Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hjortron ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJO
HOF
HJORTRON, jörtrånn, n. 6. Det vAlsmakliga
bäret af Hjortronbusken. — Kallas Afv. Multer.
Multbär, Myrbär, Julbär, Snatlron. — S«. H-syll.
HJORTRONBUSKE, m. 2. pl. — buskar.
Liten buskväxt, i stora mossar, med rak stjelk,
krypande rot ocb hvita blommor; frukten kallas
Hjortron. Ruhus Chamæmorus.
HJORTSJUKA, f. sing. Ett slags kramp, som
angriper hästar, mindre ofta hundar och svin.
HJORTSKINN, n. 5. Se Bjorlhud och
Hjort-läder.
HJORTSPRÅNG, n. 5. Språnget (ett ben) i
hjortens häl.
HJORTSTIG, m. 2. Stig, upptrampad af
hjortar, der de vanligen gå fram.
HJORTSVIN, n. 5. Djur af Idislarne, högt
som ett rådjur, med knölig, gråbrun hud och lång
svans med gråbrun tofs, långa, smala betar, de i
öfra käften bågformigt uppstående som ett par
horn. Finnes på Celebes ocb Moluckerna. Sus
Babirussa.
HJORTTALG, m. sing. Den hvita, fasta,
ul-smälia talgen af hjort, som begagnas till salvor
och plåsler.
HJORTTRÖST, f. sing. ört, som växer vid
vatten, med rödletta blommor och grenig
blomvippa i loppen. Eupatorium cannabinum.
HJUL, jül, n. 5. Platt, cirkelrund maskin,
som vrider sig omkring sin axel ocb derigenom
frambringar, fortplantar eller lättar en rörelse.
H-el på en vagn, en spinnrock, en sporre. H.
i ett vattenverk, en qvarn, ell ur. Fara
omkring som ell h. Föra på h., på hjuldon. (Fig.)
Lyckans h., lyckans ostadighet, skiftningar.
(Ord-stäfve) Som femte h~el under vagnen, till intet
nyllig. Stegel och h., se Stegel. — Sj.
H-formi g, -lik.
HJULA, v. n. 1. Springa omkring i luften
på händer och fötter som ett hjul.
HJULARM, m. 2. Från axeln af ett
vattenhjul utgående arm. bvarvid hjulringen är fästad.
HJULAXEL, jblåx’1, m. 2. pl. — axlar. Axel
(bem. 3). hvaromkring etl hjul rörer sig.
HJULBENT, a. 1. Som bar beggedera benen
krökta utåt sidan.
HJULBOCK, m. 2. Underlag, hvarpå Andan
af en hjulstock bvilar.
IIJULBORR, m. 2. Borr till utborrning af
bjulbössor.
HJULBÄRARE, m. 5. Ett infusionsdjur,
topp-forniigl, med tvenne hjullika, hårkanlade bihang
nära munnen. Rotifer vulgaris.
HJUL BÖSSA, f. i. Det utborrade runda hålet
på ett hjulsnaf, hvaruti hjulet vrider sig omkring
axeln.
HJULDON, n. sing. Körredskap med bjul (till
skilnad ifrån slädar ocb kälkar).
HJULEKRA, f. pl. — ekrar, (i sing. ursprungi.
och rätteligen Eker) Se Ekra.
HJULFÖRE, se Vagnsföre.
HJULGÅNG, m. 2. Omkretsen af det rum,
hvarinom ell bjul löper omkring.
HJULHAKE, m. 2. pl. — hakar. Hake,
hvarmed i svåra backar hjulet på en vagn
hämmas, så att det icke löper omkring, utan släpar
och således saktar farten.
HJULHUS, n. 5. i) Litet hus, som
innesluter hjulen till ett vattenverk. — 2) Den plats
emellan stommens begge bottnar i ett fickur, der
hjul och fjädrar hafva sitt läge.
HJULKRANS, m. 2. Yttre kanten på ett
vattenhjul, vid hvilken bjularmarna äro fastade.
701
HJULLIN1E, f. 3. Se Cykloid.
HJULLÅS, n. 5. H. till en bössa, fordota
brukligt bösslås med tandadt hjul af stål, hvilket
medelst en slagfjäder sattes i hastig rörelse, då
det genom friktion emot den lätt invid an bra g ta
flintan antände fängkrulet.
HJULLÅSBÖSSA, f. i. -GEVÄR, n. B.
Bössa, gevär med hjullås.
HJULLÖT, jül-lö’t, m. 2. Benämning på
hvart-dera af de särskilta krokiga trästycken, af hvilka
ringen på ett vagnshjul eller kransen på ell
vattenhjul är hopfogad.
HJULMAKARE. m. 5. En, bvars yrke Ar
att förfärdiga vagnshjul.
HJULNÅL. f. 2. Se Hjulspik.
HJULPINNE, m. 2. pl. — pinnar. Krökt
jernpinne, nästan i form af ett S, som isättes vid
ändan af en hjulaxel, för att ej hjulet må gå af
axeln.
HJULRING, m. 2. Yttre ringen på etl
vagnshjul. hopfogad af lötar.
HJULSKENA, f. i. Benämning på hvardera
af de jernskenor. hvarmed ringen af ett
vagnshjul utikring beslås.
HJULSKO, m. 5. pl. — skor. En med en
urhålkad ränna försedd pjes af trä eller jern, som
vid branta backar fästes under ett af hjulen på
en vagn, för att sakta farten ulföre.
HJULSKÅFVEL, m. 2. pl. — skå/lar.
Skåf-vel på ett vattenhjul, hvarmed vattnet
undandrif-ves, då hjulet är i gång.
HJULSKÄRNTNGSMASK1N, m. 3. Se Skärtyg.
HJULSMÖRJA, f. i. Smörja, bvarmcd
vagnshjul smörjas.
HJULSNAF. m. 2. pl. — nafvar. Innersta
delen af ett vagnshjul, hvarifrån ekrarne utgå till
ringen.
HJULSPIK, m. 2. Stor, grof spik med bredt,
flatt hufvud, som användes till skenornas fästande
på ringen af ett vagnshjul.
HJULSPÅR, n. 5. Spår af vagnshjul.
HJULSTOCK, m. 2. Stock, intappad i midten
af ell vattenhjul, och som med detta drifves
omkring samt sälter elt vallenverk i gång.
HJULSTOL. m. 2. Se Sludel.
HJULTAPP, m. 2. Tapp på en hjulstock;
äfv. tapp på bjul utan slock.
HJULVERK, n. B. Samteliga bjulen i ett
vattenverk.
HM! int. Oarlikuleradt läte, som framstöles
emellan tänderna, med tillsluten mun, ocb
betecknar flerehanda sinnesrörelser, såsom:
förvåning. öfverrasknjng, förundran, harm, ovilja, o. s. v.
HO? pron. inter. sing. oböjligt. Nyttjas som
substantiv i stället för Hvem, mest i biblisk ocb
predikostil.
HO, m. 2. Urhålkadt stycke trA, antingen
större, af en stock, eller mindre, till att deri slå
vatten, drank, skulor o. s. v., åt kreatur.
HOAJ! hååj. Utrop lill sjös, för att på
af-stånd väcka uppmärksamhet.
HOBOJA, habå ja, f. i. (pop. o. skämtv.) Se
Oboe.
HOBOIST, håbåfsst, m. 3. Se Oboist.
HOCUS POCUS, se Hokus.
HOF, hov, m. 2. pl. hofvar. L Den
horn-ariade beklädnaden på nedersta delen af vissa
däggdjurs fötter, då den ej är klufven, l. ex. på
hästar. Full h., se Hoftrång.
HOF, hov, n. sing. oböjl. II. (af gamla ordet
Hafva, passa, anslå) Hvad som är passande och
tillbörligt. Utan alll h. Utan h. och måila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
