- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
622

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Grammatikus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

622

GRA

GRA

GRAMMATIKUS, - ålikuss, ell.
GRAMMATIKER, - alick’r, m. 3. (hos Greker och Romare)
Språklärd, som förklarade och bedömde äldre
skriftställare.

GRAMMATIST, –li sst, m. 3. (hos Greker
och Romare) Lärare i grammatik.

GRAMSE, gråmmse, a. oböjl. (fam.) Hysa
ovilja för någon. Vara g. på någon.

GRAN, grann, n. 5. (lat. Granum, korn) 1)
Liten medicinalvigt = %0 skrupel. — 2) (vid
bestämmandet af guldets finhet) = /I7 karat. —
3) (vid beräknandet af silfrels finhet) = lod.
— G rån är ett numera föråldradt skrifsält, men
brukas ännu af många för plural.

GRAN (a långt), f. 2. 1) Allmänt bekant
barrträd med artförändringarna Slok-, Går-,
Häng-och Myrgran. Pinus abies. — 2) Brukas
kollektivt allmänt i st. f. Granträd (plur.), Granskog ell.
Granved, och är då oböjligt. — Ss. G-barr,
-buske, -kotte, -lund, -skog, -trä,
-träd, -ved, m. fl.

GRANADILL, –fil, f. 3. Se
Passionsblomma.

GRANADÖR, –ö’r, se Grenadier.

GRANAT, - åt, m. 3. 4) Ädelsten af
Silika-tcrnes slägte. Har flera arter, till hvilka äfven
Hyacinten hör. Orientalisk g., sc Karbunkel.
Böhmisk g., se Pyrop. — 2) Se Granaläple. —
3) (artil.) Ihålig, med krut fylld jernkula, som,
påtänd, springer sönder, lik en bomb, men
mindre. Sc f. ö. Hand-, Spräng- och Brandgranat.
— 4) (fyrv.) Liten ihålig kula, lik en lustkula,
men innehållande endast kornpulver till fyllning,
hvilket genom kulans sönderspringande i luften
åstadkommer en knall.

GRANATBUSKE, m. 2. pl. — buskar.
Busk-växt af samma slägte som Granatäpleträdct, med
lika vackra blommor, men ganska små frukter.
Punica nana.

GRANATHAGEL, - åthåg’l, n. 5. pl. (krigsk.)
Flera laddade handgranater (vanligen 45), inlagda
i en träkula, öfverdragen med väf, som afskjules
ur cn mörsare.

GRANATKANON, -åt-ön, m. 3. Kanon,
hvarmed granater (bem. 3) kastas.

GRANATKULA, f. 4. (artil.) Träkula, hvari
granathagel (se d. o.) inläggas.

GRANATKÄRNA, f. 4. Kärna af ett
granat-äple.

GRANATPÄSE, m. 2. pl. — påsar, (artil.) Påse,
omslutande en med handgranater fylld träkula.
Jfr. Granathagel.

GRANATTRÄD, n. 5. Se Granatäplelräd.

GRANATÄPLE, n. 4. Den utanpå röda,
inuti gula, behagligt syrliga frukten af
Granatäpleträdct, med många purpurblå kärnor.

GRANATÄPLETRÄD, n. 5. Fruktträd af
klassen Rundblornmige, med glänsande löf, vackra,
bjertröda blommor och läcker frukt (Granat eller
Granatäple), inhemskt i norra Afrika, allmänt
odladl i österländerna och södra Europa. Punica
Granatum.

GRANBACKE, m. 2. pl. — ar. Backe,
beväxt med gran.

GRAND, grannd, m. 3. (af lat. Grandis, stor)
Titel, som tillkommer personer af den spanska
högadeln.

GRAND, n. 5. 4) Ganska liten partikel af
materien (t. cx. ett stoftkorn, ett damkorn, o. s. v.).
Han har fått cll g. i ögal. (Ordspr.) Sc g-el i
sin broders öga, &c., sc Bjelke, 4. — Bildar
sammansättningen Solgrand. — Syn. Atom,
Stoft

korn. — 2) Säges fig., för alt beteckna något
ganska litet, och brukas då äfven som maskulin.
Han scr intet g., icke det ringaste. Gif mig
litet g. ell. en liten g., något litet. Han gör
aldrig Guds skapade g., icke det ringasic. —
Syn. Smula.

GRANDA, v. n. 4. (utialas i dagligt tal:
granna) 4) (af Grand) Utgöra en bristande, helt
liten skilnad. Del är bloll helt litet, som g-r.
— 2) (af gamla ordet Granda, skada) Förorsaka
misshag, förtreta. Jag vet icke, hvad som g-r,
hvad som är åt honom (henne). Del är litet
som g-r, han (hon) blir ond öfver ingenting. —
I begge bem. tillhör ordet hvardagsspråket.

GRANDIOS, –ös, a. 2. (ilal. Grandioso)
Storartad.

GRANGRÄS, n. 5. (bot.) En art Fräken.
EquisPtum syhaticum. Kallas äfv. Hästgröning.

GRANIT, -it, m. 3. (af lat. Granum. korn)
Bergart, bestående hufvudsakligast af fältspat,
qvarts och glimmer, hvilka i kornformigt
kristal-liniska sammanfogningar äro blandade med
hvarandra så, att fältspatcn utgör största delen,
glim-mern den minsta. Har många, till utseendet
ganska skiljaktiga arter, såsom Orientalisk g.,
Skriftgranil, m. fl. Kallas äfv. Gråberg, Gråsten.
— Ss. G-arlad, -berg, -klippa,
-monument, m. fl.

GRANKÅDA, f. 4. Kåda, som granträdet
utsipprar.

GRANN, a. 2. nculr. grant. 4)
(ursprungligen) Små, fin. Elt nät med g-a maskor. G-nl
garn, fint. Groft och grant (substantivt), stort
och smått. — Brukas numera i denna bem. föga.
— 2) Noggrann, noga. Nyttjas äfv. i denna bem.
sällan, utom i det något föråldrade uttrycket:
Gifva g. akt. gifva noga akt. — 3) Sirlig. G.
som en brud, som en bondbrud. Han har
myckel g-nl hos sig. G-a ord, poetiskt eller
oratoriskt klingande. G. stil, ulmärkt vacker
handstil; säges äfven stundom om skrifsättet, den
inre stilen. — Anm. Ordet utvisar i denna bem.
samma bcgrepps-utveckling som Fin (jfr. d. o.).
— Syn. Präktig, Sirlig, Utstyrd, Ulstofferad,
Ståtlig.

GRANNE, m. 2. pl. grannar. Person, som
bor eller befinner sig nära intill någon. Del är
min g.: han bor i huset bredvid. / Killespelet
byta från sig ell kort till g-n. — Syn. Nabo.

GRANNELIGA eller GRANNELIGEN, adv.
(föråldr.) Noga; ganska väl.

GRANNFOLK, n. 5. Folk, som bor näst
intill ett annat.

GRANNFRU, f. 2. Fru, som är ens granne.

GRANNGNISTRIG, a. 2. Säges om jern, då
det i brottet visar fina, orediga korn, ej stora,
fjälliga eller kantiga.

GRANNGÅRD, m. 2. Gård, belägen nära
intill en annan.

GRANNHUSTRU, f. 2. pl. — hustrur. Hustru
i en granngård.

GRANNHÖRD, a. 2. (pop.) Som har fm
(Grann, bem. 4) hörsel.

GRANNLAGA, grånnlåga. a. oböjl. (utan
komparativ och superlativ) 4) (både om person och
sak) Mycket noggrann, ganska varsam,
samvetsgrann, sträng i sitt handlingssätt. Vara g. i
sina pliglers uppfyllande. Iakttaga g. diet.
Elt g. uppförande. Ej g. om medlen. Vara
g. i sina omdömen, i sin smak. — 2) (både
om person och sak) Som fordrar noggrann
uppmärksamhet; punktligt iakttagande af den aktning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0632.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free