Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Glödgning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLÖ
GNA
618
nästan adjektivt i uttrycken: G-de kulor, g-dl
vin, brännvin. — Glödgande, n. 4.
GLÖDGNING, f. 2. 1) En kropps
upphettande till den grad, att han lyser med ett rödt
(Röd-glödgning) eller hvilt (Hvilglödgning) sken.
GLÖDGUGN, glö’ddgünngn, m. 2. 4)
(metall-arb.) Ugn, som hettas med kol. — 2) Mellersta
afdelningcn i cn porslinsugn.
GLÖDGUS, glö’ddguss, m. 2. (fam. skämtv.)
Glödgadl vin eller brännvin.
GLÖDHET, a. 2. 4) Säges‘om en kropp, som
är så het, att den glöder. — 2) (fig.) Ytterst het.
Luflen är g. i dag.
GLÖDHETTA, 1. sing. Så stark hetta, att
kroppar, som utsättas derför, blifva deraf glödande.
GLÖDKAKA, f. 4. Kaka, gräddad på glöd.
GLÖDNING, f. 2. En kropps tillstånd, då
den är upphettad till den grad, alt han glöder.
GLÖDPANNA, f. 4. 4) Se Fyrfat. — 2)
(myntv.) Panna, hvari silfver och guld glödgas.
GLÖDRAKA, f. 4. Raka, hvarmed elden
rakas ut ur en eldad ugn.
GLÖDSKYFFEL, m. 2. pl. — skyfflar.
Skyffel, hvarmed glöden efter en brasa i kakelugn
eller spisel uppskjutes ifrån öppningen.
GLÖDSPAN, m. sing. kollektivt. Se Sinder,
Hammar slagg.
GLÖDTÄCKARE, m. S. Redskap af koppar
eller jern, i form af elt vidt, platt lock, som på
aftonen lägges öfver glöden i en eldstad, för att
bibehålla dem öfver natten.
GLÖDUGN, se Glödgugn.
GLÖDVAX, n. 5. (tekn.) Ett slags
tillblandning af vax, spanskgröna, alun eller borax,
hvar-uti pjeser, som man vid förgyllning vill gifva
rödaklig färg, doppas, genast efter det qvicksilfret
blifvit afrökt.
GLÖDVAXNING, f. 2. (tekn.) Doppning i
glödvax. Jfr. föreg. ord.
GLÖMMA, v. a. 2. 4) Förlora minnet af
något. G., hvad man lärl. Del g-mer jag
aldrig. Ni g-mer, atl han är er välgörare.
G., hvem man är, yttra större anspråk, än
bvar-lill ens samhällsställning berättigar. Ni g-mer,
hvem jag är, ni bemöter mig ej med dcn
aktning, ni är mig skyldig. (Ordspr.) Hvad som
är gömdt, är icke g-mdt, sägcs, när man vill
låta förstå, alt man väl har något’ i minne för
framtiden, ehuru det för närvarande är
uppskjutet, fördröjdt. G. af, börl, ute, se Af glömma,
&c. — Syn. Afglömma, Bortglömma,
Uteglöm-ma, Förgäta. — 2) Af brist på uppmärksamhet
lemna något qvar efter sig på ett ställe. Han
har g-ml sina handskar, sin hall, käpp. Man
säger äfv. i samma mening G. éfler sig, qvar. —
Syn. Qvarglömma. — 3) Uraktlåta att omtala
något i skrift eller tal. Ni har g-ml den boken
i er katalog. Han g-de all omnämna del, när
jag sist talade vid honom. — 4) Försumma.
G. omsorgen om sin lycka. G. all skrifva lill
någon. Jag har ingenting g-ml, för all
öfver-lala honom. — Syn. Försumma, Åsidosätta,
Uraktlåta. Underlåta. — 3) Brista i uppfyllandet af
pHgt, förbindelse. G. sina pligter. G. den
akl-ning, man är någon skyldig. — 6) Ej bibehålla
känslan af tacksamhet för något. Han har g-ml
alll, hvad jag gjort för honom. — 7) Icke mera
vara förtörnad, vredgad öfver något. Ovänner
böra förlikas och g. del framfarna. G. cn
oförrätt. — 8) (med person till objekt)
Försum-nia ens sällskap eller fördelar, icke tänka på
honom, icke göra honom godt, då man kan. Sedan
han blifvit förnäm, g-mer han slägl och
vänner. Många hafva blifvit ihågkomne med
nå-dclecken, men er har man g-ml. Han har
g-ml mig i sill testamente. G-m mig icke.
G. sin nästa. G-m ej bort mig, kom snart
igen; besök mig snart. — Syn. Försumma,
Förbigå. — G. sig, v. r. 4) Brista i hvad man är
skyldig sig sjelf eller andra. Hon har g-ml sig
ända derhän, atl slå sin betjenl Ni g-mer
er, då ni tilltalar mig på ett så ohö/ligl sätt.
— 2) Försumma sina fördelar; icke begagna sig
af tillfället. Han g-mer sig icke, när del är
något all förljena. — S) G. sig qvar, längre,
än man ärnat, dröja qvar på ett ställe, der man
finner sig väl.
GLÖMSK, a. 2. 4) Som har dåligt minne.
Han är myckel g. — 2) Som glömt, hvad man
bort komma ihåg; som försummar någon eller
något. G. af sina pligter, af sill löfte, af sina
vänner.
GLÖMSKA, f. sing. 4) Omständigheten,
förhållandet, att minnet af person eller sak förloras.
Falla i g., blifva glömd. Begrafva något i
evig g., göra, att något för alltid blir glömdt.
Var ej ond på mig, för del jag ej kom: det
var en g. af mig. G. af oförrätter,
omständigheten, att man ej längre är förtörnad på den,
som tillfogat dem. G. af sina pligter, deras
försummande. G. af sig sjelf: a) ikislande i
hvad man är skyldig sig sjelf eller andra. — b)
Försummande af egna fördelar; afslåcnde från
rättigheter. (Myt.) G-ns flod, floden Lclhe i
underjorden. hvarur de dödes skuggor måste dricka,
för alt glömma allt af sin jordiska tillvaro. —
Syn. Förgätenhet. — 2) Omständigheten, att en
person ofla glömmer, hvad han bör göra. Del
är en trogen tjenare, men hans g. är ofla
ganska besvärlig.
GLÖMSKHET, f. 3. (mindre brukl.) Svagt
minne.
GNABB, n. sing. Liten, obetydlig tvist
emellan vänner eller älskande, och som ej åtföljes af
hal, bitterhet, fiendskap. — Har
sammansättningarna: Vänskapsgnabb, Kärleksgnabb.
GNABBAS, v. d. 4. Småträta (ulan bitterhet).
Jfr. Gnabb.
GNAG, n. sing. (fam.) 4) Se Gnagande. —
2) Något, som är alt gnaga på. — 3) (fig.) a)
Snålhet, snikenhet. — b) Se Gnat.
GNAGA, v. a. o. n. 2. 1) Genom idkeligt
bitande småningom afskilja små delar ifrån ytan
af en sak. G. ell ben, på ell ben. (Fig. fam.)
Gifva någon ell ben atl g. på, gifva någon en
sysselsättning, syssla, hvaraf han kan hafva någon
inkomst; äfv. visa honom någon obetydlig ynnest,
för att blifva af med honom; äfv. skaffa honom
något bryderi, någon ledsamhcl på halsen, så att
han icke får tid att tänka på att göra skada.
G. af, bårl, s&nder, se Afgnaga, Jec. — 2) (fig.)
a) Oroa, plåga (sinnet, samvetet, o. s. v.). Sorgen
g-ger sinnet. Bekymren g. honom. Ångern
g-ger hans samvete — Syn. Agga, Fräla. —
b)° Säges om personer, som bidraga alt göra ända
på en annans förmögenhet. Den advokaten g-ger
sina klienter ända lill benen. — c) G. på,
ständigt hafva något att anmärka på person eller
sak. — d) G. på något, sniket söka göra sig
vinst deraf. — Part. akt. G-nde brukas
stundom nästan adjektivt, t. ex.: Eli g. samvete,
ondt samvete, som aldrig lemnar ro.
GNAGANDE, n. 4. Handlingen, då man
gnager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
