Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gnagare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616
GNA
GNÄ
GNAGARE, in. 5. En, som gnager. Brukas
nästan endast i nal. hist., om djur, tillhörande
4:de ordningen af Däggdjuren eller dem, som
sakna hörntänder, men deremot hafva två långa,
hvassa framtänder, såsom t. ex. råttorna.
GNAGN1NG. f. 2. Sc Gnagande.
GNAT, n. sing. Ständigt grälande på någon
för småsaker.
GNATA, v. n. 4. Ständigt gräla på någon
för småsaker.
GNATARE, m. 5. Gnatig menniska.
GNATIG, a. 2. Som har det felet att gnata
på allt.
GNATIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
gnatig.
GNED. n. sing. (pop.) Gnidande, filande på
fiol. Förekommer numera sällan, utom i det fig.
uttrycket: Del är all lid samma g., alltid ett
och samma. — Syn. Trall.
GNEIS. gnajjs, m. sing. (mineral.) Slenart,
som innehåller en blandning af qvarts, fällspat
och glimmcr.
GNET, f. 3. pl. — Iter. Lusägg.
GNETA, v. n. 4. (fam.) Skrifva allt för tätt
och fint. — Gnelande, n. 4.
GNETIG, a. 2. 4) Fuli med gnctler. — 2)
(fam.) G. stil, allt för fin och hopträngd, samt
derigenom svårläslig.
GNETIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
gne-tig. Säges endast om handstil.
GNIDA, v. a. 3. (Impf. Gned.) Stryka något
fram och åter öfver ytan af ett föremål, under
det man mer eller mindre trycker derpå. G.
slarkt, sakta, med handen. Hjorten g-der sina
horn emot träden. Man gned hans arm med
balsam, olja. Brukas äfv. reflcxivt, t. ex.:
Alle-tcrne gnedo sig med olja, innan de började
kampen. — Neutralt säges G. pä något, t. cx.:
G. på fiol, familiertoch föraktligt uttryck i st. f.:
spela på fiol. (Fig.) G. alltid på samma sträng,
alltid hafva clt och samma alt säga, sjunga
samma visa, föra samma låt. G. på slyfvern, äfv.
g. och skafva eller blott g., vara mycket snål,
nidsk (ullrycket härleder sig ifrån myntskafning).
— G. af, bort, in, sönder, till, upp. ut, sc
Afgnida, m. fl. G. fäst, genom gnidning fästa.
(Fig. fam.) G. ihop, genom snålhet hopsamla. —
Syn. Frottera.
GNIDANDE, n. 4. 4) Handlingen, då man
gnider; händelsen, omständigheten, att något
gni-des. — 2) G. på fiol, säges föraktligt i st. f.:
spelande på fiol. — 3) Se Gnideri.
GNIDARAKTIG, a. 2. (fam.) 4) Fallen för
snålhet. — 2) Som röjer, ulvisar snålhet. Ell g-1
beteende. — Gnidarakligl, adv.
GN1DARE, m. 5. (fam.) Snål, girig
menniska. — Betyder ursprungligen en, sorn skafver
mynt. — Syn. Se Girigbuk.
GNIDBLECK, n. 3. (tekn.) Bleck, som,
an-bringadt till skydd för något, cmollager
gnidnin-gcn af någon nära varande pjes.
GNTDBOLL, m. 2. (tekn.) Boll, som användes
alt gnida med.
GNIDDYNA, f. 4. Liten dyna, som användes
vid gnidning.
GNIDERI, n. 3. Förhållandet,
omständigheten. alt man gnider på styfvern. — Syn. Se
Snålhet
GNIDLAPP, m. 2. Lapp, som begagnas vid
gnidning.
GNIDNING. f. 2. Se Gnidande.
GNIDSTEN, m. 2. Se Glättslen.
GNISSLA, v. n. 4. (af Gnida) Gifvaett
skärande, hvasst ljud, såsom då tvenne hårda ytor
våldsamt gnidas emot hvarandra. Dörren g-r på
sina hakar. Vagnshjulen g., då. de äro
osmorda. Snön g-r under folierna, ger i sträng
vinter ett knarrande, skärande ljud, då man går på
bårdt tillnölt väg. Impersonclt säges äfv.: Han
skär länderna, så all del g-r i dem. G. med
länderna, skära tänderna så hårdt, alt de gifva
clt gnisslande ljud. — Gnisslande, n. 4. o.
Gn is slin g, f. 2.
GNISTA, f. 4. 4) Helt liten eldpartikel, hvilken
far ut ifrån något, som brinner eller glöder. Man
säger äfv. Eldgnista. — 2) (fig.) Säges, för att
uttrycka någol helt litet. En g. hopp. Han
har icke minsta g. vett.
GNISTELD, m. 2. (fyrv.) Sådan slags eld,
då satsen under förbränningen ulkastar vissa
partiklar glödande eller brinnande.
GNISTRA, v. n. 4. Kasta gnistor. Elden
g-r. — Brukas ofta impcrsonelt, t. ex.: Hvad
del g-r starkt ur skorstenen! hvad det far
mycket gnistor &c.! (Fig.) Del g-r för ögonen.
jag tycker mig se gnistor fara framför ögonen.
Han fick ell slag i ansiglet, så all del g-de för
ögonen. — Gnistrande, n. 4.
GNISTRIG, a. 2. (mineral.) G. i brottet,
säges om cn stenart, som i brottet visar små
lysande punkter, liknande eldgnistor. —
Gnislrig-hel. f. 3.
GNO, v. a. 2. Se Gnugga. — V. n. (pop. o.
fam.) Löpa, springa. G. af. löpa bort.
GNOLA, v. n. 4. (fam.) Sjunga mellan
tänderna och utan att tydligt artikulera orden. G.
på en visa. — Gnolande, n. 4.
GNOM, gnåm, m. 3. (gr. Gnomä) 4)
Tänke-språk. — 2) Jord- eller bergande.
GNOMON, gnömånn, m. 3. (gr.) Solvisare,
limsten.
GNOMONIK, gnomånfk, f. 3. Konsten alt
göra solvisare.
GNU, m. 3. Idislande djur af Anlilopslägtet,
lik cn häst till kroppsformen, 4 fot hög, brun,
med svart och hvit man, hästsvans och runda
horn. Finnes kring Cap. Anlilope Gnu.
GNUGGA, v. a. 4. Med händerna hastigt
föra en del af ett mjukt föremål fram och
tillbaka mot en annan del deraf. G. en näsduk. G.
bort, ur, på detta sätt borttaga, befria från, t.
ex.: G. orenligheten ur cn näsduk. G. ögonen,
g. sig i ögonen, föra fingren af och an öfver de
tillslutna ögonen.
GNUGGANDE, n. 4. o. GNUGGNING, f. 2.
Handlingen, då man gnuggar; händelsen,
omständigheten, att något gnuggas.
GNY, n. sing. Slarkt, men doft buller, som
höres på någol afstånd. G. af vapen, af folk på
galan, af cn (lod, af ell hus. som faller. —
Bildar sammansältningen Vapengny. — Syn. Se
Buller. 4.
GNY, v. n. 2. På något afstånd göra ett
starkt, men oredigt och af flera smärre ljud
sammansatt buller. — Syn. Bullra, Dåna, Braka.
GNÄGGA, v. a. 4. Säges om det starka läte,
som hästar låta höra, anlingcn såsom uttryck af
välbefinnande, eller när dc få se andra hästar.
G. ål någon, någol, säges om cn häst, som
gnäggar, då han får sc någon eller något. G.
efler, gnägga, då någon aflägsnar sig; äfven af
längtan efter någon eller något. —
Gnüggan-de, n. 4. o. Gnäggning. f. 2.
GNÄLL, n. sing. Sc Gnällande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
