Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Försvarande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR
Taga i försvar. — 3) (i polisspråket) F. någon.
Jemna någon laga försvar. — F. sig, t t. 4)
Söka att afvärja, tillbakaslå anfall (både i ord och
gerning) emot en sjelf; söka vederlägga
anklagelse, beskyllning, anmärkning, riktad emot en sjelf.
F. sig väl, illa, dåligt. F. sig cmol en fiende,
en bandil, cmol förlal. F. sig inför domstol
emot en anklagelse. F. sig emot en
beskyllning, anmärkning. — 2) (i polisspråket) F. sig
sjelf, hafva den samhällsställning, att man ej
be-höfver laga skydd af annan person.
FÖRSVARANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom någon eller något försvaras.
FÖRSVARARE, m. 3. Den, som försvarar.
Åtföljes alltid af substantiv eller personelt pron.
i genitiv eller pron. poss. Trons f. Min, din,
hans, hennes f. — Någon gång brukas äfven i
fem. Förs varar inna.
FÖRSVARLIG, a. 2. 4) Som kan godkännas,
antagas för god, gillas. F. vara. Del är icke
f-t, all så gå lill väga. — Syn. Godkänd,
Antaglig, Hjelplig, Oklanderlig, Rätt bra,
Temmeli-gen god, Passabel. — 2) (fam.) Bra nog stor,
mycken, betydlig. En f. mängd. F. florshufva.
— Syn. Rätt hederlig.
FÖRSVARLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
försvarlig (bem. 4).
FÖRSVARLIGT, adv. På ett försvarligt sätt.
Gå f. till väga.
FÖRSVARSFÖRBUND, n. S. Se
Defensivallians. .
FÖRSVARSKRIG, n. 5. Krig, som föres
endast lill sjelfförsvar.
FÖRSVARSLÖS, a. 2. Som icke har laga
försvar, d. v. s. som icke är lagligen skattskrifven
eller icke drifter något lofgifvet yrke.
FÖRSVARSMEDEL, n. 5. Medel, utväg till
försvar.
FÖRSVARSMINA, f. 4. Se Konlramina.
FÖRSVARSSKRIFT, f. 3. Skrift, uppsatt till
försvar för en anklagad inför domstol, eller emot
beskyllning, anmärkningar, o. s. v.; äfv. till
försvar för en lära, sats, mening, o. s. v. — Syn.
Apologi.
FÖRSVARSSTÅND. n. sing. Skick, att kunna
försvaras. Sälla en fästning, ort i f.
FÖRSVARSTAL, n. 3. *Tal, som hålles till
försvar för en anklagad, antingen af honom sjelf
eller af sakförare. — Syn. Apologi.
FÖRSVARSVAPEN, n. 3. Sådant slags vapen,
som brukas till försvar (ej till anfall), t. cx.:
sköld, hjelm, brynja, pansar, harnesk, m. m.
Kallades i äldre tider äfv. Lifvapen. — Motsats;
Anfallsvapen.
FÖRSVARSVERK, n. sing. (mest i bestämd
form) Allt hvad som hörcr till ett lands försvar.
F-et i Sverige hvilar på den s. k. indelningen.
FÖRSVARSVIS, adv. På det sätt, att man
endast söker att försvara sig, ej att anfalla. Gå
f. till väga. — Syn. Defensivt.
FÖRSVENSKA, försvä’nnska, v. a. 4.
Öfver-sätta på svenska. — Ordet brukas numera
sällan. — Försvenskande, n.4.o.
Försvenskning. f. 2.
FÖRSVINNA, försvfnna, v. n. 3. (t.
ver-schwinden) Impf. indik. sing. Försvann; pl.
Försvunno. impf. konj. Försvunne. Sup.
Försvunnit. Part. pres. Försvinnande; part,
pre-ter. Försvunnen. 4) Upphöra att synas, att vara
synlig, att skönjas, märkas. Sedan engelen så
hade talat, försvann han. Snart f-svann
stranden för våra ögon. Dagen börjar att f. —
FÖR 577
Syn. Förlora sig. — 2) (fig.) Upphöra att vara
till, att finnas. De gamla sederna hade då helt
och hållet f-svunnil. Med honom f-svann della
rikes ära. — Sun. Se Upphöra. — 3) Aflägsna
sig ifrån elt ställe och icke mer dit återvända;
äfv. hastigt draga sig undan, gömma sig. Han
har f-svunnit ifrån sill hem. Vid våra
truppers ankomst, f-svunnn fienderne. — 4) (fig.)
Säges om något, som helt plötsligen saknas. Jag
hade elt par handskar, men de ha f-svunnit,
äro f-svunna. — Syn. Komma bort, sin kos.
FÖRSVINNANDE, n. 4. Händelsen, att någon
eller något försvinner.
FÖRSVÅRA, försvå’ra, v. a. 4. Göra svår,
svårare. F. något för någon. —
Försvårande, n. 4. o. Försvåring, f. 2.
FÖRSVÄRJA. försvä’rrja, v. a. 3. (böjes som
Svärja) Allvarligen föresätta sig alt öfvergifta
(fel, last, ovana, o. s. v.). F. att spela, dricka.
Han har f-svurit att supa brännvin. — Syn.
Afsvärja, Förlofva. — F. sig, v. r. Svära falskt.
— För svär jande, n. 4. (för v. a.).
FÖRSYN, försy’n, f. sing. 4) (leol. o. relig.)
Guds f. eller blott F-en, den handling af Guds
allmakt, vishet och godhet, hvarigenom han
drager omsorg om allt, hvad han skapat. F-en
brukas äfv. ofta i samma mening som Gud. — 2)
Säges fig. om den, som drager försorg om någon.
Han är vår f. — Syn. Beskyddare, Hjelp, Stöd.
— 3) Känsla af blygsel, i fråga om allt sådant,
hvarigenom man kan förlora andras aktning.
Brukas vanligtvis i negativa satser. Icke hafva
någon f. Han hade ej f. all begära del. Hafva
f. för någon, af aktning för en person afhålla sig
ifrån något, som man eljest skulle hafva gjort. —
Syn. Skam, Blygsel.
FÖRSYNDA SIG, försy’nnda, v. n. 4. 4) Begå
synd. F. sig emol Gud. — 2) Begå fel,
förseelse. F. sig emol någon. — Syn. Se Fela.
FÖRSYNDANDE, n. 4. och FÖRSYNDELSE,
f. 3. Omständigheten, att man försyndar eller
försyndat sig. Göra sig skyldig lill en svår
f-else mot någon.
FÖRSYNT, försy’nt, a. 4. Som har försyn
(bem. 3).
FÖRSYNTHET, försy’nthét, f. 3. Egenskapen
att vara försynt.
FÖRSYRA, fÖrsy’ra, v. a. 4. (föga brukl.)
Göra sur, allt för sur.
FÖRSÅT, förså’t, n. 3. (af Silla) 4) (jäg.)
Bröstet på ett skall, eller stället, der jägarne
sitta. — 2) Lönlig anläggning, då en eller flere
personer på ett ställe lura på någon, för att döda
honom eller tillfoga honom något våld. Råka ut
för elt f. Sätta f., ligga, lägga sig i f. för
någon. — Syn. Bakhåll, Lur. — 3) (fig.) List,
hvarigenom man söker att snärja, skada någon.
Akta dig; del är elt f. af honom.
FÖRSÅTLIG, fÖrså‘tligg, a. 2. 4) Som sker
genom försåt. Elt f-t mord, anfall. — 2) (fig.)
Som åsyftar att snärja någon genom Hst. En f.
bön, anhållan, begäran, framställning. Ell f-l
handlingssätt. — Syn. Bedräglig, Arglistig.
FÖRSÅTLIGEN, FÖRSÅTLIGT, adv. På ett
försåtligt sätt.
FÖRSÄGA SIG, försä’ga, v. r. 4) Säga något
annat, än man ämnade säga. — 2) Se Förtala sig.
FÖRSÄKRA, försä’kra, v. a. 4. 4) (med sak
till objekl) a) Göra säker. F. sin lycka, sill
oberoende. — Syn. Trygga, Betrygga. Befästa.
Stadga. — b) Se Assurera, 4. F. ell hus emol
brand. F. ell skepp, varor. — 2) (mod perso
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
