Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Glastråd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612
G LA
GLI
GLASTRÅD, m. 2. Hårfin, spunnen tråd af
glas.
GLASTYG. n. 3. Glänsande, sidenarladt tyg,
väfdt af glastrådar.
GLASTÅNG, f. 3. pl. — tänger. Tång, som
begagnas af glasarbetare.
GLASTÅRAR, m. 2. pl. (fys.) Se Balaviska
tårar.
GLASUGN, m. 2. Ugn, hvari glaset smältes
vid ett glasbruk.
GLASUR, glasy’r, f. 3. Glaslikt eller också
endast glänsande öfverdrag af ett ämne på etl
föremål (t. ex. på lerkärl, tänderna, o. s. v.), [-syr.]
GLASVÄTSKA, f. 4. (anat.) En med tunna,
klara hinnor genomväfd, genomskinlig vätska, som
fyller ögats större rymd bakom kristall-linsen,
emellan denna och näthinnan.
GLASÖGA, f. 4. pl. — ögon. 1) KonstgjordJ
öga af glas, insatt i stället för del naturliga, då
delta af någon orsak utfallit. — 2) Naturligt öga,
som har ett glasartadt utseende.
GLASÖGI), glåsö ggd, a. 2. Säges om person
ell. häst, hvars ögon hafva ett glasartadt utseende.
GLASÖGON, n. 4. pl. Slipade glas, som,
infattade i bågar, sältas för ögonen, för all
derme-dclst stärka synförmågan. Etl par g. — Ss.
G-sfodral.
GLASÖGONSKAJMAN,–––––––kåjmann, m. 3.
En art krokodil. 10 fot lång, gröngrå, med mörka
gördlar. Crocodilus sclerops.
GLASÖGONSORM, m. 2. Etl slags ostindisk
orm, 3 till 4 alnar lång, brungul, under hvil,
med en brun, glasögonlik teckning på halsen;
hufvudet beläckl med sköldlika fjäll i fyra
tvärrader; ytterst giftig; dyrkas af Malabarcrna.
Vi-pera Naja. Kallas äfv. Naja.
GLASÖRT, f. 3. Se Sodaört.
• GLATT, a. i. 1) Jcmn, slät, glänsande och
hal. G. is, hud, yla. Poleradi elfenben dr g.
(Fig.) G-a ord. sc Hala ord (under Hal). — 2)
(sjöt.) Gifva etl g. lag, afskjula ena sidans af ett
Örlogsfartyg alla kanoner på en gång.
GLATT, adv. (fam., mindre brukl.) Helt och
hållet, rasibus. Allt dr g. borlsopadl.
GLATTA, v. a. 4. Se Gldtla.
GL/S.TTHET, f. 3. Egenskapen att vara glatt.
GLATTPIL, f. 2. Ett mindre trädslag,
utmärkt för sin vackra växt, och hvars bark blifvit
begagnad som surrogat för kinabark. Salix
amyg-dalinus.
GLAUBERSALT, glåub’rsålll, n. 3.
Svafvcl-syradt natron, hvilket fås, såsom biprodukt, vid
flera kemiska operationer, och begagnas i
läkekonsten såsom ett lindrigt och kylande
laxer-mcdel.
GLES, a. 2. 1) Ej lätt sammanslående. G.
säd, skog. G-l hår, skägg. G-a träd. —
Motsats: Tät. — 2) (om sammanhängande kroppar)
Tätt uppfylld af små håligbeler, ej tät. En g.
kropp- G. väf. — Motsats: Tät. — Syn. Porös.
GLESHET, f. 3. Egenskapen att vara gles.
— Motsats: Täthet. — Syn. (för bem. 2)
Poro-sitel.
GLESNA, v. n. 1. Blifva gles. Håret g-r,
när man blir gammal. — Glesnande, n. 4.
GLEST, adv. Ej tält, med långa mellanrum.
Träden stå g.
GLESTÄND, a. 2. Som har glesa länder.
GLETE, n. o. m. sing. Se Silfverglilt.
GLETSCHER, gläTtsch’r, s. (t.) Sc Glacicr.
GLI. n. 4. 1) Liten fiskungc. — 2)
(kollektivt) Småfisk, som endast begagnak till bete.
GLIDA, v. n. 3. (Impf. Gled. Sup. Glidit.)
4) Sakta röras nedåt på en glatt, sluttande yta.
Man ’4iger vanligen Glida néd, utförc, t. ex.:
Luta ej på bordet: pennknifven g-der då ned.
— 2) a) Sakta röras framåt öfver en yla. Båten
g-der öfver den spegelklara sjön. Skyarne g.
öfver den klara himmelen. — b) Smyga. Han
gled undan som en skugga. — Glidande,
n. 4.
GLIHÅF, m. 2. pl. — håfvar. (fisk.) Håf
med mycket fina maskor, till fångande af gli.
GLIMMA, v. n. 4. Blänka, glänsa (egenlL
som glimmer). De förgyllda tornspelsarne g. i
(mot) solen. (Ordspr.) Del är ieke allt guld,
som g-r, det yttre skenet bedrager ofta. — Syn.
Se Lysa. — Glimmande, n. 4.
GLIMMER, m. sing. (mineral.) Benämning på
flera till det yttre ganska lika, men till kemisk
sammansättning ganska olika mineralier, dock ajla
med starkt metalliskt skimmer och alla
innehållande flusspalsyra med vatten. Arter deraf äro
Marienglas och Kattguld. — Sr. G-blan dad.
GLIM MER JORD, f. sing. Se Glimmersand.
GLIMMERKALK, m. sing. (mineral.) Ett
slags kalk rned inblandad glimmer.
GLIMMERMERGEL, m. sing. (mineral.) Ett
slags mergel rned inblandad glimmer.
GLIMMERSAND, m. sing. Sand, med
inblandade glimmerkorn, sorn begagnas till strösand.
GLIMMERSKIFFER, m. sing. (mineral.)
Bergart. beslående af qvarz med glimmer och af
skif-rig textur. Kallas äfv. Granitin, Talkskifler,
Prp-cller Slällsten.
GLIMRA, v. n. 4. Se Glimma. —
Glimrande, n. 4.
GLIMRIG. a. 2. Som skimrar likt glimmer.
GLIMT, m. 2. En hastigt framlysande ocb
åter försvinnande sol- eller ljusstråle. F* ha i
dag ej fåll se en g. af solen. — Bildar
sammansättningarna Solglimt, Ljusglimt.
GLIMTA, v. n. 4. G. ell. G. fram, hastigt
framlysa och åter försvinna. Solen g-r fram
mellan molnen. — Syn. Se Lysa. —
Glimtande, n. 4
GLINDER, glfnndr, n. 3. (fisk.) Metredskap,
beslående i elt litet blankt lennslycke, formadt
till figur af en fisk, med tofs och krok i nedra
ändan, hvarmed man vintertiden metar i vakar,
på isen.
GLINDRA, v. n. 4. Blänka med ett lifligt,
omvexlande, hastigt försvinnande och
återkommande sken, liksom glindrel i vattnet, då man rnetar
dermed. Daggdroppen g-r i blommans kalk
emol solen. Vattenytan i en af vinden lätt
krusad sjö g-r mol solen. — Syn. Sc Lysa. —
Glin d rande, n. 4.
GL1P, m. 2. (fisk.) Sc Draghåf.
GLIS, f. sing. (bot., prov.) Sc Vildpersilja.
GLISEBLAD, n. 3. pl. (bot., prov.) Se
Liljekonvalje.
GLITT, sc Glele.
GLITTER, n. sing. 4) Hvarjehanda små
blänkande grannlåter af guld-, silfver eller
messings-bleck. — 2) (fig.) Grannlåter i tal, skrift.
GLITTERGULD, n. sing. Se Flillerguld.
GLITTERSAND, m. sing. Se Glimmersand.
GLITTERVERK, n. 5. 4) Grannlålsarbete af
glitter. — 2) Se Gliller, 2.
GLITTRA, v. n. 4. Blänka såsom gliller (se
d. o. 4), med tätt omvexlande, lifligt och rörligt
återsken. Vågorna g. i solen. — Syn. Sc Lysa.
— Glittrande, n. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
