Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Föryttra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR
FÖR
587
FÖRYTTRA, fÖry’ltra, v. a. 4. Afhända sig
genorn försäljning. Brukas mest i skriftspråket,
isynnerhet i administrativ, juridisk och affärsslil,
om fast egendom och lösören af högre värde. F.
ett gods, ett hus. Hon måste f. sina juveler.
— Syn. Se Sälja. — Föryllrande, n. 4. o.
Förytlring, f. 2.
FÖRZINKA, försfnngka, v. a. 4. öfverdraga
ylan af något med ell tunt lager af zink.—
För-sinkande, n. 4. o. För zinkning, f. 2.
FÖRÅLDRAS, förålldrass, v. d. 4. Blifva
mycket gammal. — Syn. Åldras. — Part. prct.
F-d brukas nästan adjektivt i uttrycken: F-l ord,
talesätt, som kommit ur bruk.
FÖRÅRET. fö’rå’rätt, n. sing. def. (pop.) Förra
året, förlidet år, i fjol.
FÖRÄDLA, förä’dla, v. a. 4. 4) Göra ädlare,
bättre (till själ och hjcrta). Kunskapen f-r
mcn-niskan. Goda lärdomar, exempel f. sinnet,
hjerlal. — Syn. Förbättra, Uppodla. — 2) (fig.
om råämnen) Genom förarbetning gifva högre
värde. F. jern.
FÖRÄDLANDE, n. 4. Förhållandet,
omständigheten, alt någon eller något förädlas.
FÖRÄDLING, f. 2. 4) Sc Förädlande. — 2)
Förädladt tillstånd.
FÖRÄLDRAHUS, n. 3. Föräldrars familj.
Brukas nästan endast i uttrycket: / f-et, hemma hos
föräldrarna. — Syn. Fädernehus.
FÖRÄLDRAR, förä lldrarr, c. pl. Fader och
moder. Han har misl sina f. Vara i sina
f-s hus, hemma hos f-na. — Brukas äfv. någon
gång om djur. Ell kreaturs f. Denna
hingstens f. voro . . . . — Sä. F-r a mor d.
FÖRÄLDRARÄTT, m. sing. (moralfil.)
Föräldrars rätt alt ensamme styra och förordna om
barnens gerningar.
FÖRÄLDRASAMFUND, n 5. (moralfil.)
Samfund. bestående af föräldrar och deras barn.
FÖRÄLSKA SIG, föra Ilska, v. r. Betagas af
kärlek, blifva kär. F. sig i någon. — Part,
pass. F-d brukas ofta nästan adjektivt, t. ex.:
En f lok.
FÖRÄN, se Förrän.
FÖRÄNDERLIG, förä’nnd’rligg, a. 2. Som lätt
förändrar sig. / del landet äro årstiderna
myckel f-a. En f. vind. Lyckan är f. Ett
f-l lynne. Han är myckel f. i sina tycken,
böjelser. — Syn. Ombytlig. Ostadig, Skiftande,
Omvexlande, Afvexlande. Variabel.
FÖRÄNDERLIG HET, f. 3. Egenskapen att
vara föränderlig. Väderlekens, vindens, tidens,
smakens, lynneis f. En persons f., föränderliga
lynne. — Syn. Ombyllighel, Ostadighet.
FÖRÄNDERLIGT, adv. På ett föränderligt sätt.
FÖRÄNDRA, förä’nndra, v. a. 4. (af .Innan)
Göra person eller sak annorlunda beskaffad än
förut. Har afseende både på yltre och inre
egenskaper. F. formen, utseendet af en sak. F.
sitt lefnadssäll, sin mening, sill lal. F. sill
beleende mot någon. Har äfven sak till subjekt,
t. ex.: Tiden har mycket f-t hans ansigle.
Detta f-r saken. — Syn. Se Ändra. — F. sig,
v. r. och F-s, v. d. Blifva annorlunda beskaffad.
Har både person och sak till subjekt. Han har
myckel f-l sig på en lid. Alllin g f-r sig, f-s
med tiden. — Syn. Se Ändra sig.
FÖRÄNDRANDE, n. 4. Se Förändring.
FÖRÄNDRING, f. 2. 4) Handlingen eller
verkningen, hvarigenom något förändras. Göra,
företaga en f. med något. En slor f. har
föregått med honom. Han har undergåil cnslor f.
En f. har inträffat i hans lefnadssäll.
Lyckans, tidens f-ar. Allting är underkasladl f.
— Bildar åtskilliga sammansättningar, såsom:
Scen-, Dekorationsförändring, m. fl. — Syn. Se
Ändring. — 2) Förändradt tillstånd. Skåda
honom nu: hvilken f. emot /örr! — Ss.
F-s-begär.
FÖRÄRA. förä’ra, v. a. 4. Visa någon den
äran att gifva honom något till skänks.
Konungen har f-t honom ell guldur. — Syn. Se Gifva..
FÖRÄRANDE, n. 4. Handlingen, hvarigenom
något föräras.
FÖRÄRING, f. 2. 4) Sc Förärande. — 2)
Förärad sak. En f. af säd, kött, penningar.
Emollaga en f. — Syn. Sc Gåfva.
FÖRÄTA SIG, förata. v. r. 3. (böjes som
Äta) Äta så mycket, att man mår illa dcraf, äta
för mycket.
FÖRÖDA, förö’da, v. a. 2. 4) Göra öde. F.
ell land med eld och svärd. — Syn. Se Härja.
— 2) (fig.) Sc Förslösa.
FÖRÖDANDE, n. 4. Se Förödelse, 4.
FÖRÖDARE. m. 3. Den, som föröder.
FÖRÖDELSE, f. 3. 4) Handlingen,
hvarigenom något förödes. Krig har länders f. Ull
följd. Anställa f. — Syn, Se Härjning. — 2)
Förödt tillstånd. Hvilken f. ef ler
jordbäfnin-gen! F-ns styggelse, den ohyggliga anblick, ell
förödt land, en förödd stad gifver åskådaren.
FÖRÖDMJUKA, förö dmjuka, v. a. 4.
Förorsaka någon en känsla af olust, i det man på
något sätt, med eller ulan afsigt, visar honom, att
man anser honom såsom en ringa, obetydlig,
underlägsen, ovärdig person. Nedslå ens stolthet.
F. någon genom en almosa. Gud f-r de stolta.
F. någons stolthet. I kyrklig stil säges: F. sill
hjerla. sinne inför Gud. — F. sig, v. r.
Blifva, vara ödmjuk; erkänna sin ringhet, sin
obetydlighet, sin ovärdighet. Han ville, att alla
skulle f. sig inför honom. F. sig i sitt sinne.
F. sig inför Gud.
FÖRÖDMJUKANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom någon förödmjukas. — Adj. 4. (egentl.
part, akt.) Som innehåller förödmjukelse för
andra eller en sjelf. Ell f. straff. Göra någon f.
tillvitelser. Taga sin Ullflykt Ull f. böner.
FÖRÖDMJUKELSE, f. 3. 4) Händelsen,
omständigheten, all någon förödmjukas eller
förödmjukar sig. Denna händelse medförde en slor
f. för honom. Genom f. vinna någons
förlåtelse. — 2) En förödmjukad persons iRlslånd.
Jag har ej kunnat se honom i så slorf., ulan
att förlåta honom. Del är höjden af f. — 3)
Förödmjukande händelse, omständighet. Hvilken
f. för honom! Del är en svår f. för honom,
all se sig på del sättet behandlad.
FÖRÖFR1GT, skrifves bättre För öfrigl. Se
Öfrig.
FÖRÖFVA. förö’va, v. a. 4. Göra sig skyldig
till något brottsligt. F. ell brott. F. våld emot
någon. F. grymheter. — Syn. Se Begå, 4. —
Föröfvande, n. 4. o. Föröfning, f. 2.
FÖRÖKA, föröka^ v. a. 4. o. 2. Se Öka.
Säges både i fysisk och andlig mening. Vattnet
i sjön har blifvit mycket f-dt. F. sina
rikedomar, insigler, kunskaper. Denna hjellebragd
f-de mycket hans rykle. Delta krig f-dc
betydligt Englands makt. F. sitt slägte, genom
fortplantning öka det. — F. sig, v. r. och F-s,
v. d. ökas, tilltaga. Hans rikedomar f. sig,
f-s med hvar dag. — Betyder äfven:
fortplanta sitt slägte, t. ex.: Varer fruktsamme,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
