- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
614

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Glädje ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

614

GLÄ

GLÖ

nästan adjektivt, t. ex.: En g. nyhet. — Syn.
Fröjdas, Fröjda sig, Fägna sig, Vara, blifva glad.

GLÄDJE, m. sing. (enligt somliga f.) Nöje
öfver ett erhållet godt eller af ett undgånget ondt.
Känna, erfara g. öfver något. Vara utom sig
af g. Göra något med g„ gerna. Hafva g. af
sina barn, se dem välartade och lyckliga.
Hafva sin g. af, finna g. i något, erfara glädje af,
lycka om något. (Fam.) G-n står högt upp i
taket, alla i huset äro lifvade af den innerligaste
glädje. — Syn. Fröjd, Fägnad, Nöje. Jubel,
Gamman, Tillfredsställelse, Förnöjelse, Hugnad.

GLÄDJEBETYGELSE, f. 3. Händelsen,
omständigheten, att man betygar sin glädje Öfver
något. — Syn. Fröjdebetygelsc.

GLÄDJEDAG, m. 2. Dag, då man har
anledning att glädja sig. — Syn. Fröjdedag.

GLÄDJEDRUCKEN, a. 2. neutr. — et. (i högre
stil) Intagen af den lifligastc glädje.

GLÄDJEELD, m. 2. Eld eller fyrverkeri, som
afbrännes, för att betyga sin glädje öfver någon
lycklig händelse.

GLÄDJEFATTIG, a. 2. Som erbjuder,
bringar föga glädje. Ell g-t lif.

GLÄDJEFEST, m. 3. Fest, tillställd, för att
på ett högtidligt sätt betyga sin glädje öfver
någon lycklig händelse. — Syn. Fröjdefest.

GLÄDJEFLICKA, f. 4. Se Sköka.

GLÄDJEFULL, a. 2. i) (om person) Lifvad
af stor glädje. — 2) (om sak) Sorn medför, ger
anledning till mycken glädje. En g. händelse.
— Syn. Fröjdcfull, Glädjerik, Glädjande,
Hugnande, Hugnelig, Hugncsam.

GLÄDJEFULLT, adv. Mcd mycken glädje. —
Syn. Fröjdefullt.

GLÄDJEHÖGTID, m. 3. Se Glädjefest.

GLÄDJELÖS, a. 2. Som saknar glädje. Etl
g-l lif. — Syn. Glädjetom, Glädjefatlig.

GLÄDJEMÅLTID, m. 3. Måltid, tillställd, för
alt betyga sin glädje öfver någon lycklig händelse.

GLÄDJEOFFER. n. S. (hos Judarna) Offer,
sorn anställdes till följe af någon lycklig händelse.

GLÄDJERIK, a. 2. Se Glädjefull,*. — Syn.
Fröjderi k.

GLÄDJEROP, n. 5. Rop, hvarigenom man
uttrycker sin glädje öfver något. — Syn.
Fröjderop.

GLÄDJESKOTT, n. 8. Skott, som aflossas,
för alt betyga sin glädje öfver någon lycklig
händelse. — Syn. Fröjdcskott.

GLÄDJESPRÅNG, n. 3. Språng, hvarigenom
menniska eller djur uttrycker sin glädje. — Syn.
Fröjdesprång.

GUDJESTRÅLANDE, a. 4. (i högre stil)
Som röjer högsta glädje. Se g- ut. Eli g-
an-sigle.

GLÄDJESTÖRARE, m. S. En, som på något
sätt stör annans eller andras glädje.

GLÄDJESÅNG, m. 3. Säng, som uttrycker
glädje. — Syn. Fröjdesång.

GLÄDJETECKEN, n. 6. Tecken till glädje.
— Syn. Fröjdelecken.

GLÄDJETID, m. 3. Lycklig tid, då man har
anledning att glädjas. — Syn. Fröjdetid.

GLÄDJETOM, a. 2. Sc Glädjelös.

GLÄDJETRUMMA, f. 4. Trumslag, som till—
kännagifver. att en eldsvåda blifvit släckt. G-n går.

GLÄDJETÅR, rn. 2. Tår, gjuten af glädje.
Fälla g-ar.

GLÄDJEYRA, f. o. GLÄDJEYRSEL, m. sing.
Själstillstånd, då man är alldeles yr i hufvudel af,
ej vet till sig för glädje.

GLÄDTIG, a. 2. i) Af naluren böjd för
glädje. vanligtvis glad. En g. menniska. — Säges
äfv. om sak, t. ex.: Hafva ell g-l lynne. — Syn.
Se Glad, 4, b. — 2) För tillfället glad (bcm. 4, a).
Säges i denna bem. endast om sak. Hon var i
går vid ell myckel g-l lynne, i en g.
sinnesstämning. — Syn. Se Glad, 2, b.

GLÄDTIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
glädlig.

GLÄFS, gläffs, n. sing. 4) Små hundars
skällande. — 2) (lig. fam.) Smått ovelt.

GLÄFSA, glä’ffsa, v. n. 2. 4) Skälla. Säges
om små hundar. — 2) (lig. fam.) Vara smålt
ovettig på någon. G. ur sig något, komma fram
mcd något smädligt, förnärmande.

GLÄNSA, v. n. 2. Kasta starkt sken ifrån
sig, såsom blanka, polerade ytor. De blanka
vapnen g-ste i solen. (Fig.) Hennes ögon g-sle
af fröjd, hade etl y tterst lifligt uti ryck. — Syn.
Se Lysa. — Part. prcs. G-nde brukas nästan
adjektivt, t. ex.: G. yla, g. ögon. —
Glänsande, n. 4.

GLÄNT, s. sing. oböjl. (fam.) Brukas endast
i uttrycket På g., en smula öppen (orn dörrar,
portar), l. ex.: Dörren slod på g. Ställa
dörren, porten på g.

GLÄNTA, v. n. 4. (fam.) G. på en dörr,
öppna den helt litet.

GLÄTTA, v. a. 4. Göra glatt. — Syn.
Polera. — Glättande, n. 4. o. Glällning, f. 2.

GLÄTTARE, m. 5. (tekn.) Ett slags härdadi
stålverktyg. likt en Rifål (se d. o.) och begagnadt.
för att invändigt polera hål, som blifvit upprymda
med rifålar, men ännu äro något ojemna efter
dessa.

GLÄTTHOLS, n. 3. eller GLÄTT-TRÄ, n. 4.
Ett glatt stycke trä, hvarmed klackar, ränder och
sulor på skodon glättas. — Skrifves äfven (enligt
tyskan) Glältholz.

GLÄTTSTEN, m. 2. Tjockt, halfrundt, ofvan
något intryckt stycke glas, hvanned stärkt linne
glättas.

GLÄTTSTÅL, n. S. Se Polerslål.

GLÖD, m. sing. kollektivt. 4) Glödande kol.
Raka fram g-en efter en brasa i en kakelugn.
Steka på g. (Fig.) Slå som på g., bctinna sig
i en ytterst farlig eller brydsain belägenhet inför
någon, som man fruktar. — 2) Brukas i lig. mening,
för alt uttrycka häftighet, våldsamheten af en
passion, o. s. v. Delta förmådde ej afkyla g-en
af hans kärlek.

GLÖDA, v. n. 2. 4) Lysa mcd ell hvilt eller
rödt sken. Säges om starkt upphettade kroppar.
Ell vedträ, ell jern, som g-der i elden. — 2)
(lig.) Vara i högsta grad uppeldad af någon känsla
eller passion. G. af kärlek, hal, hänförelse för
cn idé. — Syn. Brinna. — Part. prcs. G-nde
brukas ofta nästan adjektivt, t. ex.: Eli g. kol.
(Fig.) G. nil, kärlek.

GLÖDBAKAD, a. 2. Gräddad på glöd. G-l
bröd.

GLÖDELD, m. 2. Eld af glödande kol.

GLÖDFAT, n. S. Se Fyrfat.

GLÖDGA, glö’ddga, v. a. 4. 4) Göra
glödande. G. ell jern. — Man säger i samma mening
äfv. G. upp. — 2) G. brännvin, cflcr dess
till-blandning mcd socker eller sirap och
hvarjehan-da kryddor antända del, då del blir mildare till
smaken, sedan en del af dess sprithalliga
beståndsdelar afbrunnit. G. vin, efter dess lill—
blandning mcd socker, kry ddor och äggula
uppvärma del till kokhetla. — Pari. pass. G-d nyttjas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0624.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free