Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hjertskakande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
700
HJO
HJE
HJERTSKARANDE, a 4. (fig.) Som skakar
hjertat, djupt upprörer känslan. En h. händelse.
HJERTSK ÅKNING, -f. 2. (fig.) 4)
Känslornas våldsamma upprörande. — 2) Tillstånd, hvari
dm befinner sig. hvars hjerla blifvit uppskakadt.
HJERTSKOTT. n. S. Skott på en växt,
hvilket utgår ifrån hjerlbladen.
HJERTSKÄRANDE, a 1. Som skär en i
hjertat, djupt rörande. En h. anblick. — Syn.
Hjertslitande.
HJERTSKÖLD. m. 2. (hera Id .) Liten sköld
I midten af en vapensköld. Han [6r i h-en cll
silfverlejon i blått fäll.
HJERTSLAG, n 5. Benämning på flera af
de inre delarna hos slagtdjur. sammantagna,
nämligen lefvcrn, hjertat, mjelten och lungan.
HJERTSLITANDE, a. 4. Se Hjerlskärande.
En h. händelse.
HJERTSORG, f. 3. Hjertfrätande sorg.
HJERTSPRÅNG, n. 3. Konvulsioner hos barn.
HJERTSPÄNNING, f. 2. Väderspänningar i
trakten af hjertgropen, åtföljda af kort andedrägl,
ängslan, o s v.
HJERTSTEN, m. 2. Mellanslen i ett
fem-stena rör
HJERTSTOCK, m. 2. Stock, som drifver ett
hjulverk.
HJERTSTYNG, n. 3. 1) Plågsam känsla i
hjertat, liksom af ett styng. — 2) (fig.) Något,
som förorsakar en hjertfrätande sorg. Gifva
någon ell h.
HJERTSTYRKANDE ell.
HJERTSTÄRKAN-DE, a. 1. Säges om sådana medel, hvilka genom
kraftig retning hastigt förhöja lifskiarten. H.
medel.
HJERTSTYRKNING ell. HJERTSTÄRKNING,
f. 2. Lifskraftens hastiga förhöjande genom
der-dll tjenliga medel.
HJERTSTÖT, m. 2. 1) Stöt i hjertat. — 2)
(fig.) Plötslig händelse, som förorsakar en djup
sorg.
HJERTSÅR. n. 3. (fig ) Något, som
förorsakar en varaktig hjerlsorg. Hafva ell h
HJERTSÄCK, m. 2. (anat.) Den säck- eller
pungformiga hinna, hvaruti hjertat är inneslutet.
HJERTTRYCKMNG, f. 2. Känsla af
tryckning Öfver hjertat.
HJERTUNGE, m. 2. pl. — ungar. Smekord
till en älskad person. — Syn. Hjerta, Hjerlegryn,
Hjertekorn. Skatt, Balsamin.
HJERTVAPEN, n. 3. Se Hjerlsköld.
HJERTÄDER, f. sing. En af de tre ådror,
belägna på midten af armen, som vid åderlåtning
öppnas, nämligen den inre, vanligen den tjockaste
och ytligaste. Kallas äfv. Lungåder.
HJERTÅNGEST. m. sing. Se Hjertängslan.
HJERTÄLSKELIG. a. 2. Hjertligt älskad.
HJERTÄNGSLAN, f. sing. indef. 4) Ängslan,
som åtföljer hjertats sjukdomar. — 2) (i
allmänhet) Svår ängslan. — Syn. Se Oro.
HJERTÄNGSLIG, a. 2. Gripen af
hjertängslan. tryckt af en svår oro. — Syn. Se Orolig.
HJERTÄNGSLIGHET, f. 3. Se Hjertängslan.
HJERTÖRA, n. 4. pl. — öron. Benämning
på tvenne bihang upptill på hjertat. Högra och
Ven.sira H-l.
HJESSE, jässe. m. 2. pl. — ssar. (fig. och i
poesi vanligtvis HJESSA. f. 1.) 4) öfversta delen
af bufvudsMlen på en menniska. — 2) (fig.) Det
öfversta af något. Bergens h-or.
HJESSBEN, jässbén. n. 3. tanat.) Benämning
på de tvenne ben, som gifva hjessen dess form.
HJON, jon, n. 5. 1) (ursprungi.) Menniska.
person. Han har många h. atl föda.
Onyttiga h. — 2) Tjenare, arbetare. Han har
många h i sin tjensl. i sitt arbete, ute på åkern.
— Har sammansättningarna Arbets-, Tjensle-,
Dagsvorkshjon. — 3) Gift person. Ell äkta h.
HJONALAG, jönalag, n. 3. (af Hjon, bem. Ä)
Äktenskap. (I lagenj Bygga h., ingå äktenskap.
HJORD, jord. m. 2. 4) Större hop af husdjur
(nötboskap, får, getter, svin eller hästar). alla af
samma slag och underhållna på samma ställe.
En h. af 100 kor, får, svin. Herden och h-en.
Vakta, valla en h. En betande h. * (Fig.)
Chri-sti h., den kristna församlingen. — Bildar
sammansättningarna Boskaps-. Får-. Svinhjord. — 2)
Brukas äfv. i fråga om vim vilda djur. En h.
af elefanter, af bufflar, gazeller, o. s. v. — 3
Säges (fig.) om hvarje kristlig församling i
hänseende till dess själasörjare, betraktad såsom dess
andliga herde.
Anm. Hjord betydde i fornspråkel en hop af
40 eller 12 nötkreatur.
HJORT, jört, m. 2. Slägte af de idislande
djuren, med täta, icke släta horn, hanarne med
runda, merendels greniga horn, honorna hornlösa.
Cervus. Till detta slägte höra Kronhjort,
Dof-bjort, Hästbjort, Ren. Elg och Rådjur, hvilka alla
ses på sina ställen. Nordamerikansk H., lik den
europeiska, men större. Cervus canadensis. —
Ss. H-bringa, -brunst, -hals. -hud.
-hufvud, -hår, -jagl, -klöf, -kött,
-lort, -lår, -spår, -slek, -svans,
-Iräck, -tunga.
HJORTHORN, n. 3. 4) Horn på en hjort. —
2) Raspadt horn af hjort, som begagnas till
beredning af hjorthomsgelé, m. m.
HJORTHORNSBAKELSE, m. 3. Bakelse i
form af hjorthorn.
HJORTHORNSGELÉ, jörlhornsschelé, n. 3.
Gelé, tillredt af raspadt hjorthorn med citron,
socker, vin. kanel och ägghvita.
HJORTHORNSOLJA. f. 4. Svarlbrun olja,
med högst vidrig lukt, som simmer ofvanpå
Hjort-hornsspiritus, vid dess beredning.
HJORTHORNSSALT, n. 3. Elt slags salt,
som afsättcr sig ur Hjorlhornsspiritus och
användes både i medicinen och i kemiska fabriker.
HJORTHORNSSPIRITUS, jörthornsspi riluss,
m. sing. En obehagligt luktande vätska, som fås.
då hjorthorn lörkulas. Användes i medicinen och
i kemiska fabriker.
HJORTHUD, f. 2. Den afdragna huden af en
hjort.
HJORTHUND, m. 2. Hund, dresserad lill
hjortjagt.
HJORTKALF. m. 2. pl. - kalfvar. Ung
hjort, som ännu ieke fått sin fulla växt.
HJORTKAMEL, jdrtkamél, m. 3. Elt slags
djur i Amerika, liknande kamelen, men mycket
mindre och svagare. Canielus Guanuco.
HJORTKO, f. 3. pl. — kor. Honan af
hjort-slägtet.
HJORTLÄDER, n. sing. Läder, bcredt af
hjorlskinn. — Ss. H-handske.
HJORTLÄGER, n. 3. (jäg.) Ställe, der hjorlen
har sitt stånd.
HJORTNÄT. n. 3. «jäg.) Jagtnät, som
begagnas vid hjortjagt.
HJORTPARK, m. 3. Väl inhägnad större,
med träd beväst plats, der hjortar hållas
instängda, för att vid tillfälle med lätthet kunna fångas
för taffcln vid elt hof, o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
