Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Halfkattun ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAL
HAL
666
HALFKATTUN, hållvkatlün, n. 3. Ell slags
blandad bomullsväfnad.
HALFKLAR, e 2. Icke fullt klar, dunkel.
— Hal f klar hel, f. 3. — Half klar t, adv.
HALFKLOK. a. 2. Icke rätl klok, föga
förnuftig. — Halfklokhel, f. 3. — Half klokt,
adv.
HALFKLOT, n. 5. 4) Hälft af etl klot.
-2) (geogr.) Halfva af jordklotet. Norra h-et, norr
om middagslinien; södra h-et, söder derom.
HALFKLOTFORMIG, a. 2. Som har formen
af ett halfklot.
HALFKLÄDD, a. 2. Till hälften klädd.
HALFKLÄDE, n. 4. Kläde af ull och bomull.
HALFKNOP, m. 5. (skepp.) Ell slags enkel
knop.
HALFKOKA, v. a. i. o. 2. Koka blott till
hälften. — Part. pass. H-kl brukas ofta nästan
som adjektiv.
HALFKRETS, m. 2. Half krets eller ring.
De slodo i en stor h.
HALFKRISTEN, a. i. (utan neulrurn) Blott
ofullkomligt kristen. En h. menniska. —
Brukas äfv. som substantiv. En h.
HALFLEDARE, m. 5. (fvs.) Kropp, som
hvarken väl leder eller väl fast håller elektriciteten.
HALFLIDEN, a. 2. neutr. — el. Till hälften
förliden. Året är h-el.
HALFLYCKT, a. i. Till hälften iyckt, slulen
eller stängd.
HALFLÄRD, a. 2. Som äger blott half
lärdom, balfva, ofullständiga kunskaper.
HALFMENNISKA, f. 4. (förakll.) Menniska
till skapnaden, men djur lill förstånd eller vilja.
HALFA1ETALL, m. 3. Så kallades fordom
de metaller, hvilka icke kunna sträckas genom
bamring.
HALFMOGEN, a. 2. neutr. — et. Blott till
hälften mogen. Brukas både i egentlig och üg.
mening. Hel äple. H. kunskap. — Hal
[mogenhet, f. 3.
BALFMÅNE, m. 2. pl. — månar. 4) (i
bestämd form) Månen, då han är i första eller sista
qvarteret, d. v. s. då blott hälften af hans skifva
synes. Brukas i denna egentliga bem. sällan. —
2) Säges om åtskilliga saker, som hafva formen
af en halfmåue. — 3) (forlif.) Se Demilun. —
4) (6g.) H-en, Turkiska riket, hvars vapen är en
balfmåne. — 3) Elt vid janitscharmusiken
brukligt instrument, hvars öfra del af metall, i form
af en halfmåne, är behängd med klockor och
hästsvansar, samt försedi med ell träskaft, som af
bäraren skakas i takt efter musiken.
HALFMÅNFORMlG, a. 2. Som har formen
af en balfmåne.
HALFMÄTT, a. 4. Blott till hälften mätt.
Han fick ej äta sig h., innan han måste resa.
HALFNAKEN, a. 2. neulr. — et. Till
hälften naken.
HALFNARFVIG, a. 2. (lekn.) H-t pergament,
pä hvilket narfven blifvit med skafjern borttagen,
bvarefter det blifvit limdränkl och gläiladt.
HALFNÖTT, a. 4. Till hälften utnött.
HALFPART, m. 3. Halfva delen, hälft.
Brukas mest i lagspråket.
HALFPENSION, hållvpanngschön, f. 3.
Pen-sionsanstalt, der lärjungarne ej bo eller äro
inackorderade på stället, utan gå till och ifrån.
HALFPIK, m. 2. Se Sponton.
HALFPORT, m. 2. Se Porlhalfva.
HALFPUNDIG, a. 2. H. kanon, som skjuter
kulor, hvilka väga /a skålpund.
HALFQVÄDEN. a. 2. neutr. - et. Blott lill
hälften sjungen. (Fig. fam.) Förslå h. visa,
förstå meningen af förtäckta ord eller aflägsna vinkar.
HALFRESE, m. 2. pl. —* resar. Så kallades
i äldsta tider i Skandinavien den, som antingen
på fädernet ell. mödernet härstammade från Jötnar.
HALFRUND, a. 2. Som har formen af en
halfcirkel.
HALFRUNNEN, a. 2. neulr. - el. Till
hälften utrunnen, afrunnen eller aftappad. Tunnan
dr h., till hälften aftappad.
HALFRUS, n. 3. Tillstånd, då man hvarken
är fullkomligt nykter eller fullkomligt rusig.
HALFRUSIG, a. 2. Halfl berusad. -
Half-rusighel, f. 3.
HÅLFRYSS, m. 2. Kolryss, som håller 20
tunnor.
HALFRÅ. a. 2. neutr. — råll. Till hälften rå.
HALFSIDEN, n. sing. Väfnad af silke med
ull, bomull ell. linne. — Ss. H-atlas, -band,
-damast.
HALFSJUK, a. 2. Icke rätt frisk.
HALFSKUGGA, f. 4. 4) Den halfva
belysningen på en rymd, som icke helt och hållet
faller inom skuggan af en rnörk kropp, men ej
heller fullkomligt belyses af den lysande kroppen. —
2) (mål.) Den färgton, som uppkommer af ljusets
sneda eller sluttande kastning på vissa delar af
en kropp.
HALFSLITEN, a. 2. neutr. — el. Till
hälften utsliten.
HALFSLUMMER, m. sing. Tillstånd, då man
hvarken sofver eller är fullt vaken.
HALFSLUTEN, a. 2. neutr. — el. Halft
tillsluten.
°HALFSLÄGT, f. sing. Så kallas någon gång
Svågerskap eller Frändskap.
HALFSMÄLT, a. 1. Till hälften smält.
HALFSOFVA, v. n. 3. (böjes som Sofca) Se
Slumra.
HALFSPANN, m. 3. Mått, som håller
hälften af en spann eller fjerdedelen af en tunna.
HALFSPARRE, m. 2. pl. — sparrar. Figur
på vapensköldar, som liknar en half sparre.
HALFSPÄND, a. 2. Till hälften spänd. H
bössa. På h-l säges om en bössa, då hanen är
så mycket tillbakadragen, alt låset knäppt en gång,
d. v. s. att stången gripit uli första haket.
HALFSPÄNN, n. sing. Den djupare
inskärningen på nöten i elt bösslås.
HALFSTAF, m. 2. pl. — stafvar. (byggn. k.)
Rund, konvex list, som utgöres af en fjerdedels
cirkel.
HALFSTEK, n. 3. (sjöt.) Elt slags sätt alt
fastgöra ändan af ett låg.
HALFSTEKT, a. 4. Till hälften, otillräckligt,
ofullkomligt stekt.
HALFSTOCK, m. 2. Böss-stock, som går
blott på halfva pipan.
HALFSTOCKAD, a. 2. Så kallas en bössa,
då stocken går blott på halfva pipan.
HALFSTOP, n. 3. Mått, sorn håller ett halft
stop eller */4 kanna.
HALFSTRUMPA, f. i. Strumpa, som går
blott på halfva benet.
HALFSTÖFVEL. m. 2. pl. — slöflar.
Slöf-vel, som går blott på halfva benet.
HALFSULA, f. 4. Den främre hälften af
sulan under skodon.
HALFSULA, v. a. 4. Sälla ny halfsula under
skodon. Låta h. sina slöflar. — Hal f
sulan-de, n. 4. o. Halfsulning, f. 2.
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
