Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gradation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRA
GRA
621
GRADATION, –UchöD, f. 3. Stigande,
tilltagande gradvis, steg för steg.
GRADBORR, m. 2. Ett slags borr, som vid
skrufmutlrars uppskärning, då gängorna skola vara
myckel djupa, användes efter förborren.
’ GRADBÅGE, m. 2. pl. — bågar. 1) Cirkel,
indelad i grader. — 2) (bergsbr.) Verktyg all mäta
lället af en gång.
GRADERA, v. a. 4. 4) Afdela i grader. G.
en cirkel, en termometer. — 2) (tekn.) Låta en
vätska, som skall afdunslas till kristallisation,
förut rinna öfver en af risqvistar flätad vägg, intill
dess att den genom sin afdunstning i luften får
så mycken koncentrering, att den lönar sig att
afdunsla. Äfven: för samma ändamål utsätta en
vätska för köld eller solhetta. —
Graderande, n. 4.
GRADERHUS, gradèrhüs, n. 8. Sc
Grader-vcrk.
G RADERING, f. 2. 4) Handlingen, då man
graderar (begge bem.). — 2) Sålunda verkställd
indelning i grader.
GRADERVATTEN, gradèrvålCn, n. 6.
Saltvatten, som graderas.
GRADERVERK, gradèrvä rrk, n. 8. (tekn.)
En af stolpar uppförd och med törnris ulfodrad
byggnad, der gradcring sker. Jfr. Gradera, 2.
GRADMÄTNING, f. 2. (vetensk.) Mätning af
afståndet emellan tvenne orter, som ligga under
samma meridian, och efter noggranna mätningar
på himmelcn hafva en eller flera graders nordlig
eller sydlig bredd.
GRADPASSERARE, m. 8. En, som passerar
graderna (se Grad, 5, b).
GRADRÖR, n. 6. Glasröret på cn
termometer eller barometer.
GRADSKALA, f. 4. Skala (se d. o.),
utvisande afmätta grader.
GRADSKIFVA, f. 4. (tekn.) Se Dclskifva.
GRADSTOCK, m. 2. Ett numera obrukligt
astronomiskt höjdmälningsinstrument.
GRADTAL, n. 8. Antal af grader.
GRADTALS, adv. Se Gradvis.
GRADUAL-DISPUTATION, - -
M-dissputa-tschén, f. 3. Disputation (se d. o.) för erhållande
af en akademisk grad (se Grad, 8, c).
GRADLERA, v. a. 4. Tilldela akademisk
grad (se Grad, 8. c). — Part. pass. G-d brukas
nästan adjeklivt och säges om den, som erhållit
en sådan värdighet.
GRADVIS, grådvfs, adv. I grader; grad för
grad, småningom, efterhand.
GRAF, f. 2. pl. — [var. (af Gräfva) 4) En
genom gräfning gjord fördjupning i jorden,
jemn-brcd, af större djup än Dike, och ansenligt lång,
i allmänhet för vattens afledande. Gräfva en g.
— Har sammansättningen Afloppsgraf. — 2)
Dylik gräfd fördjupning framför vallen lill ett
fältverk, cn fästning eller kring en befäst stad.
Uppkasta en g. — Jfr. Fäslningsgraf, Skansgraf,
Stads-graf. — 3) a) Djup uppkastad grop, hvari en död
menniska begrafvcs. Gräfva en g. för ell lik.
Bära en död lill g-vcn. Sänka ell lik ned i
g-vcn. Följa någon till g-ven, gä med i
liktåget, vid en persons begrafning. (Fig.) Följa
någon i g-ven, dö kort efter någon. Den
hemligheten följer honom i g-ven, är af ingen
eflcr-lefvande känd. Gå pä g-vens brädd, ej hafva
långt igen alt lefva. Lägga någon i g-vcn,
blifva orsak till ens död. Den sjukdomen ladc
honom i g-ven. På andra sidan om g-vcn, efter
döden. Ända till g-vcn, ända lill döden. — b)
Bygdt, muradt rum eller hus, der någon är
be-grafven. Chrisli g. Konungarnes g-var. —
Syn. Grifl. — c) Den fläck på marken,
hvarun-der någon ligger begrafven. Strö blommor pä
g-ven. Korset på Idas g.
GRAFAND, gråvånnd, f. 3. pl. — änder. Se
Brandgås.
GRÄFCHOR, se Grafkor.
GRAFGALLERI, gråvgallcri’, n. 3. (forlif.)
Ett slags täckt pålvcrk till sidoförsvar för en
fällverksgraf.
GRAFGÅS, f. S. pl. — gäss. Sc Brandgås.
GRAFHVALF, n. 8. Murad, hvälfd graf
(bem. 3). — Syn. Grifthvalf.
GRAFHÖG, m. 2. 4) Hög af uppkastad jord,
hvari fordom de döda begrofvos. — 2) Hög af
jord, uppkastad öfver en graf.
GRAFKOR, gråvkör, n. 8. Hvälfd
begraf-ningsplals i eller under en kyrka, eller på en
kyrkogård. — Syn. Griftekor, Grafhvalf,
Grifle-kammare. [- chor.]
GRAFKULLE, m. 2. pl. — kullar. Se Grafliög.
GRAFKUMMEL, n. 8. Benämning på ett
slags fornlemningar, bestående uti en stcnvård af
uppresta hällar med tak (öfverliggare), äfven af
sten, och som förmodas hafva af jotniska
(keltiska) folkstammar blifvit begagnade till griftplatser.
Kallas äfven Halfkorsgrafvar.
GRAFLAMPA, f. 4. Lampa, som brinner i
ett grafhvalf.
GRAFMEJSEL, m. 2. pl. — mejslar. Sc
Grafstickel.
GRAFPLATS, m. 3. 4) Platsen, der någon
ligger begrafven. — 2) Plats på kyrkogård,
inköpt af någon till hvilorum efter döden för sig
och familj.
GRAFSKRIFT, f. 3. 4) Inskrift på en
graf-sten eller grafvård. — 2) Skrift på vers ell. prosa,
som firar minnet af en afliden och uppläses eller
utdelas vid dess begrafning.
GRAFSTEN, m. 2. Slen, som betäckcr eller
är upprest öfver en graf (bem. 3).
GRAFSTICKEL, m. 2. pl. — slicklar.
Verktyg, som begagnas vid gravcring, bestående af en
härdad slålten, som på ena ändan genom slipning
fått ett litet skär, eller cn af flera sådana bildad
spets.
GRAFSTICKELKONST, f. sing. Konsten att
gravera medelst begagnande af grafstickel.
GRAFSTÄLLE, n. 4. Se Grafplals.
GRAFURNA, f. 4. Urna, som stundom
anträffas i grafvar ifrån forntiden, och som
innehållit aska efter der begrafven persons kropp.
GRAFVA, v. a. 4. (gam.) Se Gräfva.
GRAFVÅRD, m. 2. Minnesvård öfver en
afliden person, upprest på det ställe, der han ligger
begrafven.
GRAFÖL, n. 8. Gästabud vid en persons
begrafning.
GRAFÖPPNING, f. 2. öppningen lill en graf
(bem. 3).
GRAMM, m. 3. (fr. Gramme) Enheten i
franska decimalvigt-systemet.
GRAMMATIKA, - måticka, f. 4. ell.
GRAMMATIK, –i’k, f. 3. (lat. Grammatica, från
grekiskan) Språklära.
GRAMMATIKALISK, a. 2. 4) Till
språkläran hörande. G-t fcl. — 2) Med dess reglor
öf-vcrensslämmandc. G-l skri {sätt. — En och annan
har i samma mening börjat bruka
Grammatisk. — Grammatikaliskl, adv. Äfv.
Gram-matiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
