Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hagelform ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAG
HAL
663
HAGELFORM, m. 2. Verktyg, hvarmed ett
större antal hagel, 50 till 400, gjutas på en gång.
HAGELKORN. n. 5. Se Hagel. 2.
HAGELMÅTT, n. 5. Mått för hagel, att
begagna vid laddning.
HAGELPUNG, m. 2. Pung, hvari jägare
förvara hagel (bem. 3).
IIAGELSATT, a. 4. H. lackjern, i brottet
hvitt med tätt liksom inströdda, mörkare kiskorn.
HAGELSKUR, m. 2. Skur af hagel (bem. 2).
HAGELSTEN, m. 2. Ovanligt stort och hård!
hagelkorn.
HAGELSVÄRM, m. 2. Skott af hagel (bem. 3).
Han fick hela h-en i bcnel.
HAGLA, v. impcrs. 4. 4) Säges om hagel
(bem. 4), då det faller ur luften. Del h-r slarkl.
Del h-r in, haglet faller in. — 2) (fig. fam.)
Säges om något, som faller lätt och ymnigt.
Brukas i denna mening äfv. som neutrum. Del h-de
kulor, stenar. Pilar h-dc ned omkring oss.
Del h-dc slängar öfver honom.
HAGLANDE, n. 4. Fallande af hagel.
HAGTORN, m. 2. Trädslag af fam. Rosaceæ.
Cratægus. Allmän H., på ängsbackar, med hvita
blomknippor, fruktskaften upprätta. C.
oxyacan-tha. Stor H, i ängar och skogar, lik den
föregående, men med spetsiga och djupare delta blad;
fruktskaften nedböjda, hela trädel slörre. C.
mo-nogvna.
HAGTORNSFJÄRIL, m. 2. Ett slags fjäril,
som har hvita, runda vingar med svarta ådror,
och hvars larv gör skada på fruktträden. Papilio
Cratægi.
HAJ, m. 2. I. Slägtc af de Tvärmunta
fiskarna, med gällock på sidorna, broskbågar i stället
för käftar, skulderbenen löst hängande i köttet,
skinnet slätt, utan sköldar eller taggar, munnen
tätt besatt med rörliga, skarpa, mångspetsiga
länder, benen blotta brosk, stjerlen tjock, huden
lä-dcrartad och tätt belagd med hvassa och hårda
fjäll, köttet segt och osmakligt. Squalus. Bland
hit hörande arter, som äro de glupskaste af
haf-vets rofdjur, märkas: Kalthaj, Hammarhaj.
Hvit-haj. Håmär, Pigghaj, Såghaj, Hästhaj, Slälhaj,
Håbrandshaj, Jättehaj, hvilka ses j)å sina ställen.
HAJ, m. sing. II. (fr. Haie) En eller två
rader af personer, som gå, marschera eller äro
uppställda på en plats i och för cn ceremoni.
Göra, formera h. Soldaterna voro uppställda
i h. — En och annan har börjat skrifva Hä,
efter franska ordets uttal.
HAJ, a. sing. oböjl. utan neutr. III. (fam.)
Förskräckt. Blifva h.
HAJ ARE, se Hejare.
HAJNING, f. 2. (sjöt.) Ett fartygs häftiga
långskeppsrörelser i hamn, under storm.
HAJTAND, f. 3. pl. — länder, (bot.) Se
Lejontand.
HÄK. n. 5. Skåra, inskärning, inskuren
af-sats på verktyg, redskap, o. s. v., der något kan
hakas fast.
HAKA, f. 4. Den del af ansigtct, som är
nedanför munnen. Lång, bred, liten, fin h.
Hafva en grop i hakan.
HAKA, f. 4. Sc Hakebyssa.
HAKA, v. a. 4. Fästa med hake. Brukas
sällan ensamt, utan mest i förbindelse med
partiklar. H. af, fast, se Afhaka, Fasthaka. H.
sig fast, fästa sig vid något med hake eller hakar,
händer eller klor. (Fig. fam.) H. sig fast vid
någon, uppsöka och inleda samtal med någon,
som man söker qvarhålla så länge som möjligt;
äfv. försätta sig i en sådan ställning till en
person, af hvilken man drager någon fördel, alt han
icke lättcligen kan bli af med en. H. sig fast
vid ell ord, fästa sig vid ett ord. som en annan
yttrat, och dervid uppehålla sig, för alt
derigenom finna en undfiykt, tillfälle till försvar eller
anfall. H. T, på, mod hake fästa något i, på.
H. upp, öppna något, som varit hopfästadt med
hake eller hakar. (Skeppsb.) H. kant i kant,
sammanfoga tvenne plankor efter längden genom
motsvarande in- och utskärningar i kanterna.
HAKBAND, n. 5. Band. t. ex. på hatt,
mössa, för att fästa dem under hakan.
HAKBINDEL, m. 2. pl. — bindlar. Bindel,
som går under hakan.
HAKBLECK, n. 5. Bleck på harnesk, til!
skydd för hakan.
HAKBULT, m. 2. (skepp.) Bult, som icke
drifves helt och hållet genom träet, och, för att
icke lätt kunna utdragas, är försedd med hak
eller skåror.
HAKE, m. 2. pl. hakar. 4) (i allmänhet) Ett
krokigt eller i en vinkel böjdt föremål. — 2) Ett
så formadl verktyg af trä, jcrn eller jernbeslagct,
för att draga, lyfta med, hänga på, eller hålla
något tillhopa. Draga, lyfta något med en h.
Lyfta dörren af hakarna. Sälta ell fönster på
sina hakar. Häkta ihop något med h. Fästa
med h. (Fig. fam.) Del är en h. dervid eller
saken har en h., det är ett hinder, en svårighet
dervid. För tusan h-ar! ta mig lusan h-ar!
skämtsamt svordomsutlryck. — Bildar åtskilliga
sammansättningar, såsom: Båts-, Strids-, Dörr-,
FÖpsterhake, m. fl. — 3) (skepp.) Jernkrok, hvars
tjockare ända formerar ett öga, med cn jernkaus
uti, som medelst en stropp förenar haken med
ett block. — 4) (urm.) Hakformig del i ett ur,
med tvenne armar, som ingripa mellan
steghjuls-tänderna, så att icke uret kan löpa ut på en
gång, hvilket eljest skulle hända. — 5) (fig.) Säges
om agojord eller del af land, som skjuter in i
annans ägor, eller ett annat land, och bildar
liksom en hake. Hans ägor göra en h. i mina.
HAKEBÖSSA, f. 4. Ett fordom brukligt
skjutgevär, försedt med slock och lunta.
HAKFORMIG, a. 2. Som til! formen liknar
en hake.
HAKLAPP, m. 2. Lapp, som fästes under
hakan på små barn, alt de ej må fläcka kläderna,
när de äta.
HAKNÅL, f,* 2. (artil.) Verktyg till
undersökning af fänghålet på kanoner.
HAKPÅSE, m. 2. pl. — påsar. Påse, som
vissa djur hafva under hakan; äfv. sjuklig,
pås-formig utväxt under hakan på somliga rnenniskor.
HAKRING, m. 2. Ring, försedd med hake.
HAKTÅG, n. 5. (skepp.) Ett tåg, i hvars ena
ända är fästad cn hake med kaus.
HAKTÅNG, f. 3. pl. — tänger. Tång med
hakar i ändarna.
HAL, a. 2. 4) Säges om cn glatt yta, på
hvilken man lätt kan slinta med fötterna, eller
som är svår att fasthålla med händerna. H. is.
H. som en ål. Del är myckel h-l på gatorna.
(Fig. fam.) Sälta en på det h-a, sätta på ett
svårt prof, försätta i en ganska kinkig belägenhet.
—- 2) (fig.) Falsk. En h. menniska. H-a ord,
uttryck, falska, bedrägliga. H. lunga, falskhet
i ta), t. ex.: Akta dig för hans h-a lunga; äfv.
falsk menniska, som säger annat, än han tänker,
t. ex.: Akta dig för honom; del är en h.
lunga. — Syn. Se Falsk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
