Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Glacera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610
GEA
GLA
GLACERA, m. fl., se Glasera, m. fl.
GLACIER, glasiär, m. 3. (fr.) Isfält på berg,
som höja sig uppom snölinien, bestående af en
ofantlig ismassa, som på ytan ständigt ökas, men
inunder smälter undan. Kallas äfv. (efter tyskan)
Glelsch.
GLACIER-LAVIN, glasia r-lavi’n, m. 3. Se
Fall-lavin.
GLACIS, glasi’, m. (fr.; fortif.) Det yttre
bröstvärnets jemna afslutlning vid den bcläckla vägen
utomkring en fästning, så att del förlorar sig
i fältet och betäcker grafven utifrån. Fältvall.
Skrifves af somliga äfv. Glacin.
GLAD, n. 5. (prov.) Ljus öppning i skogen.
GLAD, a. 2. i) (om person) a) Intagen, lifvad
af glädje. Vara g. Öfver något. Han blef
hjert-ligt g-, när han fick se mig. Han var g. all
kunna hjelpa mig. Du må vara g. all slippa
för del köpcl, nöjd att &c. G. gifvare, som
ger gerna och med vänlig min. — Syn. Fägcn,
Fröjdefull, Förnöjd, Förtjust. — b) Som har ett
glädtigt lynne. Hon är myckel g. af sig. —
Syn. Glädtig, Munter, Lustig, Gladlynt. — 2) (om
ting) Som gör glad, väcker glädje, nöje. G-l
rum. G. ort, utsigt. G-l hopp. En g. nyhet.
Ell g-l skämt. En g. dag. Han har ingen g.
stund, har aldrig någon glädje. Göra sig en g.
dag, tillbringa dagen i nöjen och förströelser. —
Syn. Glädjande. Muntrande, Munter, Lustig. —
b) Som uttrycker, röjer, tillkännagifver glädje;
lifvad af glädje. Visa ell g-l ansigte, en g. min.
G-t lynne. Föra ell g-l lif, lefva i nöjen och
förströelser. — Syn. Glädtig, Munter, Lustig,
Förnöjd.
GLADA, f. 1. RotTågel af hökslägtct, 2 fot
och 2 till 4 tum lång; hufvud och hals
hvitakti-ga med bruna långstreck, bröst och mage
rödbruna med svarlbruna långstreck; vingpennorna
utanpå svarta. Falco Milvus.
GLADELIG, a. 2. , (föråldr.) Se Glad. —
Brukas ännu någon gång i skämtsam stil. —
Gladeligen, adv. Se Gladt.
GLADIATOR, –åtårr, m. 3. (uttalas i plur.
–atörärr) (lat.) En, som gjorde yrke af att
fäkta vid de fordna romerska kämpaspclen.
Fäk-lare, Kämpe.
GLADLYNT, a. 1. 1) Som har ett i
allmänhet gladt lynne. En g. menniska. — Syn. Se
Glad, 4, b — 2) Som för tillfället är vid gladt
lynne. Hvad du år g. i dag! — Syn. Se
Glad. 4, a. t
GLADLYNTHET, f. 3. Egenskapen alt vara
gladlynt,
GLAF ell. GLAFVEN, m. 2. pl. glafvar (i
äldre språket gläfjar) Ett slags stickvapcn, som
fordom brukades af rytteriet, om 48—21 fots längd,
med en treeggad, stundom blott tveeggad udd.
Anm. Ordet helte i fornlyskan Glev, Gifven ell.
Glrfen, hvaraf laL barb. Glavea, fr. Glaive,
eng. Gleave. I fornnordiska språket
förekomna er Gladd, Glavel, Glawtn.
GLAFS, GLAFSA, se Gläfs, Gläfsa.
GLAM, n. sing. (fam.) Muntert sainspråk.
GLAMMA, v. n. 4. (fam.) Gladt och
muntert språka med hvarandra. — Glammande,
n. 4.
GLANDEL, glånnd’1, m. 3. pl. glandler. (lat.
Glandula) 4) (anal.) Liten körtcL — 2) (bot.)
Körtellik växtdel, som innesluter eller afsöndrar
en egen saft.
GLANDELHÅR, n. 8. (bot.) Hår med en liten
Ånapp i ändan, hvarigenom en egen vätska afsöndras.
GLANIG, a. 2. (pop.) Säges om mjölk, då den
nyss börjat surna.
GLANMJÖLK, f. sing. (pop.) Glanig mjölk.
GLANS, m. sing. 4) Glänsande sken. Ädla
stenars g. Ljuskronors g. — 2) Glänsande yla.
Tyger, som hafva g. Sätta g. på ett tyg. —
3) Hcrrlighet, ståt, prakt, ära. Majestätet i all
dess g. Konungen sall på tronen i all sin g.
G-en af hans namn bredde sig öfver hela
Europa.
GLANSA, v. a. 4. Sätta glans på något. G.
tyger. — Glan sande, n. 4.
GLANSBAGGE, m. 2. pl. — baggar. Ett
slägte af skalbaggarna. Chrysomela.
GLANSBORSTE, m. 2. pl. — borstar. Eget
slags borste, hvarmed hattmakare sätla glans på
hallar.
GLANSFRÖ, n. sing. örten Lithospermum
oflicinale med gula blommor och hvita, glatta frön.
Kallas äfv. Stenfrö, Perlegräs.
GLANSGRYN, n. 8. pl. (bot.) Elt svampslägte
på blad.
GLANSHAMMARE, m. 2. o. 8. pl. —
hamrar o. — hammare, (tekn.) Elt slags
hammare, som begagnas till glansning.
GLANSK, a. 2. Som har glans. En g. yta.
Eli g-t tyg.
GLANSKA, v. a. 4. Göra glansk. — G la
fiskande. n. 4. o. Glanskning, f. 2.
GLANSKIS, glånnski s, m. 2. Bar is, som är
hård, glansk och mycket hal.
GLANSKOBOLT, glånnsköbållt, m. sing. Ett
slags mineral, beslående af svafvel- och
arsenikkobolt.
GLANSKOL, n. 8. (mineral.) Se Kolblcnde.
GLANSLÄRFT, n. 3. Glansadt lärft.
GLANSMALM, m. 3. Se Blyglans.
GLANSNING, f. 2. Förfarandet, då något
glansas.
GLANSSLIPAD, a. 2. Som genom slipning
fått glans.
GLANSTAFT, n. 3. Eget slags taft, som har
stark glans.
GLAPP, a. 2. (pop.) Som glappar. Skon är g.
GLAPPA, v. n. 4. Säges om skor, som ej
sluta väl till vid hälen, ulan skilja sig något ifrån
foten, för hvart steg man lar, hvarigenom större
eller mindre öppning uppkommer emellan foten
och skon baktill. Skon, galoschen g-r. —
Glappande, n. 4. o. Glappning. f. 2.
GLAPPRUM, n. 8. Den mån, som en sko är
större än foten.
GLAS, n. 8. 4) (ulan plur.) Ett hårdt,
genomskinligt, sprödl, i valten, sprit samt de flesta
syror och sallblandningar olösligt ämne, som
uppkommer genom en förening af kiselsand rned
pottaska. soda, träaska, krita eller koksalt, da begge
ingredienserna, i behörigt förhållande till
hvarandra, sammansmältas vid häftig eld. G. är
antingen grönt, halfhvitl, helhvill eller färgadi.
Blåsa g., se Blåsa, 3. Slipa g. Smälta till q.
(Ordspr.) Lycka och g. gå snart i kras, lycknn
är ostadig. Har sammansättningarna Taflel-,
Kristall-, Flinl-, Butelj-, Fönster-, Kron-, Krit-,
Blyglas, m. fl. — 2) Pjes, större eller mindre, af
detta ämne, beredd för något särskilt ändamål.
Sälla en lafla i g. och ram. Sälla g. t en
vagn, i fönster. G. på speglar, på ur, o. s. v.
Ingår för denna bem. i sammansättningarna:
Fönster-, Spegel-, Ur-, Ögonglas, m. fl. — 3)
Mindre kärl af detta ämne all dricka ur,
antingen med eller utan fot. Stort, litet g. Ell tomt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
