Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Groddkorn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRO
GRO
627
GRODDKORN, n. 3. (bot.) Benämning på
hvart och ett af de nakna frökorn (celluler),
genom hvilka kryptogamerna fortplantas.
GRODDSÄCK, m. 2. (bot.) Långsträckt,
vertikalt ställd cellul, hvari groddkornen hos lafvar
äro inneslutna.
GRODDTRÅD, m. 2. (bot.) Trådlik
förlängning af groddkornen, då dessa gro.
GRODDTRÅDSVÄXT, f. 3. (bot.) Se
Kryptogam.
GRODLÄTE, n. 4. Det gälla läte, som grodor
låta höra, isynnerhet under parningstiden och
emot väderskiften.
GRODMUN, m. 2.‘ pl. — munnar, (fam.)
Bred, stor mun, lik den på grodor.
GRODPUSS, GRODPÖL, m. 2. Vattenpuss
eller pöl, hvari grodor uppehålla sig.
GRODREGN, n. 3. Ett slags naturfenomen,
beslående deruti. att grodor nedfalla med
regnvattnet, hvilket händer, då hvirflande och starkt
elektriska moln stryka fram så nära utmed
jorden, att de medtaga sand, grodor, o. s. v. Jfr.
Sandregn.
GRODRÅM, m. sing. Grodors råm eller ägg.
GRODSPOTT, m. sing. Ett slags skummig
vätska, inom hvilken vissa arter af Strilsläglct
(Cicada) hafva sina larver, på stjelkar och blad.
GRODSTEN, m. 2. Se Bufonil.
GRODSVULST, m. 3. (kir.) En småningom
uppstående svulst på sidan om tungbandet eller
på andra ställen under tungan, vanligtvis utan
åtföljande smärta.
GRODUNGE, m. 2. pl. — ungar. Unge af
en groda. Kallas i sitt första tillstånd, då den
liknar fiskyngel, vanligtvis Pingla (se d. o.).
GROF, a. 2. (I allmänhet motsatsen till Fin)
A. (om sak) 4) I sitt slag mycket tjock, bred
eller trubbig. En g tråd, spels, penna. Eli
g-l hår, drag, slreck. G-t lin. — 2) Tjock,
olät och ojemn på ytan. G-t papper, tyg,
kläde, sammet. G. yta, hy, g-t skinn. G-va
händer, med grofl skinn. — 3) I sitt slag mycket
stor. G. skrift, stil. G-l tryck. G-va
bok-släfver. G-va kanoner. G-l artilleri. G-t
nät, med stora maskor. G. kam, med stora,
glesa tänder. — 4) Fördelad i stora partiklar ell.
delar, jemförelsevis med andra ämnen af samma
slag. G-t mjöl, pulver. G. deg, sand. G-l
regn. — 3) Af jemförelsevis sämre ämne och
arbete än andra saker af samma sort. G-l ämne,
arbete. G-l porslin. G-l bröd. G. klädning,
af groft tyg. G-va kläder. G-va kort. G. spis,
föda, simpel och närande, men icke läcker. —
6) Ej behaglig för skönhctssinnet, i anseende till
brist på smak och finhet, i allt för stort tilltagna
former. G-va drag, konturer, lineamenter,
former. — 7) Jemförelsevis mindre väl renad,
luttrad, sofrad o. s. v., än bättre ämnen af samma
slag. G-l socker. — 8) Stor, betydlig, ansenlig.
G. vinst, synd, missgcrning, lögn, tillvitelse,
beskyllning. G-t fel, bedrägeri. G.
okunnighet, villfarelse. G. vinsl, penningsumma. G.
hemgifl. G-l arf. JFam.) Del är allt för g-t,
för myckel; äfv. går för långt. Det var g-l!
säges, då man vill yttra sin förvåning öfver
något. — 9) (om ljud) Ej hög eller gäll, men
stark. Ett g-t ljud, läte. G. ton, röst,
stämma. (I musik) Grofva c, c i den
grof-va eller stora oktaven. — 40) (Gg., i moralisk
mening) Rå, ohyfsad. G-va seder. G-l skämt,
svar. G. smak. G-va ord, seder. G.
sällskapston. G-l tal, språk. — Syn. Se Rå. — B. (om
person) 4) Som har stora, grofva lemmar. En
stor, g. karl, gvinna. G. och stark. En g.
luns, äfv. en rå och obyfsad lymmel. — 2) (fig,
i moralisk mening) Rå, ohyfsad. En g. karl.
G-t folk. Vara g. i munnen, föra groft,
ohyf-sadt, oanständigt tal; äfv. vara ovcltig. Vara g.
emot någon, bemöta på ett grofl, rått, ohyfsadt
sätt i ord eller handling. — Syn. Se Rå. — 3)
(fig.) Som är något i hög grad. G. syndare,
missgcrningsman, missdådare, brottsling,
Iju-gare.
GROFBLADIG, a. 2. Som har grofva blad.
G. växt. G. såg. — GrofbladigKel. f. 5.
GROFF1L, m. 2. Fil, hvarmed groffilas.
GROFFILA, v. a. 4. Aflila det grofva af ytan
på en sak. — Gr of f ilande, n. 4. o. Grofl
ilning, f. 2.
GROFFLIKIG. a. 2. (bot.) Till midten dell i
flikar med krokliniga sidor. Ett g-l blad.
GROFGNISTRIG, a. 2. (tekn.) Som i
brottet visar grofva korn. — Motsats: Granngnistrig.
— Grofgnislrighel, f. 3.
GROFHACKA, v. a. 4. Hacka någonting
endast grofl. — Grofhackande, n. 4. o.
Grof-hackning, f. 2.
GROFHET, f. 3. (1 allm. motsatsen lill
Finhet) Egenskapen att vara grof: 4) Mycken
tjocklek, bredd eller trubbighet hos ett föremål, i
jem-förelse med andra af samma slag. Ell hårstrås g.
G-en af en tråd, ell slreck. — 2) Mycken
tjocklek, gleshet och ganska ojemn yla hos en sak. i
jemförelse med andra af samma slag. Klädes,
ell tygs g. Hyns g. — 3) Egenskapen att i sitt
slag vara mycket stor. Stilens g.
Kanonernas g. — 4) Egenskapen hos ell ämne, att vara
fördeladt i stora partiklar eller delar,
jemförelsevis med andra ämnen af samma slag. Mjölets,
pulvrets, sandens g. — 3) Egenskapen att
jemförelsevis vara af sämre ämne och arbete än andra
saker af samma sort. Ämnets, arbetets,
porslinets, brödets, matens g. — 6) Egenskapen att
genom i stort tilltagna former ulan skönhet eller
konst göra ett obehagligt intryck på
skönhetssin-net. G-en i långa Lappskans anletsdrag. G-en
i dessa drag, konturer, former. — 7)
Egenskapen all jemförelsevis vara mindre väl renad,
luttrad, sofrad. Sockrets g. — 8) Storhet,
ansenlighet. G-en af en lögn, en beskyllning, ell
bedrägeri. — 9) (om ljud) Egenskapen alt ej vara
hög eller gäll, men slark. G-cn af ell ljud, ett
läte, en röst, en lon. — 40) (om person)
Egenskapen all hafva stora, grofva lemmar. G-cn af
hans kropp. — 44) (fig. i moralisk mening) a)
(om både person och sak) Egenskapen att vara
rå, ohyfsad. Hans g. gör honom afskydd af
alla. Bemöta någon med g. G-en af ett skämt,
ell svar. Sällskapstonens g. — Syn. Se Råhet.
— b) Grofl beteende, grofl ord, uttryck,
yttrande. Tillåta sig g-er emot någon. Säga en g.,
g-cr.
GROFHUGGA, v. a. 3. (böjes som Hugga)
Tillhugga grofl. — Grofhuggande, n. 4. o.
Gr ofhuggning, f. 2.
GROFHUGGARE, m. 3. 4) En, som
grof-hugger. — 2) (fig.) a) Se Grobian. — b) Säges
äfv. om person eller sak, som i något afseende är
öfverdrifven. Han är cn g. alt gå på, en g. i
att slåss, o. s. v. En g. till gädda. — Syn. Se
Huggare.
GROFHYFLA, v. a. 4. Hyfla endast grofl. —
Grofhyflande, n. 4. o. Grofhyfling, f. 2.
GROFHYLLT, a. 4. Som bar grof by.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
