Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Grind ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626 GRI
GRIND, f. 2. Dörr pä stängsel (skrank, mur,
staket, gärdcsgård, o. s. v.), af gallerverk, spjelor,
o. s. v. G. på gallerskrankel till ell kyrkkor.
G. Ull ell gärde, en hage, en äng. — Bildar
åtskilliga sammansättningar, såsom Galler-, Gårds-,
Gärdes-, Ängsgrind, m. m.
Anm. Grind betyder i fornspråkel: Galler.
GRINDSTOLPE, m. 2. pl. — stolpar.
Benämning på hvardera af de tvenne i jorden
nedsatta, upprättstående stolpar, af hvilka den ena
på islagna hakar uppbär en grind, som på ett
eller annat sätt hålles stängd emot den andra.
GRINIG, a. 2. (pop. o. fam.) Fallen för att
grina (bem. i o. 4). Säges isynnerhet om små
barn. — Gr i nig hel, f. 3.
GRINMIN, gri nmi n, m. 3. En grinande
persons min. Jfr. Grina, i, 3 o. 4.
GRINOLLE, grfnölle, m. 2. pl. — ollar. Se
Blaren (alla bem.).
GRIP, m. 2. 4) Fabelaktigt <|jur med
örn-hufvud, lejonkropp, hvita vingar och på ryggen
svarta fjädrar eller fiskfenor. — 2) (ford.)
Figur-lig benämning på sjöröfvare, vikingar.
GRIPA, v. a. 3. Impf. Grep, i) Fatta i med
klorna som en Grip eller roffågel. Örnen grep
sill rof. Kan äfven sägas om andra rofdjur. —
Syn. Fånga, Taga. — 2) (i utsträckt mening)
Falla i med händerna, häftigt och med kraft.
Han grep hallen, just som den höll på att
flyga bort. G. efter, häftigt räcka ut händerna,
för att fatta om något. G. öm, häftigt och starkt
fatta om med händerna. G. li’U, fatta i, l. ex.
G. till en stol, för all dermed försvara sig.
G. till vapen, skynda att beväpna sig, fatta
vapen i afsigt att strida. Se f. ö. Tillgripa.
(Fig.) G. under armarna, se Arm. — Syn. Se
Taga. — 3) Fasttaga. G en ljuf, en förrymd
fånge. — Syn. Se Fastlaga. — 4) (tig.) Djupt
röra, skaka själen, sinnet. Denna förebråelse
grep honom in i själen. Denna förlust grep
honom djupt. Blifva gripen af ångest, af
fruktan. — Syn. Se Böra. — 5) Med fingrarna
anslå tangenter eller fatta strängar på ell
musikinstrument, för alt framkalla toner. G.
strängarna på en gitarr. — 6) (neutralt, om
kuggarna på hjul o. d.) Fatta in i hvarandra.
Vanligare säges G. in i, l. ex.: Hjulkuggarne g.
in i hvarandra. (Fig.) G. i n i, göra ingrepp i.
— 7) Brukas för öfrigt i åtskilliga uttryck och
talbsält, t. ex.: Ankaret g-per, fastnar vid
bottnen. G. an, se Angripa. G. saken an,
företaga, göra början dermed. G. sig an, uppbjuda
sina krafler, anstränga sig. G. sig an med
något, lägga handen vid verket, företaga, börja
något. (Fig.) G. omkring sig, uibreda sitt välde,
sin makt; utbreda sig, sprida sig, göra framsteg,
l. ex.: Sjukdomen g-per omkring sig.
GRIPANDE, n. 4. Handlingen, hvarigenom
någon eller något gripes. Se Gripa, 1, 2, 3,
5 o. 6.
GRIPBRÄDE, n. 4. Långt, smalt och tunt
bräde eller spån längs nedåt halsen på vissa
stränginslrumenter, Öfver hvilket slrängarne äro
spända och hvarpå greppen med handen göras,
då man spelar.
GRIPHUMMER, m. 2. pl. — humrar.
Skämtsam benämning på polis-, slottskansli- och
exe-kulions-bctjenter.
GRIPN1NG, f. 2. Se Gripande och Grepp.
GRIPSPÄN, m. S. Se Gripbräde.
GRIS. m. 2. 4) Unge af svinslägtet. En
sugga med sina g-ar. Få g ar, säges om en
GRO
sugga, som föder ungar. (Talesätt) Sofva som
en g., ganska djupt. (Ordspr.) Köpa g-en i
säcken, köpa eller träffa aflal om något, utan att
veta, hurudant del är. Bildar
sammansättningarna Vildsvinsgris, Sluggris, Digris. — 2) (fig. fam.)
Brukas stundom som smekord. Min lilla g.! —
Har sammansättningen Morsgris.
GRISA, v. n. 4. 4) Få grisar (se Gris). —
2) (pop. o. fam.) Lata sig, göra sig goda dagar.
— Grisande, n. 4. o. G risning, f. 2.
GRISETT, -sä tt, f. 3. (fr. Grisette, egenll.
klädning af grått lyg) 4) Flicka eller ung hustru
af lägre stånd. — 2) Bebagsjuk syjungfru. — 3)
Glädjeflicka.
GRISKULTING, m. 2. (pop. o. fam.)
Temme-ligen stor gris.
GRISSEL, m. sing. Rundl tunt bräde med
långt skaft, hvarpå brödet sättes, när det skall
inskjutas i ugnen, och hvarpå del ullages, sedan
del blifvit bakadt.
GRISSLA, f. 4. Ell slägte af simfåglar, som
alllid vistas på eller vid hafvet, med rak, smal
näbb, lika bred som hög och fjäderbeklädd vid
roten, långsträckt kropp, korla ben, långa
framtar, korta vingar och mycket kort sljert; simmer
och dyker förträffligt, flyger någorlunda, men går
dåligt. Uria. Arter deraf äro Sillgrissla, Lomvia
och Tobisgrissla.
GRISSTINN, a. 2. Säges om en sugga, som
går med grisar.
GRO, v. n 2. 4) Säges om ett frö, då del
uppsväller af fuktigheten i jorden, och insuger
med valtnel ämnen, som förändra dess
beståndsdelar till tjenlig näring för den i fröet inneslutna
Grodden, så att denne häraf tillväxer,
sönderspränger fröskalet, nedskjuter rottrådar i jorden ocb
upplyfter sin späda starn öfver jordytan. Eli
sädeskorn g-r. — 2) (om den blifvande växlen)
Börja alt växa. Gräset g-r. (Fig.) Det g-r i
honom, det förtryler honom; han är vred, fastän
han ingenting säger. G. fast, se Faslgro. G.
igén, ihop (om sar), skinna sig, läkas; (om
dammar, kanaler o. d.) uppgrundas af växter, som
småningom fylla vattnet.
GROBIAN, –an, m. 3. (fam.) Grof, rå,
oborstad menniska, helst i tal och seder. — Syn.
Plumphuggare, Belghund, Grofbuggare; Lurk.
Anm. Tros härleda sig ifrån del tyska Gruber
Jahn eller Grub Jahn.
GROBLAD, gröblåd, n. 5. (af Gro, växa igen)
Örlslägtet Plantago, till hvars arter höra Läkeblad
och Slåsskämpar, hvilka ses på sina ställen.
GRODA, f. 4. Ell alhnäul bekant slägle af
Kräldjuren. Rana. Arter deraf äro: Vanlig G., äfv.
kallad Källfrö (R. ternporaria), Äliig G., lill färgen
ofvan grönaktig med svarta fläckar och ett långsål
gående gulaktigt streck utefter ryggen (R.
escu-lenta); af dennas lår tillredes en frikassé, finare
i smaken än af kycklingar. Se f. Ö. Löfgroda,
Vattengroda, Oxgroda, Klockgroda och Lökgroda,
— Syn. Klossa, Tossa, Padda.
Anm. Benämningen tros härleda sig af ordet
Gro, emedan grodorna hafva mycken ram och
afla starkt af sig.
GRODBLAD, rättare Groblad.
GRODD, m. 3. 4) Växtämnet i ett frö. —
2) Detta växtämne, sedan del börjat utveckla sig.
ända tills det nyss uppkommit ur jorden.
I GRODD, a. 2. neulr. grodl. (egentl. part. pass.
af Gro) Som börjat gro.
GRODDHYLSA, f. 4. (bot.) Hylsa, hvari
groddkornen på svampar äro inneslutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
