Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Handtvagning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN
HAN
675
handen), För alt I något afseende muta honom.
En liten h. gör stundom folk både blinda och
dö [va.
HANDTVAGNING, f. 2. Händernas tvättande.
HANDTVERK, n. 5. Yrke, för hvars
bedrif-vande inga större anläggningar äro nödiga, och
hvartill fordras stor mekanisk färdighet, men liten
eller ingen vetenskaplig insigt. (Talesätt) Göra
h. af något, utöfva, bedrifva det såsom ett
handt-verk, d. v. s. mekaniskt. — Ss. H-s gesäll,
-slärling.
HANDTVERKARE, m. 5. En. som drifver
ett handtverk för egen räkning. — Sä. H-huslru.
HANDTVERKARHUS, n. 3. En
handlverka-res familj.
HANDTVERKERI. n. 3. Se Handtverk.
HANDTVERKSBRUK, n. 3. Särskilt för
medlemmar af ett handtverksskrå gällande lag.
HANDTVERKSFOLK, n. sing. 4) Personer
af handlverksklassen. — 2) (fam.) a) En
handtverkare och dess hustru. — b) En handlverkares
familj.
HANDTVERKSGOSSE, m. 2. pl. — gossar.
Lärling i ett handtverk.
HANDTVERKSHELSMNG, f. 2. Ett slags
ordenslösen, hvarigenom gesällerna af ett skrå
igenkänna hvarandra, till förekommande af
oinvigdes intrång.
HANDTVERKSHUS, n. 3. Sc
Handiver-karhus.
HANDTVERKSKLASS, m. 3. Den klass i
ett samhälle, till hvilken samteliga handtverkare
med deras familjer och arbetare höra.
HANDTVERKSLÅDA, f. 4. Kassa,
tillhörande ett handtverksskrå och använd till hvarjehanda
utgifter i och för skråets gemensamma bästa.
HANDTVERKSMAN, m. 5. pl. — män. Se
Handtverkare.
HANDTVERKSMESSIG, a. 2. Som ut föres,
verkställes, tillgår på samma sätt som i ett
handtverk, d. v. s. mekaniskt, ulan all sjelfsländig
tanka, endast efter bruk och vana. H-l arbetande,
bokskrifvande, för fallande. — Syn. Mekanisk,
Fabriksmessig.
HANDTVERKSMESSIGT, adv. På ett
handl-verksmessigl sätt, förfalla, öfversälta h. —
Syn. Mekaniski. Fabriksmessigt.
HANDTVERKSMÄLARE, m. 3. Målare, som
är blott handtverkare och ej utöfvar målning
såsom skön konst. Kallas så till skilnad ifrån
Målare, hvilken är konstnär. — Syn. (skämtv. o.
för-akll.) Plankstrykare.
. HANDTVERKSMÄSTARE. m. S.
Handtvcr-karc, som aflagl mästerprofvet i sitt yrkc och fått
rättighet alt antaga gesäller och lärlingar i sitt
arbete.
HANDTVERKSORD, n. 5. Sådant ord, som
uteslutande användes i något handtverk.
HANDTVERKSRÖRELSE, f. 3. Utöfvandet
af ett handtverk.
HANDTVERKSTERM, m. 3. Sc
Handlverks-ord.
HANDTVERKSSKRÅ, n. 4. Sc Skrå.
HANDTVÅL, m. sing. Tvål, sorn begagnas
till händernas tvagning.
HANDVATTEN, n. sing. Valten till
händernas tvagning.
HANDVETA, f. 4. Sc Plogsljert.
HAND VÅG, m. 2. Våg, som hålles med
händerna, för uppvägning af hvarjehanda saker.
HANDVÄNDNING, f. 2. Handens vändning.
Brukas endast i uttrycken: /, på, inom en h..
på så kort tid, som behöfs, för att vända handen;
i ett ögonblick, i blinken, i ett nu. / hvar h.,
i hvarje ögonblick.
HANDYXA, f. 4. 4) Liten, lätt yxa, som
be-qvämt kan föras med en hand. — 2) Han dy x
kallades fordom ett slags stridsyxa, som både
fördes med handen och kastades på längre håll.
HANE, m. 2. pl. hanar. 4) a) (ursprungi.)
Manlig individ af fåglarna, men isynnerhet af
Hönssläglct, och i denna inskränktare mening
således detsamma sorn Tupp. Då gol h-n. Bildar
sammansättningar för hvarje särskilt slags fågel,
såsom: Tjäder-, Orr-, Kanarie-, Steglils-,
Sparf-hane, o. s. v. — Molsals: Hona. — b) (i
utsträckt mening) Manlig individ af djuren i
allmänhet, såsom: Lejon-, Krokodil-, Hvalfiskhane,
ni. fl. — 2) Den delen af ett gevärslås, som med
sitt slag tänder skottet.
Anm. 1 förra bem. uttalas ordet lemmeligcn
allmänt: hanne, hvarföre man på sednare tiden
börjat äfven skrifva ordet så; men förutom del,
all ullalel med låmil a höres lika ofla och i
vissa landsorter är nästan uteslutande, bör
anmärkas, all våra äldre lexikografer, såsom
Spegel och Ihre. bibehållit Hane efler del urgamla
skrifsältel, hvarföre del synes vara skäl ail
antaga delta ensaml såsom det rälla.
HANEL, hantill, m. sing. örtslägtel Lotus.
HANFOT, m. 3. pl. — fölter. (skepp.) 4)
Ett vid midtehi af cn rå på förkant fästadt,
trekantigt nät af plalling. — 2) Ett tåg, hvars ändar
äro fästade i någon last och hvars bugt eller midt
halas, t. ex. en bolinsprula.
H ANG ARE, m. 5. (skepp.) Ett ifrån toppen
af en mast eller stång hängande kort, men tjockt
tåg, med cn vid dess nedra ända fastsplilsad stor
jernkaus, hvari sidotackcl hakas för diverse bchof.
HANJERN, n. 3. (tekn.) Dorn till hanens
fyrkant på ett gevär.
HANK, hanngk, m. 2. 4) Ringformigt,
hop-vridct band af qvislar, hvarmcd gördcsgårdsstörar
sammanhållas. Inom h. och slör, inorn hägn af
gärdcsgård. — 2) Dylikt band på packkistor, att
bära dem med; äfv. all binda unga träd,
vinran-kor. — 3) Handtaget på ett besman. — 4) (kir.)
En, medelst cn egen nål (hanknål) genom buden
dragen linneremsa eller snöre, hvarigenom ett
artificiell sår bildas och underhålles. Sälla h.
HANKA, v. a. 4. Med händerna uppvinda.
Vanligare säges H. upp ell. Vpphanka. — V. n.
(pop. o. fam.) a) Hjelpa, pracka sig fram. — b)
Vara sjuklig litet emellanåt.
HANKAM, m. 2. pl. — kammar. Se
Tuppkam.
HÅNKBAND, n. 3. Sjelfva bandet på en hank
(bem. 4).
HANKER, m. sing. (pop. o. fam.) Se
Prac-kare.
HANKIG, a. 2. (pop. o. fam.) 4) Sjuklig. —
2) Prackig. — Hankigl» adv.
HANKNÅL, f. 2. Tveeggad, omkring cn half
tum bred nål, i form af cn stor lansett, hvarmcd
en hank (bem. 4) dragés genom huden.
HANKÖN, n. sing. Det manliga könet af
djuren. Kallas öfy. Hansläglc.
HANLÄPP, m. 2. En del af hanen på ett
skjutgevär.
HANNE, se Hane, 4.
HANREJ, hannräj, m. 3. Man, bvars hustru
är honom otrogen.
Anm. Ordel anses af Ihre härleda sig ifrån del
keltiska Hanncrey, hälften af något, och
således belyda ungcf r detsamma som: cnhalf man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
