Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hingst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694 HIN
göromål. — Syn. Förhindra, Förekomma,
Afbö-ja. Afvärja, Afvända, Förebygga, Sätta bom, dam
för, Afstyra, Afhålla, Afhjelpa. — H. sig, v. r.
4) (fam.) Låta hindra sig. H. dig icke för vår
skull. — 2) H. sig ifrån, afhålla sig ifrån. Jag
kan ej h. mig ifrån alt skratta, alt gräla. —
Hindrande, n. 4.
HINGST, m. 2. 4) Häst’ af hankön, som icke
blifvit utskuren. — 2) (fig. fam.) Liderlig karl.
HINGSTERIDARE, m. 3. Så kallades fordom
menige karlarne af konungens garde till häst.
H-arne voro delte i två fanor: Svarte och
Blanke ryltare.
HINGSTRIDARE, m. 5. Stallbctjent, som
rider in hästar.
HINK, hfnngk, m. 2. 4) Ett slags mindre
laggkärl, högre, men smalare än ett ämbar,
hvarmed vatten hinkas upp ur cn brunn. — 2) (jäg.)
Se Vippgalge.
HINKA, hfnngka, v. n. 4. I. Medelst hink
upphämta vatten ur en brunn. H. upp, se
Upp-hinka.
HINKA, hfnngka, v. n. 1. II. (fam.) Se Linka.
HJNNA, f. 4. 4) Tunt öfverdrag, som bildar
sig på ytan af flytande ümnen, antingen genom
fördunstning eller deras tjocknande genom hetta.
— 2) (fysiol.) Benämning på sidovis hopfogade
fibrer, af hvilka somliga bidraga alt bilda
rör-eller kanalformiga organer, såsom blodkärlen,
magen och tarmkanalen, m. m. — 3) Tunt, fast
öfverdrag, som bildar sig på sår, först då de
börja att läka ihop. — Ss. Hinnaktig, -artad,
-lös, -skälig, -läckt.
HINNA, v. a. 3. Ind. pres. sing. Hinner; pl.
Hinna. Impf. sing. Hann; pl. Hunno. Imper.
sing. Hinn; pl. Hinncn. Impf. konj. Hunne.
Sup. Hunnit. Part. akt. Hinnande; part. pass.
Hunnen. 4) Gå, rida, åka, segla o. s. v. så
mycket fortare, än någon som är före på samma
väg och beger sig åt samma håll, att man
kommer ända frarn intill honom. Man säger äfven i
samma mening H. på’, upp. H. någon, som
gäll, ridit, åkil förut. Gå före; jag hinner er
snart — Syn. Upphinna, Uppnå. — 2) Komma
fram lill ett mål, till elt ställe, dit man ämnat sig.
H. målet för sin vandring, sin resa. H.
toppen af elt berg. (Fig.) H. målet, ernå, hvad
man haft i sigte, t. ex.: h. målet för sina
önskningar. — Syn. Nå, Uppnå; (Gg.) Ernå, Vinna.
— 3) Tillryggalägga. Han har redan hunnit
halfva vägen. — V. n. 4) Komma ända fram
till elt mål, lill ort och ställe, dit man ämnat sig.
Innan jag h-ner dit. Mitt gevär, min syn
h-ner ej så långt. Brukas för denna bem. mest
i förening med partikeln Fram, l. ex.: H. fram
till målet, lill sin bestämmelseort. Hur dags
hunne vi h. fram? Kulan hann icke fram,
gick icke frarn till målet eller dit man syftade. —
H. förbi, före, förut, igenom, tn, néd,
omkring, ut, Öfver, komma förbi, före, o. s. v.
H. 6m, komma framom, före någon, som förut
varit före; äfv. (fig.) komma längre än en annan
i arbete, företag, o. s. v., t. ex.: Han h-ncr snart
om sin äldre bror i latinet. — H. pa, upp,
se Upphinna. H. upp emot, gå upp emot, t. ex.:
Han h-ner på långt när icke upp emot Linné.
H. upp till, hinna fram lill, räcka upp till. —
H. iindan, komma undan, innan någon
efterföljande upphinner en; få tid på sig alt undkomma.
— Syn. Nå, Räcka. — 2) Hafva tillräcklig lid
att göra något, att få något färdigt. Jag h-ner
ej bli färdig i dag. Jag h-ner ej alt göra det.
HIS
Om jag h-ner, så kommer jag. (Aktivt) Han
h-ner ingen väg, gör inga framsteg, får
ingenting färdigt. — H. méd, få slut på något, få
färdig. Jag har ej hunnit med alltsammans. Jag
h-ner ej med all göra del. — 3) Forlkomma i
arbele, förehafvande af hvad slag som helst. Huru
långt har du hunnit i dill arbele? Jag har ej
hunnil långl ännu. Jag har hunnit till sista
sidan. Huru långl har ni hunnil med er
process? — Syn. Komma. — 4) Räcka till, bet
h-ncr ej ibland sä många. — H. fram,
igénom, räcka, sträcka sig ända fram, igenom. H.
ihop, säges om något, som är tillräckligt långt,
brcdt, vidt, för att ändarna eller sidorna gå ihop,
kunna förenas. H. in, néd, räcka in, ned. H.
lill, räcka lill, vara tillräcklig, t. ex.: Delta
kläde hinner icke lill en rock. Ingenting vill h.
till i del husel. Vinet h-ner lill för alla.
HINNAKTIG, HINNARTAD, a. 2. Som till
utseende eller beskaffenhet liknar en hinna.
HINNANDE, n. 4. Händelsen, att man
hinner (aktivt).
HINNFORM, hi’nnfå’rrm, m. 2. Packe af på
hvarandra lagda, fyrkantiga lappar af
guldslagar-hinna, med guld-, silfver- ell. platinablad inlagda
mellan dem.
HINNFRUKT, f. 3. En torr, enfröig, slät ell.
på inre sidan längs efter fårad frukt, som fast
omslutes af det med densamma sammanväxta
binn-aktiga fruktbladet.
HINNSVAMP, m. 2. (bot.) Benämning på
de slags svampar, hvilkas groddkorn äro
inneslutna af en särskilt hinna i egna fästen.
HINSIDAN, f. sing. def. (af gamla pron. Hin)
Pä h., på andra sidan.
HIOB, jåbb, nom. propr. m. En i Hiobs bok
i bibeln framställd person, som hemsöktes med
hopade olyckor.
HIOBSPOST, jå’bbspå’sst, m. 3. Högst sorglig
underrättelse.
HIPPOCRAS, hfppåkrås, m. sing. Ett slags
dryck, tillredd af malvasir- och franskt vin med
kanel, ingefära, muskott, kryddneglikor och socker.
HIPPOPOTAMOS, hippåpå’lamåss, m. sing.
Se Flodhäst.
H1PPURIT, –i’t, m. 3. Ett slags fossil
mussla.
HIRA, f. sing. Svindel hos kreatur, t. ex. får,
kalfvar, m. fl.
HIRA, v. n. 4. (pop. o. fam.) Vara yr i
huf-vudet, svindla. — Uttalas ofta Hirra, men
skrif-ves icke rätteligen så.
HIRDMÄN, m. 5. pl. (ford.) Hofmän.
HIRRA. se Hira.
HIRS, hirrs. m. sing. Ett slags indiskt
sädesslag, äfven odladt i Europa. Panicum miliaceum.
— Sa. H-gryn, -korn, -for mi g, -lik.
HIRSCHFÄNGARE, m. 3. (jäg.) Sidogevär
med kort, bred, rak, mot spetsen tveeggad
klinga, som jägare bära på hjort- och vildsvinsjagt.
Skrifves orikligt Härsvängare.
HIRSGRÖT, m. 2. Gröt af hirsgryn.
HIRSSTEN, m. 2. (mineral.) Finkornig
råm-sten.
HISKLIG, a. 2. 4) I högsta grad
förskräcklig, ytterst ryslig. Eli h-gl vidunder, odjur,
missfoster. En h. afgrund. — Bör icke brukas
såsom fullkomligt synonymt med Ryslig,
Förskräcklig, m. fl., utan endast som superlativ af
dem. — Syn. Sc Förskräcklig — 2) (fara.)
Öf-verdrifvet stor eller mycken. En h. gädda. En
h. hop, mängd, myckenhet. En h. här. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
