Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gissa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIS
GLA
609
GISSA, v. a. o. n. 4. (i fornspråkct Gala) 4)
Med ledning af vissa sannolikheter yttra sin
förmodan om förhållandet med någon obekant, oviss
sak. Kan ni g., hvarifrån jag kommer, huru
myckel jag gifvit för hästen, jag köpt? Han
har g-t min lanke, äfv. g-l till min tanke. Du
har g-l rätl. G., hvem som sagt det. G. lill
ens afsigler. Jag g-r på honom, att det är
han. G. en gåta, utleta ordet derför, tydningen
deraf. G. sig fram, hjelpa sig fram, utleta något
genom gissning. G. hil och dit, likl och olikt,
förlora sig i gissningar, gissa både rimligt och
orimligt. — Gissande, n. 4.
GISSEL, ji’ss’1, m. o. n. 5. 4) (i äldsta lider)
Straffredskap, beslående i en piska af
läderremmar, med skaft och elt stycke bly eller jcrn i
snärten. — 2) (i medeltiden) Ett slags dylik
piska, hvarmed botgörare piskade sig, för att döda
sitt kött samt med dess lustar och begärelser. —
3) (fig.) Plågoris. Allila var en g. för
mensk-lighelen.
GISSLA, v. a. 4. 4) Piska med gissel (bcm.
4 o. 2). — 2) (fig.) Hemsöka med plågor lill straff.
Herren g-de Israeliterna för deras synder. —
Syn. Se Slra/fa. — Gisslande, n.4. o.
Giss-ling, f. 2.
GISSLAN, se Gislan.
GISSNING, f. 2. 4) Yttrande af sin förmodan
om förhållandet med någon obekant, oviss sak,
grundad på någon större eller mindre sannolikhet.
Efter flera g-ar hittade han ändlligen på
ordet lill gåtan. — 2) Innehållet af hvad man
gissar. Låt höra din g.
GISSNINGSVIS, adv. Såsom gissning, i
egenskap af gissning. G. yttra något.
GISTA, f. 4. Se Notgisla.
GISTA, v. a. 4. G. malt, torka det.
GISTEN, a. 2. neutr. — et. Säges om
lagg-kärl, som genom torka blifvit otäta, så alt de läcka.
GISTNA, v. n. 4. (om laggkärl) Blifva otät
af torka.
GITTA, v. n. 4. Ind. pres. sing. Giller
(någon gång i skrift Giltar). Impf. Gillade,
vanligare Gitte (i folkspråket ännu qvarslående Gal,
för sing.). Sup. Gillal. Utan imper. o. particip.
4) Kunna, förmå. Brukas för denna mening
numera endast i lagslil. G-tler han ej bota, plikle
med kroppen. — 2) (pop. o. fam.) Förmå sig til),
vårda sig, vilja, idas. Jag g-ller ej gå dil. Jag
g-ller ej svara henne. Jag g-ller inte höra
sådanl slarf. Hon är så lat, all hon g-lter
knappt resa sig upp af slolen.
GITTRA, f. 4. (skepp.) Kort, till hälften
ur-hålkad stång, som begagnas alt, vid rengöring af
ett fartygs sidor. Ösa vatten på desamma.
GJORD, jord (i dagligt tal: jol), f. 2. (i
fornspråket Giörd) Brcdt, starkt band af hamp- eller
lingarn, till sadeltyg, stolsitser, sängbottnar o. d.
Har sammansättningarna Sadel- o. Bukgjord.
Skrif-ves af somliga oriktigt Jol.
GJUTA, jüta, v. a. 3. Ind. pres. sing.
Gjuter; pl. G jula. Impf. sing. Göt (skrifves orätt
Gjöt); pl. Gölo. Imper. sing. Gjul; pl. Gjuten.
Konj. impf. Göle. Sup. Gjutit, föråldr. Gutil
(g hårdt). Part. akt. Gjutande; part. pass.
Gjuten, föråldr. Gulen. 4) Uthälla ett flytande ämne.
G. vatten ur ell kärl i ell annat. G. valten
på marken. (Fig.) G. tårar, gråta. G. olja på
elden, se Eld. G. ut, ö’fver, se Utgjuta,
Öfver-gjuta. — Syn. Hälla, Slå, Uthälla, Utslå, Ulgjula.
— 2) Hälla cn smält metall i en hålighet eller
fördjupning af någon viss, på förhand bestämd
skapnad, för att gifva metallen cn form, som den
äfven efter kallnandet bibehåller. Har till objekt
både sjelfva metallen och det som genom
gjul-ningen formas och tillverkas. G. metaller, jern,
brons, koppar. G. den smälla melallcn i en
form. G. grytor och pannor af jern. G. af,
ihop. 6m, se Afgjula, Hopgjuta, Omgjuta.
GJUTANDE, n. 4. Handlingen, förfarandet,
då något gjules (i alla bem.).
GJUTARE, m. 3. Arbetare, som förrättar
gjutningcn vid gjutorior.
GJUTBAR. a. 2. Som låter gjuta sig. som
kan gjutas. G. metall.
GJUTEN, part. pass, af Gjuta. Brukas
nästan adjektivt i uttrycket G-el jern.
GJUTERI, n. 3. 4) Inrättning med
tillhörande verktyg och maskiner, för metallers gjutning.
— 2) Stället, der en sådan inrällning finnes. —
3) Konsten att gjula. — 4) Sjelfva arbetet dervid.
GJUTFLASKA, f. 4. Se Formflaska.
GJUTFORM, m. 2. 4) Form, hvaruli
metaller gjutas. Jfr. Form, B. — 2) Sjelfva
fördjupningen deruti.
GJUTGODS, n. 5. 4) Gjutet stycke, gjuten
pjes. — 2) (kollektivt) Alla slags af metall gjutna
saker.
GJUTGROP, f. 2. Grop framför cn smällugn,
der gjutformarne äro uppställda eller nergräfda.
GJUTHUFVUD, n. 4. pl. — hufvuden. Se
Ingöle.
GJUTHUS, n. 5. Byggnad, uppförd till
gjutning af större metallpjeser, såsom klockor,
kanoner, statyer, m. m.
GJUTHÅL, n. 5. Se Ingöle.
GJUTKONST, f. 3. Se Gjutningskonst.
GJUTNING, f. 2. Förfarandet, då metaller
smältas och deraf formas hvarjehanda pjcscr.
GJUTNINGSKONST, f. 3. Konsten alt gjula
metaller.
GJUTRAND, m. 5. pl. — ränder. ScGjutsöm.
GJUTSAND, m. sing. Fin sand, som
begagnas vid gjutning.
GJUTSLEF, f. 2. pl. — slefvar. Slcf,
hvar-mcd vid gjutning den smälta metallen hälles i
formarna.
GJUTSTEN, m. 2. Benämning på 5 fot
långa, 3 fot breda, 4 fot tjocka granitskifvor, som
begagnas vid inessingstillverkning.
GJUTSTÅL, n. S. Stål, som erhålles genom
brännståls smältning i degel, under betäckning af
glas.
GJUTSÖM, m. 2. pl. — sömmar. Upphöjdt
streck på ytan af gjutgods, uppkommet deraf, alt
den smälla malmen trängt sig fram på de ställen,
der delamc af gjutformen sluta tillsammans.
GJUTTÅNG, f. 3. pl. — tänger. Tång,
hvarmed vid gjutning smältdegeln tages ur elden.
GLACE, glass, m. 3. (fr.) Fruktsaft, som man
låtit frysa under omröring med enkom dertill
inrättad spade, i cn så kallad Glacedosa. —
Skrifves äfv. Glass.
GLACEDOSA, glåssdösa, f. 4. (kondiL) Dosa
af tenn eller jernbleck, ’/2 aln hög och 4 qvarlcr
i diameter, hvari man under omröring med spade
låter fruktsaft frysa till glace, sedan dosan blifvit
nedsatt i en med krossad is fylld balja, kallad
Frysbalja. Äfv. Glassdosa.
GLACÉ-HANDSKE, glasè-hånndske, m. 2. pl.
— handskar. Glättad handske.
GLACEPUNSCH, glåsspünnscb, m. 3. (kondit.)
Punsch af champagne och arack, som man låtit
frysa till glace. Äfv. Glasspunsch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
