Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gumring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUM
GUS
645
GUMRING, m. sing. So föreg.
GUMSE, m. 2. pi. — sar. Hanen af
fårslflg-tet. — Syn. Bagge. — Ss. Gumsbog,
-bringa, -horn, -lår, -slek.
GUMSLAM, n. 6. Lam, som är hane.
GUNGA, f. 4. Anstalt för gungning,
bestående antingen af ett bräde, lagdt i jemnvigt eller
fästadt vid midlen öfver en bock, och på hvars
båda ändar de gungande sitta, då brädet antingen
går upp och ned, eller svänges rundt omkring i
horisontell läge (Kringgunga); eller af etl rep,
hvars båda ändar äro fastade högt upp, t. ex. i
grenen af ett träd, och i hvars nedhängande bugt
den gungande sitter och svänges fram och
tillbaka (Repgunga); eller af en ställning, som utgöres
af tvenne ståndare, i hvilka upptill en rörlig
tvär-balk är fästad, hvarifrån nedhänga stänger, med
nedtill fastade sittbräden, på hvilka de gungande
silla, som sålunda mellan de begge ståndarne
svängas fram och åter (Svänggunga). Dessa äro
de vanligaste slagen af gungor: för öfrigt finnas
flera andra, mindre allmänna. Jfr.
Karusellgunga, m. fl. Silta i en g.
GUNGA, v. n. 4. 4) Till tidsfördrif antingen
sjelf försätta sig eller genom andra försättas i en
upp- och nedgående eller svängnings-rörelse,
medelst gungbrädc eller något slags gunga. Sitta
och g. på ell gungbrädc eller i en gunga, —
2) (om en yta) Röras upp och ned under en
tyngd, som flyttas fram deruppöfver. Golfvet,
marken g-r under oss, under våra folier, våra
steg. — V. a. 4. Försätta i gungande rörelse.
G. någon. G. hvarandra. G. sig.
GUNGANDE, n. 4. Se Gungning, f.
GUNGBRÄDE. n, 4. Bräde, vid begge
ändarna lagdt öfver tvenne bockar, för att derpå sitta
och gunga.
GUNGFLY, n. 4. Träskbotten, öfvcrväxt med
en gräsvall, som gungar under den gåendes fötlcr,
emedan det är vatten inunder.
GUNGNING, f. 2. 4) Tidsfördrifvet, då någon
gungar sig sjelf eller gungas af andra. — 2)
Gungande rörelse. Marken är vid jordbäfningar
of la liksom ig. — Man har äfven
sammansättningen: Gungningsrörelse.
GUNST, f. sing. 4) Benägenhet att på allt
sätt gynna cn person, isynnerhet bos högre i
afseende på lägre. Vinna, återvinna, förlora
någons g. Slå i g. hos någon. Slå i g. hos
fursten, hos folket. Af g. och nåde. — Syn.
Ynnest. — 2) Handling, hvarigenom man visar prof
på en sådan benägenhet. Füa någon en g. Det
är cn g., all han sluppil undan slra/f. — Syn.
Gunslbevisning, Ynnest, Ynneslbevisning.
GUNSTBENÄGEN, günnstbena g’n, a. 2. nculr.
— el, och
GUNSTBEVÅGEN. gunnstbevå’g’n. a. 2. neutr.
— el. Benägen att gynna, gunstig och bevågen.
Brukas i ödmjuk och bönfallande ton, af en
lägre till en högre. — Gunslbenägel och
Gunslbevågcl, adv.
GUNSTBÉV1SN1NG, gunnslbevfsninng, f. 2.
Sc Gunst, 2.
GUNSTIG, a. 2. 4) Benägen att på allt sätt
gynna någon. Säges mest i fråga om personer,
som äga makt och förmåga all hjelpa en
underordnad eller mindre lyckligt lollad. Fara någon
g. eller vara g. emol någon. Min herre, var
g. och bevilja denna min anhållan. — Syn.
Benägen, Blid, Gynnsam, Gynnande, Ynncstfull,
Bevågen, God. — 2) Brukas som etl uttryck af
artighet, i det finare umgängesspråkcl, vid tilltal.
G-e herrar! Min g-a fru! Var så g. och låt
mig få sliga fram. — Syn. God. — 3) Nyttjas
äfven ofta, i förbindelse med Herre eller Junker.
skämtvis och ironiskt eller i strängt förebrående
och hotande ton. t. ex.: Den g. herrn (junkern)
kan väl vänta. Nej, min g. herre, det blir
ingenting af. Min g. herre, du låter bli det
der, eljesl kommer jag med karbasen. — 4)
(om sak) Gynnsam. Hysa g-a tänkesätt emol
någon. — Syn. Se Gynnsam.
GUNSTIGT, adv. 4) På ett gunsligl sä IL
Vara g. stämd emol någon. — Syn. Ynnesifulll,
Gynnsamt. — 2) (fam. skämtv.) Ganska mycket,
dugtigt, bra. Han fick räll g. påskrifvet. —
Syn. Sc Dugligt.
GUNSTLING, m. 2. Person, som slår i
synnerlig gunst hos någon. En regenlens g. (Fig.)
Lyckans g. — Syn. Favorit, Skötebarn,
Gull-gosse.
GUNÅS! inL Sammandraget af: Gud nåde oss!
GUPPA, v. n. 4. Oupphörligt och i snabb
vexling lyftas, drifvas, stötas upp och åter falla
ned i samma ställning. Komma g-nde på en
häst. Bålen g-r upp och ned på vågorna. —
Guppande, n. 4. o. Guppning, f. 2.
GUR, m. sing. (mineral.) Slipprig och fel
jordart med mclalliska inblandningar och
föränderlig färg.
GURGELDRYCK. m. 3. eller bättre
GURGELVATTEN, gürrg’lvålt’n, n. 5. (farm.)
Mixlur eller medicinsk tillredning, som användes
till sköljning af svalget och munnen, utan all
nedsväljas.
GURGLA, gürrgla, v. a. 4. (af t. Gurgel,
svalg) Skölja (mun och svalg) med ett
gurgcl-vaitcn, ulan att nedsvälja det. Vanligare brukas
Gurgla sig. — Gurglande, n. 4. o.
Gurg-ling, f. 2.
GURKA, f. 4. 4) Frukten af Gurkväxten. —
2) (skämtv. fam.) Liten, men trind och hullig
qvinna. — Ss. Gurkkärna, -saft.
GURKFRUKT, f. 3. (bot.) Ell slags bär.
bildadt af 3—5 invikna och sammanväxta fruktblad,
med fröfästen vid ryggvalvlerna, vid hvilka sitta
fastade flera frön, omgifna af fruktens saftiga och
köttiga massa.
GURKMASK, m. 2. Led af en Binnickcmask,
Kallas så, emedan den har likhet med en
gurk-cller snarare pumpkärna.
GURKMEJA. gurrkmäja, f. sing. 4) Växt af
Kryddliljorna (Scitamineæ), i Oslindien, China och
på Java. Curcuma longa. — 2) Den gula roten
dcraf, som i hemlandet begagnas både till
matkrydda och färgväxt, men hos oss blott i
densed-narc egenskapen.
GURKMEJPAPPER. gurrkmä’jpåpp’r, n. 5.
Med gurkmcja färgadi papper, som färgas brunl
af alkalier, och derföre begagnas som reagens, för
att upptäcka närvaron af fria alkalier i en vätska.
„ GURKSALAD, gürrksålad, m. 3. Salad.
tillredd med gurkor. — Skrifvcs äfv. Gurksallat.
GURKSLÄGTET, n. sing. def. Växlslägte af
Cucurbilaceæ, hvartill böra arterna Gurka,
Slanggurka, Melon och Koloqvint, m. fl. Cucumis.
GURKSTJELK. m. 2. 4) Stjelken till en
gurka. — 2) Ranka af gurkväxten.
GURKSÄNG, f. 2. Trädgårdssäng, der gurkor
äro planterade.
GURKVÄXT, f. 3. Växt af Cucurbilaceæ,
inhemsk i Asien, i Europa allmänl odlad, och med
många afarlcr. Cucumis salivus.
GUSON, se Gudson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
