap f-r nerverna,
hjernan, synen. F. en arme, fiendens makt.
Ålderdomen f-r minnet. — Syn. Slappa.
Förslappa, Förslöa, Enervera. — F-s, v. d. Blifva
svagare, aftaga i krafter (både egenll. o. fig.). —
Syn. Aftaga, Slappas, Förslappas, Förslöas,
Af-tackla.
FÖRSVAGANDE, n. 4. Verkningen,
hvarigenom någon eller något försvagas.
FÖRSVAR, försvar, n. B. 4) Handlingen, då
man försvarar en annan eller sig sjelf;
händelsen, omständigheten, att någon försvaras. Väpna
sig Ull landets f. F. inför rälla Åla ga sig
en anklagad persons f. Tala Ull sill f. Taga
i f., se Försvara. — Syn. Försvarande,
Skyddande, Skydd, Beskyddande, Beskydd. — 2) Den
eller det, som försvarar, värnar, skyddar. Han
är mill f. Hafvel är Englands bästa f. —
Syn. Skydd, Beskydd, Värn, Bollvcrk, Skyddsmur,
Grundpelare. — 3) (i militürisk stil) Handlingen
eller sättet att emot anfall skydda en fästning, en
stad, en plats, o. s. v.; att hålla stånd emot ett
flendtligt anfall. F-el af denna fästning
anförtroddes ål honom. Afhandling om fästningars
anfall och f. F-el var icke mindre lifligl än
anfallet. — 4) (i rätlegångsslil) Hvad som en
anklagad, antingen sjelf eller genom sakförare,
munlligen eller skriftligen svarar på en
anklagelse. Den anklagades f. — B) Hvad som enskilt
ell. offentligen säges ell. skrifves, i afsigt att försvara
en person emot beskyllning, att försvara en sals,
en lära, en mening, o. s. v. Skrifva ell f. för
Judarna, för katolska, lutherska läran, för
Hegels filosofi, o. s. v. Hans f. för denna sats
var ganska lamt. — 6) Laga f., don
omständigheten, att en person har årstjenst eller är
skattskrifven hos någon, som ansvarar för dess
kronouilagor. Njuta laga f. af någon.
FÖRSVARA, försvåra, v. a. 4. 1) Söka att
afvärja, tillbakaslå anfall (så i ord som gerning)
emot person eller sak. F. någon, med fara för
sitt eget lif, emot lönnmördare. F. sin vän, sin
furste, sill fädernesland. F. silt lif, sin heder,
sin sak, sin väns intressen. Han f-de mig emot
deras förtal. Säges äfv. orn djur: En
lejoninna. som f-r sina ungar. — Syn. Skydda.
Värna. — 2) (i militärisk stil) Förhindra fienden alt
framtränga, intränga eller bemäktiga sig elt ställe
(fästning, stad, position, o. s. v.). Tvenne härar
f-de landets gränser. Elt batteri f-r inloppet
Ull hamnen. Gränsen f-s på denna sida ulaf
Irc starka fästningar. — Syn. Skydda. Värna.
— 3) Inför domstol söka vederlägga anklagelsen
emot någon. F. en anklagad inför domstol.
Han f-de honom, med mycken talang, — Syn.
Tala för någon. Utföra ens försvar. — 4) Enskilt
eller offentligen, muntligen eller skriftligen, söka
vederlägga beskyllningar emot någon, angrepp ell.
invändningar emot läror, satser, meningar,
anmärkningar emot ens uppförande, o. s. v. F. en
vän, som beskylles för falskhet. F. en sats, en
tes, en lära. Jag vill f, hvad jag sagt. Huru
vill du f. ett sådant handlingssätt? — Syn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
