Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hemskhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
688
HEM
HER
HEMSKHET, f. 3. Egenskapen alt vara hemsk.
HEMSKT, adv. På ett hemskt sitt, med
hemskhet. Blicka h., med en hemsk min.
HEMSKJUTA, v. a. 3. (böjes som Skjula)
Öfvcrlemna något till en annans bedömande.
Lå-lom oss h. saken lill någon gemensam väns
bedömande.
HEMSLÖJD, m. 3. Se Husslöjd.
HEMSTÄLLA, v. a. 2. öfvcrlemna till en
annans bedömande. Brukas af cn lägre,
underordnad person eller myndighet, eller ock
samtals-vis af artighet. H. lill senalen, lill folkel, om etc.
Jag lager mig friheten h., om del kan vara
rådligl all så gå lill väga.
HEMSTÄLLAN, f. sing. indef. Se
Hemställ-ning.
HEMSTÄLLANDE, n. 4. Den framställning,
man gör, då man hemställer något.
HEMSTÄLLNING, f. 2. 4) Se Hemställande.
— 2) Innehållet af hvad som blifvit hemstäldt.
Hans h. gick derpå ut, att ... .
HEMSYND, f. 3. Se SkÖlessynd.
HEMSÖKA, v. a. 2. (om Gud) 4) (bibi.)
Särskilt vårda sig om. Gud h-ker de
rättfärdiga. — 2) Antingen lill straff eller pröfning
tilisända någon ondt. Gud h-ker syndare med
straff. H. med krig, sjukdom. —
Hemsökande, n. 4. o. Hemsökning, f. 2.
HEMTA, m. fl., se Hämta.
HEMTAMD, a. 2. 4) Säges om tamda djur,
som uppfödas i eller vid cn persons bostad.
Brukas isynnerhet om fåglar. H-t fjäderfä. —
Motsats: Vild. — 2) (fig. fam.) Se Hemmastadd.
HEMUL, hèmull, m. sing. (lagt.) Den
ersättning, som cn köpare har rätt att fordra af
säljaren. i fall köpet återgår. Stånda h., se Hemula.
HEMULA, bèmulla, v. a. 4. (lagt.) Åt köpare
af egendom öfverlåta fulla ägande rätten dertill,
med skyldighet alt gifva ersättning, i fall köpet
sedan återgår.
Anm. Hemula heter i gamla språket äfven
H’i-mula, af Heimil, egen; betyder således: göra
sin egendom lill cn annans egen, d. v. s. gifva
honom äganderällen dertill.
HEMULSMAN. rn. 3. pl. — män. (lagt.) 1)
Säljaren af en egendom, såsom underkastad
skyldigheten att svara för hemul. — 2) Den, som bör,
när klander af cgendomsköp uppkommer, visa sin
äganderätt till den egendom, han försålt.
HEMVAND, a. 2. Se Hemlamd.
HEMVIST, hcmmvfsst, n. 5. Ställe, der
någon bor. — Syn. Se Hem.
HEMVUXEN, a. 2. neutr. — el. Som växt
på ens egen mark. Dessa drufvor äro h-xna.
HEM VÄ FD, a. 2. 4) Väfd hemma i ens eget
hus. Bondqvinnorna bruka myckel h-a kläder.
— 2) Som blifvit väfd i hushåll, ej på fabrik.
Köpa h-l tyg.
HEMVÄFNAD. m. sing. 4) Väfnad, som sker
hemma i ens eget hus, eller i enskilia hushåll, ej
på fabrik. — 2) Hemväfdt tyg.
HEMVÄG, m. sing. På h-en, på återvägen
till hemmet. Vara på h-en. Begifva sig på
h-en. På h-cn råkade jag en god vän.
HEMÅT, bémmå’t. adv. Åt, till hemmet,
hemorten, hemlandet. Gå, vandra, begifva sig,
vända om h.
HEN. hén, m. 2. Mjuk brynstcn. Har
sammansättningen Oljehen.
HENNE, bä’nne, daliv och ackusativ af pron.
pers. Hon. Jag gaf h. ell klädningslyg. Jag
har sökt h. Jag skall komma ihåg h.
HENNES, hä’nness, genitiv af pron. pers. Hon.
H. föräldrar, h., och icke mina.
HEPATISK, a. 2. (af gr. Hepar, lefver) 4)
Som angår lefvern. H-l medel, emot
lefversjuk-domar. — 2) (kem.) Säges om kroppar, som
innehålla svafvelbundet väte eller svafvelbundet alkali.
H-l bad, svafvelbad, hvilket beredes af 2—6 lod
svafvellefver, som upplöses i ljumt vallen och
sedan utröres i badet.
HEPTAGON, hepptagå n, m. 3. (geom.)
Sju-hörnig figur.
HEPTANDRIA, hcpptanndrfa, f. sing. Sjunde
klassen af Linnés växtsystem, bestående af växter
med sju ståndare.
HERALDIK, –ik, f. 3. Läran om vapen
och sköldemärken. — Syn. Vapenkonsi;
Vapenlära.
Anm. Ordet har sitt namn af Bsrold, emedan
del var härolders pligl all känna olika ällers
vapen och kunna förklara deras uppkomst och
betydelse.
HERALDISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på heraldiken. H-a figurer.
HERBARIUM, härrbåriumm, n. 3. pl. — ier.
(lat.) Samling af torkade örter.
HERBERGE, hä’rbä’rrjc, n. 4. 1) Ställe, der
man på resor tar in och hvilar öfver. Gifva
någon h. — 2) Värdshus. — 3) Ställe, der
samte-liga gesällerna af ett handtverksskrå hålla sina
sammankomster, förvara sin låda och herbcrgera
vandrande eller sköta sjuka gesäller.
Skomakar-gesällerncs h.
Anm. Herberge kommer af gamla ordet Urr.
härskara, och Berga, skydda, gifva lak öfver
hufvud.
HERBERGERA, v. a. 4. Gifva herbcrgc. H.
resande. — Her ber ger ande, n. 4. o.
Hcr-bevgering, f. 2.
HERCULES, m. fl., se Herkules.
HERDE, bèrde, m. 2. pl. herdar. 4) En,
som vaktar och sköter boskap. Har
sammansättningarna Boskaps-. Fä-, Får-, Ox-, Ko-, Svin-,
Getaherdc. — 2) (fig.) a) Älskare. En Irogen h.
— b) Andlig h., prest. Kallas äfv. Själahcrde.
— Ss. H-dans, -fest, -koja, -lefnad,
-lif. -lik, -län, -pipa, -slånd, -sång,
-visa, -väska.
HERDABREF, n. B. En biskops cirkulärbrcf
till prestcrna i hans slift rörande kyrkliga
angelägenheter. Skrifves äfv. Herdebref.
HERDASPEL, n. 3. Dramatisk idyll, hvari
herdar och hcrdinnor äro de spelande
personagerna.
HERDEBREF, sc Herdabref.
HERDEDIKT. f. 3. Ett slags idyll, hvaruti
herdclifvet framställcs.
HERDEFLÖJT, m. 3. Ett slags pipa,
beslående af flera hopfogade rör af olika längd och
storlek, af hvilka hvari och ell, då det föres förbi
den blåsande munnen, gifver sin särskilta lon.
Kallas äfv. Paris flöjt och Syrinx.
HERDE FOLK, n. 5. Folk, hvars boningar
bestå af tält eller rörliga hyddor. Hcbreerne
voro lill en början ell h. Kallas äfv. Nomader.
HERDEFÅGEL, m. 2. pl. — fåglar. Fågel
af Vadarne, hemmastadd i Sydamerika, med
myckel stora sporrar, och under skinnet uppblåst med
luft. Palamedea Chavaria.
HERDEGOSSE, rn. 2. pl. — gossar. Gosse,
som vallar boskap.
HERDEHATT, m. 2. Sådan halt, som herdar
bruka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
