Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gudabarn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
640
GUD
GUD
man uttrycker sin tillfredsställelse eller glädje
öfver något. För G-s skull, talesätt, som brukas,
då man på det enträgnaste beder, varnar,
uppmanar någon, t. ex.: För G-s skull, hjelp mig!
För G-s skull, gör ej del! För G-s skull,
skynda. I samma mening brukas Äfv.: / G-s namn,
t. ex.: 1 G-s namn, lål bli del. / G-s namn!
är äfven ett utrop, som uttrycker öfverraskning,
förvåning, oro, t. ex.: Hvad i G-s namn! är
du här? Hur, i G-s namn, slår del lill? Så
i G-s namn! / G-s namn betyder äfven: med
G-s hjelp, t. ex.: / G-s namn vågar jag
försö-kel. — För G., inför G, vid G., talesätt,
hvarigenom man bedyrar något, t. ex.: Inför G., är
del icke sanl! Såsom bedyrande uttryck brukas
äfven G. må (skall) vela, t. ex.: G. skall vela,
all jag gör del ogerna. G. vet, säges, då man
vill uttrycka ovisshet, t. ex.: G. vet, huru del
går lill slut. Han är, G. vet hvar, jag vet
icke, hvar han är. Der voro en hel hop
personer, G. vet hvilka. På samma sätt nyttjas äfv.
G. vet, när, om etc. G.! Gode G ! Milde G.!
Min G.! Store G.! Rättvise, rättfärdige,
barm-herlige G.! utrop af förvåning, beundran,
otålighet, smärta, sorg, oro, fruktan, &c., t. ex.: G.!
så skön! så ful! Gode G., hvad han är
långsam! Min G., haf medlidande med mig.
Rättfärdige G., hvilken olycka! G-s bord, se under
Bord. Del slår lill G., i Q-s hand, det beror
af Gud. Frukta hvarken G. eller menniskor,
säges om en bof, som skyr ingenting. Se f. ö.
Spå, Röst. — Gudi är en gammal daliv, som
ännu bibehålies i vissa uttryck, t. ex.: G-i lof!
G-i befalladl! G-i behaglig. G-i nog, talesätt,
som nyttjas, när man med en viss känsla af
förtrytelse vill tillkännagifva, att det är nog. — Syn.
Det Högsta Väsendet, Skaparen, Menniskornas
Fader, Allfader, Gudomligheten, Försynen,
Allmakten, Den Evige, Den Allgode, Den
Allsmäk-lige. Den Allsecndc, m. m. — 2) Afgud. En
hednisk g. Absolut och i plur. menas dermed
vanligtvis den fordna hedendomens gudomligheter, t.
ex.: Olympens g-ar. Asgårds g-ar.
Underjordens g-ar. Lilla g-en, Amor. G-ar! slore
g-ar! fordom af hedningarna brukadt utrop, som
ännu skämtvis bibehåller sig. (Fig.) Jordens g-ar,
konungar, furstar och de mäktiga i landena.
Penningen är hans g., hans högsta goda. (Fam.)
Som en g., utmärkt väl, t. ex.: Han talar som
en g. — 3) (fig.) Säges om den, som är föremål
för en stor hänförelse, djup vördnad, lifiig erkänsla
eller högsta grad af hängifvenhet. De betraktade
honom som en g. Hon tillbeder sin man; han
är hennes allt, hennes g. (Talesätt) Göra
buken lill sin g., älska mal och drick högre än
allt annat.
Anm. a) Genitiven Guds uttalas kort (gudds),
när det brukas i beslimd mening eller sasom
ell nomen propr., I. ex.: Fur Gud» skull, i
Guds namn, en Guds man; men har eljest u
långt (göds), t. ex.: förneka en Guds tillvaro.
— b) Ordet Gud anses böra härledas ifrån
Khaddta i det indiska Zend, som betyder: den
sig sjelf gifvande eller alstrande, och hvilket
genom del persiska Khuda öfvergall lill del
götiska och skandinaviska Gud. Jfr. Anm. vid Oden.
GUDABARN, gådabårn, n. 3. 1) (i hednisk
mening) Barn af en gud eller gudinna. Hercules
var ell g. — 2) (i kristlig mening) Barnet Jesus,
såsom varande Guds son.
GUDADRYCK, m. 3. 4) De olympiska
gudar-nes dryck: nektar. — 2) (fig.) Utmärkt
välsmakande dryck.
GUDAFÖDA, f. sing. Se Gudamal.
GUDAHUS, n. 3. Se Afgudalempel.
GUDAKTIG, a. 2. 4) Som af själ och bjerta
dyrkar Gud och lefver efter hans vilja. En g.
menniska. — 2) Som utmärker, tillkännagifver
gudaktighet. Föra ett g-l lefvcrne. — Syn. (för
begge bem.) Religiös, Gudlig.
GUDAKTIGHET, f. 3. Egenskapen all vara
gudakiig. G. med elt förnöjdi sinne är en stor
vinning.
GUDAKTIGHETSÖFNING, f. 2. Se
Andakls-öfning.
GUDAKTIGT, adv. På ett gudaktigt sätt.
Lefva g. — Syn. Gudfruktigt, Gudligt, Religiöst.
GUDAL1F, n. 3. Gudomligt lif. Föra ell g.,
lefva som en gud så säll.
GUDALIK, a. 2. Lik en gud.
GUDALÄRA, f. 4. 4) (i hednisk mening)
Läran om gudarna. — Syn. Mytologi. — 2) (i
kristlig mening) Läran om Gud och hans dyrkan. —
Syn. Religion.
GUDAMAKT, f. 3. Gudomlig makt,
gudomligt väsende, gud (i hidnisk mening).
GUDAMAT, m. sing. 4) De olympiske
gu-darnes spis: ambrosia. — 2) (fig.) Utmärkt
välsmakande mat. — Syn. Gudaföda, Gudaspis.
GUDAMENMSKA, f. 4. (i kyrklig stil)
Benämning på Chrislus, såsom varande Gud och
menniska i en person.
GUDAMÄLT1D, m. 3. 4) (i hednisk mening)
Gudars måltid. — 2) (fig.) Utomordentligt läcker
och njutningsrik måltid.
GUDANJUTNING,f.2. (fam.) Gudomlig njutning.
GUD ARÄTT, m. 3. (fam.) Högst
välsmakande rätt, som kunnat smaka sjelfva gudarna.
GUDASAGA, f. 4. Berättelse om en eller
flera gudars öden och äfventyr. — Syn. Myt.
GUDA SIG, v. r. 4. (fam.) Ställa sig from och
andäktig.
GUDASKÖN, a. 2. (fam.) Skön som en gud
eller gudinna. — Syn. Gudavacker, Bildskön.
GUDASPIS. m. sing. Se Gudamal.
GUDASPRÅK, n. 3. 4) (i hednisk mening)
Gudars språk. — 2) (fig. fam.) Högst välljudande
språk, passande för gudar. Italienskan är elt g.
Säges äfven om grekiskan, emedan de olympiska
gudarne troddes tala detta språk.
GUDASVAR, n. 3. Se Orakelsvar.
GUDAVACKER, a. 2. Se Gudaskön.
GUDAVÄDER, n. 3. (fam.) Gudomligt,
utomordentligt vackert väder.
GUDDOTTER, güdå tfr, f. 2. pl. — döllrar.
En qvinna, med afseende på dess förhållande lill
en person, som stått fadder åt henne. Brukas
icke ensamt, ulan alltid i förbindelse med elt
substantiv eller ett pron. poss., t. ex.: Hon dr
grefvens g. eller g. lill grefven. Min g. —
Skrifves äfv. Gudotler.
GUDELIG, m. fl., se Gudlig. 3ec.
GUDFADER, gudfåd’r (uttalas vanligen:
güf-fårr), m. 2. pl. — fadrar. Fadder af mankön.
Brukas vanligen i förbindelse med ell substantiv
eller ell pron. poss., t. ex.: Leonoras g.; han
är g. ål Leonora, min, din elc. g.
GUDFRUKTIG, a. 2. 4) Som fruklar Gud.
Se Frukta, 2. En g. menniska — 2) Som
utmärker, tillkännagifver gudsfruktan. Föra ell g-t
lif. — Syn. (för begge bem.) Gudaktig, From,
Religiös.
GUDFRUKTIGHET, f. 3. Se Gudsfruktan.
GUDFRUKTIGT, adv. På elt gudfruktigt s&tU
Lefva g. — Syn. Se Gudakligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
