- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
639

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gröpe ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRÖ

GRÖPE. n. elt. m. sing. Gröpad s»d.

GRÖPPA, f. i. (af Grop) Liten grop på
vinterväg. der det ifrån början varit någon liten
ojemnhet. som genom slädarnes allt djupare
nedskärande ökats.

GRÖPPIG, a. 2. G. väg, full med gröppor.

GRÖPQVARN, f. 2. Qvarn, hvarpå säd eller
malt gröpes.

GRÖT, m. 2. i) Ett slags mat, tillredd
genom kokning af mjöl eller gryn i vallen eller
mjölk, och efter de olika beståndsdelarna kallad
Vaiten-, Mjöl-, Gryn-, Rågmjöls-, Hafre-,
Bo-bvete-, Risgryns-, Sölgröl. m. m. Koka, äta g.
(Fig. talesätt) Hafva g. i munnen, tala oredigt,
obegripligt, liksom hade man gröt i munnen. Hel
på g-en, Öfverdrifvet lyslen efter något; fallen
för alt öfverila sig, het, hetsig, hetlefrad. Gå
omkring en sak, som kallen omkring hel g.,
med slörsta försigtighel känna sig före; tala
ganska varsamt och genom omsvep om något; icke
våga gå rakt på saken, ulan bruka omvägar.
(Ordspr.) Ge bonden g, så vet han, hvad han
får, hvar och en förstår bäst att värdera det, han
är van vid; man bör rätta sig efter hvars och ens
olika bildningsgrad. — 2) Söndcrkokad massa af
ett ämne. Kallas oftare Mos. Del är, blir som
en g. — 3) (kir.) Hoprörd massa af ett eller
flera ämnen, till tjockleken liknande en gröt,
och begagnad till omslag på yttre delar af
kroppen.

GRÖTA IHOP, se Hopgröta. — G. sig, v. r.
Blifva grötig.

GRÖTAKTIG, a. 2. Som liknar gröt. —
Grölaklighel, f. 3.

GRÖTFAT, n. 5. Fat, som innehåller gröt.

GRÖTGRYTA, f. 4. Gryta, hvari gröt kokas
eller blifvit kokt, eller som begagnas att koka
gröt uti.

GRÖTIG, a. 2. 4) Se Grölaklig. — 2) (fig.
fam.) Oredig. G-l tal. G. stil. — Grötighet,
f. 3.

GRÖTIGT, adv. (fig. fam.) Oredigt, otydligt.
Tala, skrifva g.

GRÖTMUN, m. 2. pl. — munnar, (fig. fam.)
En, som talar oredigt, liksom hade han gröt i
munnen.

GRÖTMYNDIG, a. 2. (fam.) Säges om en
dum och uppblåst person, som gerna vill visa sig
myndig och befallande. En g tjensleman. Göra
sig 9^ vilja visa sin myndighet. Brukas äfven
någon gång om sak, t. ex.: Tala i g. ton.

GRÖTMYNDIGHET, f. 3. (fam.) Egenskapen,
att vara grölmvndig.

GRÖTMYNDIGT, adv. (fam.) På elt
gröt-myndigt sätt, i en grötmyndig ton. Tala g.

GRÖTOMSLAG, n. S. En mjuk gröt- eller
deglik massa, som, utbredd på linne, lägges öfver
någon kroppsdel för ett bestämdt ändamål.

GUAJACHARTS, guajåckhärrts, n. sing. Se
under Guajacträd.

GUAJACIN,––––-si’n, n. sing. (kem.) Eget
kristalliserande ämne i Guajacträdet.

GUAJACTRÄD, guajåckträ’d, n. S.
Veslin-diskt träd, som har elt hårdt, välluktande virke,
kalladt Pockenhols, och lemnar en i medicinen
brukad kåda eller Guajacharts. Guajacum
ofli-cinale.

GUANO, -åno, m. sing. (egentl. peruan.
Hua-no, dynga) En ganska kraftig gödsel, bestående i
fågelspillning, som sedan årtusenden tillbaka i hela
lager är hopad på Chiloe-öarna och isynnerhet,
på en Ö nära staden Arica.

GÜD 659

GUANUCO. –nüko, m. Se Hjorlkamel.

GUBBAKTIG, a. 2. 4) Som till utseende

eller skick, sätt, väsende liknar en gubbe. En g.
karl. — 2) (om sak) Som liknar någon af gubbars
utmärkande egenskaper. Elt g-l väsende, skick.

GUBBAKTIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
gubbaktig.

GUBBAKTIGT, adv. På ett gubbaktigt sätt,
likt en gubbe. Tala, gå, bele sig g.

GUBBE, m. 2. pl. gubbar. 4) Gammal man.
G. är den, hvars krafter af ålder börjat
af-taga. Blifva g. i förtid. — 2) (fam.) Äkta man.
Min g. lilla! sade frun till sin man. — 3)
Brukas i förtrolig, sarkastisk eller hotande ton
till personer af mankön, äfven stundom skämtvis
till barn. Se så, min g, kom nu och tag ell
glas. Du låter bli del, min g. lilla. Kom hit,
min g. lilla, skall du få namnam.

Anm. Gubbe anses af Ihre böra bärledas från
del gamla Gumme, man.

GUBBL1K, a. 2. Se Gubbaktig.
GUBBLIKHET, f. 3. Se Gubbaklighel.
GUBBLIKT, adv. Se Gubbaktigt.

GUBBSTOL, m. 2. (fam.) Se Länstol.

GUBBSTRUFF, m. 2. (fam. föraktl.)
Strunt-gubbe.

GUBBTÄNDER, f. 3. pl. (bot.) Se
Gigals-ärter.

GUBBVÄSEN, n. 5. sing. (fam.) Gubbaktigt
skick, sätt, väsen.

GUBEVARS! –vårrs. Inlerjeklion,
sammandragen af Gud bevare oss! Brukas allmänt 1
talspråket, för att beteckna flera, helt olika
känslor och sinnesrörelser, i samma mening som
Bevars! men har mer eftertryck än detta. Man
säger äfv. Bevars Gud! Jemför Bevars!

GUCKU, se Kuku.

GUCKUSKOR, gückuskör, m. 3. pl. Se
Tof-felblomma.

GUD, m. 2. 4) (utan plur.) Del högsta
väsendet, som skapat himmel och jord. Del finnes
bloll en G. G. är en ande, etl osynligi
väsende med alla de högsta fullkomligheter. Tro
på G. Förneka G. I motsats till hedendomens
gudar, säges: Den sanne G-en, de kristnes G.
G. är treenig. G. Fader, G. Son, och G. den
Helige Ande. G-s son, Jesus Christus. En G-s
man. Ijenare, en presl; äfv. en from man. (Fam.)
En G-s vän. en god och from menniska. En
G-s engel, en englagod menniska; äfv. barn eller
qvinna, vacker som en engel. Med G-s nåde,
formel, som regerande furstar sätta i sina titlar,
för alt dermed tillkännagifva, atl de hafva sin
makt endast af Gud. Om G. vill ell. vill G.,
talesätt, som brukas, då man talar om saker, dem
man önskar, eller om något, som man ämnar göra.
Man säger äfv. i samma mening: Med G-s hjelp.
Gifve G. ell. G. gifve, all ... .! talesätt, som
uttrycker en önskan, t. ex.: Gifve G, all allt
måtte gå väl! G. bevare (mig, dig, oss 5ec.)!
uttryck, hvarigenom man lillkännagifver sin
fruktan, afsky för något, t. ex.: G. bevare mig (dig. oss
dec.) för en sådan olycka! (G. bevare oss
sammandrages ofta i talspråket till Gud bevars! ell.
Bevars Gud! Gubevars! ell. Bevars! se vidare
de två sednare orden.) G. vare mig (dig dec.)
nådig! utrop, när någon svår olycka inträffat ell.
hotar. Man säger äfv. i samma mening G. hjelpe
oss! G. hjelp’! vanligt utrop, när någon nyser
(härrörande från Digerdöden, då nysning var elt
säkert dödstecken). G. ske lof! G. vare lof!
G. vare lofvad! G-i lof! talesätt, hvarigenom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0649.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free