Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Halfsyskon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
666
HAL
Hal
HALFSYSKON, s. c. pi. Säges om dem, som
äro födda af samma far eller samma mor, men ej
hafva begge föräldrarna gemensamma.
HALFSYSTER, f. 2. pl. — systrar. Qvinna.
som är född af samma far eller samma mor som
en annan.
HALFSÖFD, a. 2. Som icke fått sofva sig
fullsöfd.
HALFT. adv. Till hälften. H. vansinnig.
H. upphöjdi arbete.
HALFTIMME, m. 2. pl. — timmar. Hälften
af en timme.
HALFTUNNA, f. i. 1) Mått, som håller
hälften af en tunna. — 2) Afsågad hälft af en tunna
(laggkärl).
HALFTYG, n. S. (tekn.) Halfmalen
pappersmassa.
HALFTYGEL, m. 2. pl. — tyglar. Tygel,
med blott en rem.
HALFTÄCKARE, m. B Halftäckt vagn.
HALFTÄCKT, a. 4. Till hälften täckt. H.
vagn, på hvilken endast baksitsen är täckt.
HALFUPPHÖJD, a. 2. Till hälften upphöjd.
H-l arbete, bildhuggeri, der figurerna framställas
blott till hälften upphöjda öfver grunden.
HALFVA, f. 4. 1) Hälften af något. H-n af
en kaka. — 2) (fam.) Half sup. Taga h-n.
HALFVERA, v. n. 4. Dela något så, att man
tar hälften hvar. För all slila tvisten, låtom
oss h. H. med någon om vinst och förlust,
inlåta sig med någon i ett förelag på vilkor alt
lika dela vinst och förlust. — Halfverande,
n. 4. o. Halfvering, f. 2.
HALFVERS, hållv-värrs, m. 3. Se Hemislik.
HALFVILD, a. 2. Till hälften vild. Se Vild,
alla bem.
HALFVINGAD, a. 2. (nat. hisl.) Benämning
på de insekter, som hafva täckvingarna med
kanten liggande öfver hvarandra. Brukas i plur.
subslantivl, för att beteckna en ordning af
insekterna. som innefattar alla sådana. De h-e.
HALFVOKAL. hållvvokål. m. 3. Konsonant,
som kan uttalas ulan tillhjelp af vokal, t. ex. r, s.
HALFVUXEN, a. 2. neutr. - el ell.
HALF-. VÄXT, a. 4. Som uppnått blott hälften af sm växt.
HALFVÄNING, f. 2. Se Enlrcsol.
HALFVÄGS, adv. Halfva vägen, på, vid
half-va vägen. Vi ha ej ännu hunnit h. Delta
ställe ligger h emellan Örebro och Stockholm.
HALFYLLE, n. 4. Väfnad, som är blott till
hälften af ull.
HALFYLLEBAND, n. 3. Band, hvari ketten
består af tråd eller enkelt garn, eller af bomull,
men inslaget alltid af ull.
HALFÅM, m. 2. Malt för våla varor, som
håller hälften af en åm.
HALFÅR, n. S. Tid af sex månader.
HALFÅRIG, a. 2. 4) Elt halft år gammal. —
2) Sorn varar, påstår, räcker eller varat blott elt
halft år.
HALFÄDEL, a. 2. Så kallas vissa stenarler,
hvilka för sin vackra färg och glans begagnas till
prydnader, men ej hafva den hårdhet som de ädla,
och slipas vid större fabriksinrättningar, hvaremol
de ädla slipas endast af juvelerare eller särskilta
stenslipare.
HALFÄRM, f. 2. 4) Ärm, som går ned
endast på halfva armen. — 2) Lösärm, som går upp
på halfva armen, och tjenar till all förvara nedre
delen af ärrnen på elt plagg.
HALFÄTEN, a. 2. neulr. — cl Till hälften
uppäten.
HÅLFÖ, f. 2. Del af fasta landet, på tré
sidor omgifven af haf eller sjö. När den är smal
och lång, kallas den Landtunga.
HALFÖPPEN, a 2. neutr. — et. Till hälften
öppen.
HALFÖPPNA, v. a. 4. Till hälften öppna. —
Halföppnande, n. 4.
HALFÖRE, n. 4. Gammalt kopparmynt, aom
gällde hälften af elt öre. Det är ej värdl elt h.,
ingenting värdl.
HALHET, f. 3. Egenskapen alt vara bal.
Isens h.
HALKA, v. n. 4. På hal mark eller is slinta
med foten eller fötterna. Han h-de på
glansk-isen och föll. H. åf, se Afhalka. (Fig.) H. ö
fver, lätt, vårdslöst, utan uppmärksamhet förbigå.
HALKA, f. o. HALKE, m. sing. Hal väg,
gala, mark. Gå ute i h-n.
HALKANDE, n. 4. Se Halkning.
HALKIG, a. 2. Något hal. H. väg.
HALK1GHET, f. 3. Egenskapen att vara halkig.
HALKNING, f. 2. Den rörelse, man gör, då
man halkar. Göra en h.
HALL, m. 2. 4) Betydde i fornspråket d. s. s.
Sal, t. ex. i tempel eller konungaborg; sedan äfv.
stor byggnad, slott, hvaraf många ortnamn hafva
sin upprinnelse. Sades sednare om stora
byggnader, der varor höllos till salu eller sy nades och
stämplades. Deraf Hallrätt. — 2) (gam. krigsk.)
Elt slags trätorn, som brukades vid belägringar.
HALLA, v. 8. 4. På embeles vägnar syna
och stämpla fabrikstillverkningar.
HALLELUJA,–––––jå, n. sing. 4) Hebreiskt
ord, som betyder: Lofver Herren! och
förekommer, dels i bibeln, dels i messan. — 2) Kyrkligt
tonstycke, innefattande en lofsång till Herren, ocb
der delta ord ofta upprepas. Haydns H.
HALLMÄSTARE, m. S. Handlverksmästare,
som ej tillhör skrå, utan lyder under Hallrälten.
HÅLLNING, f. 2. (fabr.) Syning och stämpling
af fabrikstillverkningar.
HALLON, n. 5. Bär af hallonbusken. — Sa.
IT-gelé, -glass, -konserv, -likör, -lukt,
-saft, -smak.
HALLONBUSKE, m. 2. pl. - buskar.
Busk-växt af fam. Rosaceæ, allmän i norra och
mellersta Europa. Rubus Idæus. Se f. Ö. Blåhallon,
Björnhallon.
HALLONERA, v. a. 4. (kondil.) Tillblanda,
försätta med hallon eller hallonsaft.
HALLONMASK, m. 2. Insekt af
Skalbaggar-nes ordning, hvilken såsom larv förekommer, i
form af cn liten hvit mask, i hallon. Anthonomus
Rubi. Kallas äfv. Hallonvifvel.
HALLONPAST, m. 3. (kondit.) Pasl (se d. o.),
tillredd af hallon.
HALLONSPRIT, m. 3. (kondit.) Sprit,
di-stillerad på hallon, som begagnas till llkörer och
pastiller.
HALLONVIFVEL, m. 2. pl. — viflar. Se
Hallonmask.
HALLONVIN. n. 3. Vin, tillredt af hallon.
HALLONÄTTIKA, f. 4. Äilika, försatt med
hallon.
HALLORDNING, f. 2. Ordningsstadga, som
föreskrifver. hvad iakttagas bör i afseende på
tillverkningars synande och stämpling.
HALLRÄTT. m. 3. I Sverige numera
upp-häfd domstol, hvarundcr lydde fabriker ocb
ban-daslöjdcr. så vida de ej hörde under skrå.
HALLSTÄMPEL, m. 2. pl. — stämplar.
Stämpel, som åsältes af vederbörande hallmästare fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
