Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Himmelrike ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIM
HIN
695
len) 1) Den oändliga rymden, hvari alla
verlds-kroppar röra sig; äfv. den del af denna rymd,
som vi se uppöfver våra hufvuden. Alla h-ens
sljernor. Tecken på h-en. Hvarken se h. eller
jord. Lyfta ögonen emot h-en. Under bar h.,
utan tak öfver sig. Ligga under bar h. De
gamle trodde, att det fanns flera himlar af olika
fasthet, den ena öfver den andra. Deraf uttryck
sådana som: Genomlöpa himlarna; blifva
uppryckt till tredje himmelen, hvilket fig. o. fam.
betyder: blifva alldeles hänryckt. (Fig.) Se
himlarna öppna, erfara cn stor glädje. (Fig. fam.)
Uppröra h. och jord, uppbjuda allt möjligt, för
alt lyckas. — 2) Luften, atmosferen. Klar,
töcknig, mulen h. H-ens fåglar. H ens eld, blixten.
— 3) Luftstreck. En mild h. Lefva under en
främmande h. Italiens, Sveriges h. — 4)
Himmelrike. Fader vår, som är i h-en (äfv.
him-lom, gam. dat. plur.). H-ens Gud. Fara upp
till himla (gam. plur.). Jesu lära visar oss
vägen Ull h-en. — 5) Gud. Himlen vare tack!
Himlen gifve, all ... .! Anropa himlen om
nåd. Himlen har så velat. H.! o h.! o
rättfärdige h.! — 6) Taket öfver cn tron, en säng,
o. s. v. Bildar för denna bem.
sammansättningarna: Tronhimmel, Sänghimmel. — 7) Den del af
en tafla, som föreställer himmelen; äfven hvarje
slags dekoration, som liknar dcn.
Anm. Bruket vill, alt de bestämda formerna
Himmelen och Himmeln användas för ordels
alla bem., ulom 5, för hvilken formen Himlen
ensam nyiljas, och 4, för hvilken både Himlen
och Himmelen brukas.
HIMMELRIKE, hfmmälln ke, n. 4. 1) (i
bestämd form) Guds rike. Ärfva h-l. — 2) (fig.)
Tillstånd af stor fröjd eller njutning.
HIMMELSBLÅ, a. 2. neutr. — blått. Af en
färg, som liknar det blåa på himmelen. — H-lt,
s. n. sing. 1) Himmelsblå färg. — 2) Se
Ultramarin.
HIMMELSBREF, n. S. Brcf, som enligt
menige mans vidskepliga föreställning tros falla ned
ifrån bimmelen och vara sändt ifrån Gud sjelf.
H. hafva sin grund i munklegender.
HIMMELSBRÖD, n. 5. sing. Se Manna.
HIMMELSFÄRD, c. 3. Färd upp till himla,
till himmelriket. Profeten Elias’ h. Chrisli h.
HIMMELSFÄRDSDAG, m. 2. Kyrklig
högtidsdag. då minnet af Christi himmelsfärd firas.
HIMMELSGLOB, m. 3. Glob, som föreställer
firmamentct med de förnämsta fixstjernorna efter
deras indelning i stjernbilder.
HIMMELSGRÄS, n. 5. Sc Råmjölksgräs.
H1MMELSHÖG, hfmmälls hö’g, a. 2. (fam.) Se
Skyhög. — Skrifves äfv. Himmels hög.
HIMMELSHÖGT, hfmmälls högt, adv. (fam.)
Sc Skyhögt. Ropa h., med full hals. Klaga h.,
öfverljudt.
HIMMELSHÖJD. hfmmälls hö’jd, f. sing. (fam.)
I h., ganska högt upp. — Skrifves äfv. Himmels
höjd.
HIMMELSK, a. 2. 1) Som är i, tillhör eller
har afseende på himlen (bem. 4). Den h-e
Guden, Fadren. De h-a andar. Del h-a
fäderneslandet, himmelriket. — 2) Som kommer ifrån
Gud, gudomlig. Själarne äro af ell h-l
ursprung. H. ingifvelse, gåfva. Den h-a vreden,
Guds vrede. — Syn. Gudomlig. — 3)
(hyperbo-liskt) Högst utmärkt. En h. skönhet, godhet,
fröjd, lycka, spis, vällust. En h. själ, i högsta
grad god. — Syn. Gudomlig Gudalik.
HIMMELSKORN, le Himalajckorn.
HIMMELSKT, adv. 1) På ett himmelskt,
gudomligt sätt. Hon log, blickade h. emot
honom. Hennes ord ljödo h. i mina öron. —
2) (hyperboliskl) I högsta grad. H. skön, god.
H. befängd.
HIMMELSLUFT," m. sing. 1) Ren, eterisk
luft. — 2) Luften, sådan man föreställer sig dcn
i himlen. (Fig.) Andas h., njuta stor frid, fröjd
och lycksalighet.
HIMMELSSKRIANDE, a. 4. (fig.) Som
ropar till himlen om straff eller hämd. H. synd,
orättvisa.
HIMMELSSKY, hfmmälls schy’, m. sing. (fam.)
I h., ganska högt upp. — Skrifves äfv. Himmels
sky.
HIMMELSSTRECK, n. B. 4) Se Klimat. —
2) Se Väderstreck.
HIMMELSTECKEN, n. B. 4) Benämning på.
hvarje af Djurkretsens tolf stjernbilder. — 2)
(na-turl.) Tecken, ovanlig företeelse på bimmelen, t.
ex. norrsken.
HIMMELSVID, hfmmälls vfd, a. 2. Vid som
himlarymden. En h. åtskilnad.
HIMMELSÅTSTRÄFVANDE, a. 4. (skämtv.)
Säges om det konslladt och krystadt höga i poesi.
HIN, hin o. hinn, gam. demonstrativ artikel.
Se Den, 4. H. gode. H. onde ell. förkortadt
Hin, djefvulen. Man säger äfv. i samma mening
H. håle, H. håken. Brukas i en mängd
svor-domsuttryck och talesätt, på samma sätt som Fan
och Djefvul (jfr. dessa ord), t. ex.: H. anamma!
För h. i våld! Ge sig h. i våld på alt . . .
svära på, att ... . Del var h.! Del är h. alt
vara hett, kallt! ytterst hett, kallt. Del är h.
till väg! yltcrst svår väg. Han har h. med sig,
del är h. till karl, säges om den, som på något
sätt utmärker sig. Jag ger h. hans råd, bryr
mig ej om dem. Hur h. håle (ell. blott h.) vet
ni del? Det må h. håle (h.) göra, del är bäst
att låta bli. Nu är h. lös, se Djefvulen är lös
(under Djefvul, 2). Se ut som h. håle, hafva
ett högst eländigt, vedervärdigt, afskräckande
utseende. Det bullrar som h., förfärligt. Slå som
h., ganska hårdt.
HIND, f. 2. Honan af bjortslägtct. Snabb
som h-en.
HINDER, hi’nnd’r, n. B. 4) Hvad som är i
vägen, att man icke alls eller åtminstone med
svårighet kommer fram. Grindar, bommar,
barrikader äro h. på väg eller gala. (Fig.)
Lägga h. i vägen för, sc Hindra. — 2) (i moralisk
mening) Hvad som motverkar ens afsigter,
före-hafvanden, planer, o. s. v. Eli h. har kommit
emellan. Vara någon till h. Vara Ull h. för
ens anslag, planer. Man säger äfven Vara Ull
h-s. Förebär a h. af sjukdom. — Syn.
Förbinder, Förfall.
HINDERLIG, a. 2. Som är till hinder. Vara
någon h. i hans lycka.
HINDERSAM, a. 2. Se Hindcrlig.
HINDERSMESSA, hfnnd’rsmä’ssa, f. 4. Den
dag, då den helige Henriks minne firades i
Sverige, under katolska liden. H-so marknad, stor
marknad i Örebro, i Januari månad. — Heter
egentligen Henriksmessa.
HINDERSMÅL, n. B. Se Förhinder.
HINDRA, v. a. 4. Förorsaka, vara till hinder.
Säges både i fysisk och andlig mening. Gatan
är spärrad af vagnar, som h. folk atl komma
fram. H. någon ifrån en sak, ifrån alt göra
något. Jag h-r honom ej alt göra del. H.
någon i dess förchafvandc. Låt ej h. dig i dina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
