Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hopp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOP
HOP
707
HOPP* inl. Fort! hurtigt! spring på!’
HOPP, n. sing. II. (af Hoppas) 4) Den
glada, förnöjda eller tröstefulla själsstämning, då
man tror på ernåendet af något tillkommande
godt eller på befrielsen, förlossningen ifrån något
närvarande ondt, hvaraf man lider. Hysa, nära h.
Falla h. Vara full af h., ulan h. Han är
ulan h. betyder äfv.: kan ej mera hjelpas, botas,
räddas. Ulan h. förlorad. Göra sig, hafva h.
om någol. Göra sig h. om en god skörd.
Man har h. om hans lif, att hans lif kan
räddas. Vara vid godl h. Smickra sig med ell
falskl h. Gifva någon h., godl h. om något.
Gifva godt h. om sig, gifva andra orsak till
goda förhoppningar om ens blifvande framsteg,
fortkomst, duglighet, o. s. v.; säges äfven i
utsträckt mening om djur, växter och liflösa föremål.
Lefva i h-et, hysa, nära hopp. l. ex.: Jag lefver
i h-et, all alll går väl lill sluls. Sälla sill h.
på, lill någon, på någol, t. ex.: En kristen
bör sälta sill h. på, lill Gud. Sätta sill h. på
ovissa rikedomar. (Ordspr.) H-el låter ingen
komma på skam, det är alltid lyckligt att kunna
äga hoppet. — Syn. Förhoppning, Anspråk. Aspekt,
Förlitan. Förtröstan. — 2) Person eller sak,
hvarpå man sätter sitt hopp. Gud är milt h.
Framtiden är hans enda h. — 3) Den af de tre
teologiska dygderna (de Öfriga tvenne: Tron och
Kärleken), hvarigenom vi hoppas på ernående af
den eviga saligheten förmedclsl tron på J. Christi
förtjenst.
HOPPA, v. n. 4. 4) På en gång, genom
ansats uppåt med kroppen, lyfta upp begge benen,
för att antingen åter falla ned på samma plats
eller förflytta sig till en annan. H. högl i vädret
af glädje. H. och dansa. H. och springa. H.
en famn i elt hopp. H. smält. H. öfver en
gärdesgård, ell dike. H. öfver käpp. H. på
ell ben, hålla upp ena benet i vädret och hoppa
på det andra. H. bort, fråm, igenom, in, o.
s. v. H. upp på en slol, genom ett hopp
förflytta sig upp derpå. H. lill, af Öfverraskning,
häpenhet, göra ett plötsligt hopp. (Fig.
ordspråks-vis) Han har h-t i galen lunna, burit sig dumt
åt, råkat fast. — Syn. Skutta. — 2) Säges äfv.
om djur och liflösa ting, t. ex.: Loppor och
gräshoppor h. långt. En sten, som h-r på vattnet,
Bjerlal h-r af glädje, klappar fort och hårdt.
— 2) Med ett språng förflytta sig ifrån ett högre
ställe till ett lägre. IL af häslen, ned af
ställningen, utför trapporna, ut genom fönstret. —
3) (fig.) Med förbigående af person eller sak på
en gång öfvergå, förflytta sig eller förflyttas till
något der bortom. Fid läsning h. om, öfver en
rad, ell ord, en sida, o. s. v. Han har h-t
om mig (genom befordran). H. från ett ämne
lill elt annat. — H. Ö^ver, se Öfvcrhoppa.
HOPPANDE, n. 4. Handlingen, då man
hoppar, gör flera hopp efter hvarandra. Ell evigt h.
och dansande.
HOPPARA, höp-påra, v. a. 4. 4) Låta djur
para sig tillsammans. H. får af olika raser. —
2) (fig.) Förena. H. rältskafienshcl med klokhet.
— För bem. 4. äfv. Paraihöp. —
Hopparande, n. 4. o. Hopparnin g, f. 2.
HOPPARE, m. B. (fam.) En, som alltjemt
hoppar. Säges någon gång t. ex. om barn.
HOPPAS, v. d. 4. 4) Hafva, hysa, nära hopp
(II). H. alll godl, en god utgång. H. på
någol bättre. Man bör i del län g sia h. Jag h.,
all du kommer. Jag h. vinna min process.
Vi skole h. del. — Syn. Förhoppas, Tillförse sig.
Förvänta, Förmoda. — 2) H. på, förlrösta,
förlita sig. H. på någon ell. något. Jag h. på
Gud. Det lönar icke mödan all h. på honom
för medverkan till ändamålet.
H0PPG1FVANDE. a. 4. Som ger godt hopp
om sig. En h. yngling.
HOPPLÄSTRA, v. a. 4. (fam.) Medelst
användande af plåster hopläka. — Äfv. Plåstra
ihop. — Hopplåstrande, n. 4. o.
Hop-plaslrin g, f. 2.
HOPPNING, f. 2. Se Hoppande, n.
HOPPSA’N! hå’ppsann, inl. (sammandraget af
Hopp sa* han) Se Hopp, inl.
HOPPSPINDEL, m. 2. pl. — spindlar. Elt
slägte af spindlarna, svart, med hvita ränder;
griper sitt rof under språng ifrån någon gren ell.
annat högt fotfäste. Salticus scenicus.
HOPPSTJERT, m. 2. Insekt af Kryparnes
ordning, /10 tum lång, med cn tvåklufven stjert,
genom hvars tillhjclp han hoppar på marken.
Po-dura aqualica.
HOPPTOSSA, f. 4. 4) Skämtvis för Groda.
2) (fam.) Flicka, som icke gör annat än springer
och hoppar.
HOPRADA, v. a. 4. Ställa, lägga, samla ihop
i rad. — Äfv. Rada ihop. — Hopradande,
n. 4.
HOPRAFSA, v. a. 4. Hastigt och vårdslöst
samla ihop, ulan urval. — Äfv. Rafsa ihöp. —
Hoprafsande, n. 4. o. Hopraf sning, f. 2.
HOPRETA, v. a. 4. Reta menniskor till strid
eller tvist med hvarandra. — Äfv. Reta ihöp. —
Hop retande, n. 4. o. Hop retning, f. 2.
HOPRIMMA, v. a. 4. Hopskrifva rimmad
vers. — Vanligare Rimma ihöp. — Hop
rimman de, n. 4.
HOPRINGA, v. a. 2. Genom ringning
hopsamla. — Brukligare Ringa ihöp. — Hop
ringande, n. 4. o. Hopringning, f. 2.
HOPROFFA, v. a. 4. Genom roffande samla.
— Äfv. Ro/fa ihöp. — Hoproffande, n. 4. o.
Hoproffning, f. 2.
H0PR0PA, v. a. 4. o. 2. Samla genom
ropande. — Äfv. Ropa ihöp. — Hopropande,
n. 4.
HOPRÖRA, v. a. 2. 4) Genom omröring
hopblanda. — 2) (fig.) ütan ordning, reda, urskilning
och samband blanda ihop det ena med det andra.
H. de mest olikartade ämnen.
HOPSALA, v. a. 4. (fam.) Samla genom små
frivilliga tillskott af flera personer. — Vanligare
Sala ihöp. — Hopsalande, n. 4. o.
Hopsal nin g, f. 2.
HOPSINKA, v. a. 4. Genom sinkning åler
laga ihop. R. söndrigl porslin.
HOPSITTA. v. n. 3. (böjes som Sitta) Silla
hopfästad. — Vanligare Silla ihöp.
HOPSJUNGA, v. a. 3. (böjes som Sjunga)
Genom sjungande samla. Hon har h-gil cn slor
förmögenhet. — Äfv. Sjunga ihöp. —
Hop-sjungande, n. 4.
HOPSJUNKA, v. n. 3. (böjes som Sjunka)
Småningom minskas i volym, omfång, så att höjden
blir mindre. — Äfv. Sjunka ihöp. —
Hopsjunkande, n. 4. o. Hopsjun kn ing, f. 2.
HOPSKARFVA, v. a. 4. Genom skarf eller
skarfvar hopfoga. — Äfv. Skarfva ihöp. —
Hopskar f v and e, n. 4. o. Hopskarfning, f. 2.
HOPSKJUTA, v. a. 3. (böjes som^ Skjula)
4) Skjula föremål ifrån deras plals, så alt de
komma tillsammans. — 2) Samla genom tillskott.
Har till subjekt dem, som göra tillskottet. H..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
