Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hemlighetsfull ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEM
HEM
687
2) Hvad som hålles eller bör hållas hemligt. Del
dr, bör vara en h. för alla. Bevara, förliga
en h. Yppa en h. för någon. Anförtro någon
en h. Utsprida, förråda en h. Göra en h. af
något, fördölja det. Jag har ingen h. för dig,
yppar för dig alla mina hemligheter. — 3)
Tystnad. som iaktlages rörande något, hvilket bör
hållas hemligt. Saken har bedrifvils med all h., i
all h. Saken har blifvit insvepl i en
ogenomtränglig h. — I h , adverbialt uttryck: a) Utan
vittne, och så att ingen vet del. Jag har i h.
talat med honom. De träffas i h. — Syn.
Hemligt, I lönndom. Lönnligen. — b) Inom sig, i
silt hjerta. Han låtsar sig älska henne, men
i h. af skyr han henne. — Syn. Tystnad,
För-tigenhel. — 4) Förborgad kunskap, insigt, lära,
hvaraf endast få lyckas blifva delaklige.
Kabba-las h-er. — 5) Förborgad verkning, förborgadt
förhållande. Naturens h-er. — 6) (i konst och
vetenskap) Elt blott af en person eller högst få
kändt medel att kunna göra, tillvägabringa vissa
saker, frambringa vissa verkningar. H-en all
måla glas med alla slags färger. Köpa en h.
af någon. — 7) (fig.) Af få kändt medel att
lyckas i något. H-cn ull behaga. Han har funnit
h-en att rikta sig med versskrifning. H-en i
konsten all regera, konstens, politikens h., o.
«. v., det svåraste och väscndtligasle i konsten att
regera, o. s. v.
HEMLIGHETSFULL, a. 2. 1) (om sak) Som
innehåller en hemlighet eller hemlig mening,
syftning. H-lla ord, bilder, tecken. Ell h-l
uppförande. — 2) (om person) Som onödigtvis gör
hemlighet af obetydliga saker. Del är en
ganska h. menniska. Han är h. i allt. —
Hem-l ighelsf ullhet, f. 3. — Hemlighels fullt,
adv.
HEMLIGHETSKRÄMARE, m. 5. En, som
ger sig ut för att vela en mängd hemligheter,
dem han likväl under tysthetslöfte yppar för hvem
som helst.
HEMLIGHUS, n. 5. Aflrädeshus.
HEMLIGHÅLLANDE, n. 4. (föga brukl.)
Omständigheten. att man håller någonting hemligt.
HEMLOF, hèmmlå v. n. 5. Lof, alt återvända
hem, alt vistas hemma för någon tid. Få,
hafva h.
HEMLUFT, m. sing. Luften i hemorten. (Fig.)
Andas h-en, vistas på hemorten, i hemlandet.
HEMMA, bèmma, adv. i) I hemmet.
Blifva. vara h. Hålla sig h H. hos mig, dig,
honom. Silla h., vara myckel h., sällan gå ut.
(Fig.) Vara h., hafva kommit helskinnad ifrån
saken. (Ordspr.) H. är bäsl, hvar och en trifves
bäst i hemmet, der man är mest obesvärad. —
2) Brukas äfv. ofta nästan adjeklivt och betyder
då detsamma som: boende. Hvar är du h.?
hvar har du ditt hem? (Fig. fam.) Ej vela, hvar
man är h., ej vela, hvar man är, hur man har
sina saker; vara alldeles förvirrad, förbryllad,
rådlös. Jag skall lära honom, hvar han är h.,
tukta hönorn, lära honom veta hut. Jag märker
nog, hvar han är h., hvad hans syfte är. Är
ni h. der? är det er afsigt, ert syfte? — 3)
Ad-jektivt har ordet äfven samma betydelse som
Bevandrad, kunnig. Fora h., väl h. i en sak.
Han är väl h i del språket, del ämnet. H.
t »in konst. Deri är han ej särdeles h. —
Syn. Se Bevandrad.
HEMMAN, hèmmann, n. B. (af Hem) 4)
(ursprungligen) Den plais, som en husfader
uppröjt för sig och sin ätt. — 2) En på landet af
åtskilliga slags ägor beslående, bebyggd, till visst
mantal satt jordegendom, hvarå drifves den i orten
varande grundnäring. Bildar sammansättningarna:
Krono-, Skatte-, Kronoskalte-, Frälse-,
Frälseskatte-, Skattefrälse-, Bergfrälse-, Rå- och
Rörs-hemman; Lönings-, Augments-, Prebende-,
Annex- och mensal-. Lots-, Post-, Bergsmans-,
Kyr-ko-, Akademi-, Hospitals- och Barnhus-, samt
Krigsmansbushemman. — Syn. Gård. — 3) Se
Mantal. — Ss. H-sarrendalor, -sägare.
HEMMANSBRUK, n. B. Elt hemmans
brukande, häfd. — Nyttjas äfv. någon gång i samma
mening som Landibruk. — Syn. Gårdsbruk.
HEMMANSBRUKARE, m. B. En, som bebor
och brukar ett hemman. — Syn. Gårdsbrukare,
Hemmansåbo, Hemmansägare, Landtbrukare,
Åkerbrukare.
HEMMANSKLYFNING. f. 2. Delning afjord,
hvarigenom vissa delar af ett hemman afsöndras
ifrån det hela.
HEMMANSRÄNTA, f. i. Rönta, som utgöres
af ett hemman.
HEMMANTAL, n. B. 4) Se Mantal. — 2)
Antal af mantal. Huru stort är egendomens h.?
HEMMANTALSRÄNTA, f. 4. Benämning på
vissa af jorden utgående skaller, hvilka från början
endast varit bevillningar, men småningom blifvit
stående skatter, oskiljaktiga från sjelfva hemmanet.
HEMMASTADD, a. 2. neutr. — stadl. 4)
Som väl känner de ortliga förhållandena på ett
ställe, i ett hus, o. s. v. Han är myckel h. der
på orten, i Stockholm, i operahuset. — 2) Väl
bekant och förtrogen med personerna i en familj;
som ofta besöker ett hus, en familj. Han är
alldeles h. der i huset, i den familjen. — Syn.
Väl bekant, Som barn i huset. — 3) (fig.)
Kunnig, erfaren i en sak. H., väl h. i en sak, elt
ämne, ell språk, en vetenskap, en konst. Göra
sig h. i, med något.
HEMMA VAND, a. 2. Se Hemvand.
HEMORROIDAL, hemåråjdål, o.
HEMORROI-DALISK, a. 2. Som tillhör, har afseende på ell.
utmärker hemorroider. — Äfv. Hemorrhoidal.
HEM0RR01DALARTAD.–––––ålårtadd, a. 2.
Som har egenskap af, röjer likhet med, är tecken
till hemorroider.
HEMORROIDER. hemårå’jd’r. m. 3. pl. (från
grek.) Elt slags sjukdom, bestående i
blodsamlingar i trakten af ändtarmen, och orsakad af
blodets alltför ymniga sammanfiylning i portådern.
Kallas äfv. G yllenåder. Öppna h., då blod afgår
ifråiT ändtarmen. Blinda h., med taggar i sätet,
men utan afgång af blod. — Äfv. Hemorrhoider.
HEMORT, hèmmört, m. 3. Den ort, der
någon har silt hem.
HEMQVARN, f. 2. Liten qvarn, endast för
eget behof.
HEMSED, m. 3. Sed, som följes i hemmet, i
hemlandet. H-er, en menniskas vanliga sätt att
vara. Säges äfv. om djurens af instinkten
före-skrifna lefnadsvanor.
HEMSJUK, a. 2. Som Irånar af längtan alt
återse hemmet, hemorten eller hemlandet,
HEMSJUKA. f. sing. Trånande längtan alt
återse hemmet, hemorten eller hemlandet.
HEMSK, hémmsk o. hä’mmsk, a. 2. (Isl.
Heimskur, vansinnig) 4) Som väcker en djupt
gripande känsla af oförklarlig fruktan och afsky.
En h. uppsyn, anblick. H-l utseende. En h.
lafla. H-l löje. — 2) (om person) Djupt
nedslagen, dyster och förtvifiad. Jag vet ej, hvad
som felas honom: han är så h., ser så h. ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
